Home sweet home

Åh det är så underbart att vara hemma på CSK!

Jepp, det är mitt andra hem nu för tiden.

Helgen i Sundsvall blev precis så härlig och fantastisk som jag trott. Till vänster hade jag Tant SnarkFis, som envisades med att prata med mig fast jag hade dragit för skynket och ställt för en skärmvägg. Okej jag fattar att du har det tråkigt, men jag tittar på Glee och har hörlurarna instoppade. Och nej, jag behöver ingen skvallertidning från allrummet. Tack, men nej tack. Va? Nej, jag tycker inte att maten är för salt, jag gillar salt. Huh? Ja, jag sover. Klockan är 06.30 på morgonen..

Leave me the fuck alone!

Som tur var (eller?) så fick hon sällskap av Tant HostKräks på söndagen, som placerades mitt emot mig. Oj vad det snattrades. Och klagades. Och upprepades. På norrländska.. Ni förstår the pickle jag var i.

På måndagen hade jag sovit totalt 5 timmar sett till hela helgen och var helt förstörd – så sista natten lyckades vi finna ett privat rum åt mig.

Nog för att de var effektiva i Sundsvall gällande vården och tog tag i saker och ting på studs, men jag kan inte säga särskilt mycket positivt om maten. Ta mattiderna till att börja med. Frukost serverades  08.30, ibland 08.50, och lunchen kom 11.15.. Det var knappt man hann svälja frukostmackan. Sen skulle det vara fika vid 14.00. En gång frågade de om jag ville ha något, sen verkade det glömmas bort de andra dagarna. Middagen kom kring fem-halv sex. Då var jag utsvulten eftersom jag inte orkat äta särskilt mycket till lunch. Omedelbart efter middagen frågades det om kvällsfika. ”Ni skojar väl nu?” frågade jag första kvällen. Men åh nej. Så det är alltså meningen att patienterna ska äta sista målet vid 19 på kvällen, för att sen ha över 13 timmars nattfasta?

Hell to the no!

Jag påkallade uppmärksamhet vid nio-halv tio istället och bad om en macka. Nog för att min aptit inte är vad den en gång var, men helt uppfuckad är jag inte.

Sen kommer vi till själva maten.

Jag tror en bild säger mer än tusen ord.

Sjukhusmat Sundsvall1

Röntgen igår visade att allt såg bra ut internt. Inga proppar i lungorna. Så idag transporterades jag hem till kära avdelning 57. Här känns det tryggt. Alla känner till mig, vet hur jag funkar, vilka nålar som är bäst att använda på mig, det står till och med EMLA med stora bokstäver under mitt namn på tavlan så fort jag kommer in. Jag behöver inte ens säga något. Aaah. Home sweet home.

Monitor Sundsvall

Kvällsunderhållningen på Sundsvalls sjukhus. Kolla in de andra patienternas EKG.

Dalahästen

Turistade lite på vägen hem. Såg Dalahästen.

, , , , ,

Inga kommentarer ännu.

Kommentera