Då sitter jag där igen.
I studion på TV4.
Myggan säkrad bakom örat. Vattenglaset som jag inte kommer dricka ur placerat framför mig. Lite smått undrande hur yviga gester jag kan använda mig utav utan att välta glaset och stänka ner Jenny.
Jag vet vad jag ska säga. Det är inte så mycket som kan gå fel (förutom eventuella vattenglasincidenter och plötsligt påkommen tourettes). Vi har gott om tid på oss. Tolv minuter är en evighet i nyhetsmorgon-tid räknat, ändå flyger stunden i studion förbi som om minutvisaren hade eld i baken.
Jag har ingen större möjlighet att kolla på promptern därifrån jag sitter, så jag kan inte avgöra hur lång tid som återstår. Det blir till att prata på och hoppas att jag får in hälften av det som jag vill få fram.
Att vara lugn i livesändning handlar om att vara förberedd.
När Jenny läste upp hälsningen från Prins Daniel blev jag riktigt rörd. Det var jag inte förberedd på.
Jag tackar Hans Kunglige Höghet så mycket för de varma orden, och kan berätta en liten anekdot om att jag nu fått hälsningar från både Kronprinsessan Victoria och hennes make. Jag och en vän skickade ett paket med teckningar, dikter och allt vad det nu var, till kronprinsessan på hennes 20-års dag, och fick svar från hovmarskalken att det var mycket uppskattat (jag gissar att hon fick tusentals brev, men vi blev väldigt glada för hovets svar, kommer du ihåg Sofie?).
Det jag inte fick fram idag var hur man tar ställning – vilket är det viktigaste av allt. Så nu kommer det här istället – PRATA MED ERA NÄRA OCH KÄRA
Så, då var det gjort.
En helt okej söndag.
Lite skidor på det när man kommer tillbaka till Värmland kanske..?
Inga kommentarer ännu.