Helgen spenderades i horisontalt läge. Jag var helt däckad efter förra veckan.
I söndags funderade jag på om jag skulle ta inlinesturen då eller vänta tills på måndag. Jag beslöt mig för att vänta. Ingen vidare bra idé. Det regnade hela måndag förmiddag och när väl solen tittade fram tog det lång tid innan det såg ut som om marken hade torkat upp. Till slut bestämde jag mig för att ta mig en snabbtur för att i alla fall ha kommit ut.
Nästan halva vägen, 9 km, tänkte jag ”Jag vänder, jag vänder, jag vänder”. Vägen var blöt, det låg löv överallt, och jag fick ta det så försiktigt att jag knappt tog mig framåt. Men till slut blev underlaget bättre och jag kunde speeda på.
När jag kom hem surrade hela jag av endorfiner och adrenalin. Jag var så glad! Då förstod jag mitt misstag i att inte ge mig ut i söndags. Jag fattade inte riktigt varför jag var så deppig i slutet av helgen. Men det är ju självklart – jag rörde mig ju ingenting. Motion betyder verkligen ALLT för mig. Frisk luft, ansträngning, svett och muskler. That’s my cup of tea.
Samt att vägen hade varit aningens bättre i söndags.
Men ändå, en tur på 18 km som brukar ta två timmar tog igår bara 1h 40min. Inte illa pinkat.
Nu laddar jag inför Spanienresa med Söt Likör och CMB, aka Karlstad University Choir – vi ska till Calella och sjunga röven av oss!
Inga kommentarer ännu.