Igår blev det ytterligare en tur till Kalhyttan i Filipstad, denna gång tillsammans med min käre far.
Som nu har hjärtsvikt.
Ja, familjen Dalman går inte av för hackor de inte. Jag tycker kanske att han kunde kommit på nåt eget. Hjärtat är min grej.
Men med ut skulle han. Och då han inte har samma sorts hjärtsvikt som jag hade så ska det (tydligen) inte vara någon fara att anstränga sig. Men vi hade båda fått tydliga instruktioner från mamma. ”Ingen kappåkning nu, hör ni det!”, samt ”Bryter du minsta lilla ben nu Lars så får du flytta in hos farmor”.
Han följde med fyra varv runt (12,8 km) och jag tog två varv till (totalt 19,2 km).
Försökte även mig på att filma i den härligaste nedförsbacken – ja, ni får väl se själva..
Träning
Måndag - vilodag.
Tisdag - 19.2 km längdskidor på Kalhyttan, Filipstad.
Onsdag - vilodag igen (tar igen’et resten av veckan, you’ll see).
The fall was beautiful, milady. <3
You flew before you hit the ground, and it was glorious!
Grym du är som kämpar på Emma, hoppas att det ska gå helt galet bra för dig! Du är helt klart en inspiration. Jobbigt med din pappa, hoppas att han kan må bättre snart. Fortsätt kämpa, jag hejjar på dig.
<3
Kram Poffen