Det har känts lite knas på sistone.
Jag har fått en del hugg i bröstkorgen lite då och då, varit öm i bröstet en längre tid och fått sura uppstötningar (milda, men ändå) när jag varit ute och åkt skidor. Och sura uppstötningar var precis det jag kände när jag hade hjärtsvikt men försökte att träna.
Inte så konstigt att man blir orolig.
Jag har blivit mycket bättre på att lyssna på min kropp. Det kommer liksom på köpet när man går igenom en hjärttransplantation och allt vad det innebär efteråt (som jag har fått lära mig). Man lyssnar efter signaler, känner efter lite mer, och jag har faktiskt blivit mer försiktig och backar hellre och tar det lugnt några dagar – än kör på och riskerar att ställa till med något. Faktiskt. Tro det eller ej, men äntligen lyckas jag balansera de stora komponenterna i mitt liv. Jobb, träning, socialt umgänge, äventyr. Visst, det får gärna bli mer äventyr..!
Så nu kände jag att jag ville kolla upp mig. Jag ringde och frågade om vi kunde ta prover den här veckan istället för längre fram, för jag vågade inte vänta längre. Det har varit vissa träningar då jag inte har vågat ta i riktigt fullt ut, för jag har varit rädd att jag skulle överbelasta hjärtat.
Hellre safe than sorry.
Lämnade blodprover igår och fick besked idag.
Allt är lugnt.
Jag har ingen begynnande hjärtsvikt på gång, allt ser fint ut, jag kan fortsätta träna, det är ingen fara, det är bra att jag är aktiv och det är ännu bättre att jag har lärt mig att lyssna på kroppen. Vi vill inte ha någon repris av förra våren. Då var det sjukhus på sjukhus på sjukhus på sjukhus.
Den lättnaden när Aydin ringde och intygade att allt är okey-dokey – phiu! Den var jävligt najs!
Jag har ändå försökt tänka logiskt: Det är inte särskilt udda att bli öm i bröstet när man åker så mycket skidor som jag gör nu. Och med träningsvärk kommer det lite hugg i musklerna. Och sura uppstötningar kan jag få lite när som – det innebär inte ett likamedstecken med hjärtsvikt. Men som sagt, det är ibland svårt att låta bli att oroa sig. Thank gaad för all denna utmärkta sjukvård som jag får, för att de tar mig på allvar och att de håller koll på mig.
Så nu kan jag fortsätta köra på – Klassikern, here I come!
Är med i senaste numret av SOLO (finns ute till den 20e januari)!
Träning
Tisdag - funktionell träning på SATS. Gjorde bara 2 x 20 reps av varje övning (förutom biceps, där orkade jag 2 x 9 i red cord), eftersom det var träning på kvällen också. Krav Maga’n har dragit igång igen! Det blev ett lugnt pass med lite styrka i början, sen drillning av tekniker.
Onsdag – Vo2max-pass på cykel på SATS. Tjugo minuter uppvärmning, sedan 3 x 4 min på 170 i puls.
Vad skönt för dig Emma!
Gla jag blir, nu är det bara att fortsätta kämpa antar jag? Du är en grym inspirationskälla, visar att det verkligen går att träna med nytt hjärta. Måste komma ihåg att köpa SOLO också ^^
Kram Sofia
Oj, lite sent svar – sorry Sofia! Tack så mycket!
Jajamen, nu är det bara att fortsätta kämpa – det gick sisådär sist jag åkte skidor, men dåliga dagar får man räkna med – det är bara att ta nya tag!!