Telefonsamtal med mor, torsdag lunch.
Jag: Idag gick jag upp tjugo i sex! (superstolt)
Mor: Ha! Vet du vad jag trodde du skulle säga?
Jag: Öh. Nej..
Mor: ”Idag gick jag upp tjugo kilo!”
Det är alltså helt osannolikt att tänka sig att jag kan gå upp tjugo i sex, däremot går tankarna snabbare till att jag kan gå upp tjugo kilo – på en dag. Okej, jag är inte känd för att vara morgonpigg, men ge mig lite cred.
Cyklade tre timmar innan provtagning halv tio!
Efter drygt en timme kom en rejäl dipp. ”Jag orkar inte”, ”Fan vad länge det är kvar”, ”Det är tungt, tungt, tungt”, ”Mitt arsle gör ONT”, ”Hur ska jag klara 30 mil på Vätternrundan?”.
Men då var det prima att ha tränat med Lena dagen före. Jag fick ta fram pannbenet. Lenas ord snurrade i huvudet:
Så här kommer det vara i perioder under Vasan och alla loppen. Det kommer kännas tungt och jävligt och som att du bara vill ge upp. Då gäller det att bita i och fortsätta.
Och som Per brukar säga. ”Lite jävlaranamma väger ingenting så lassa på för fullt!”
Efter tjugo riktigt tröga minuter vände det och gick lättare. Till nästa timme då jag fick ytterligare en dipp. Men det gick! Tre timmar senare stapplade jag mig ut från gymmet.
Idag hittar ni mig i Söt Likörs Luciatåg – lussar från 06.00 till 20.30! (hoppas halsen håller)
Träning
Torsdag - distans-/intensitetpass på cykel, 3 timmar, puls 147-150.
Fredag - vilodag.
Inga kommentarer ännu.