Ah! Det är så här det ska vara!
Sol, vår, sopade gator och över hundra cyklister som tar över vägarna!
Långfredagscyklingen är ett motionslopp (ingen tävling) på sex mil, som arrangeras för tredje året i rad av Lugnets Massage i Karlstad och Karlstad Cykel och Sportcenter. Samarbetar gör även Frisk och Fri, en förening mot ätstörningar, Team Rynkeby som åker till förmån för barncancerfonden och, nytt för i år – Heartcore & moi!
Karlstad Cykel och Sportcenter och Haibike kommer det skrivas mer om här på sidan, då de är de senaste av mina sponsorer – idag fick jag nämligen överräckt min nya racer, som jag kommer få ha under min träning inför, och självklart även under, Vätternrundan. Om jag ber snällt kanske jag även kan få låna med den till Argentina.. Det är en karbonracer, så den superlätt och väger i stort sett ingenting. Jag kan inte lyfta den med lillfingret, däremot med pekfingret går det alldeles utmärkt. Så lätt är den!
Och så galet snygg!
Mattsvart med lysande gröna detaljer. En riktig damsportsadel med hål (mmm! säger underlivet). Cykeldator och två vattenflaskor. Lättväxlad som tusan. Och snabb. Riktigt snabb. Det är Mikael på OK Tyr som har hjälpt mig att fixa spons på cykeln, han har även kirrat en mountainbike som jag ska köra Karlstad XC-loppet på i september – den cykeln kommer vi att lotta ut efter loppet, så håll utkik längre fram!
Birger var med och dokumenterade hela färden, och Rebecca som fotade för tidningen Cykla var med en stund innan vi for iväg. Vi var över hundra cyklister, uppdelade på tre klungor.
Det blir en lugn tur, sa de. Vi kommer hålla 25 km/h som hastighet.
What? Jag brukar ligga på snitt 20 km/h…
Självklart hamnade jag nästan längst fram i tredje klungan, och fick i stort sett bara motvind. Efter en dryg mil insåg jag att det gick mycket lättare längre bak, då fick man draghjälp av de framför. Då var det inte svårt alls att ligga på 25-27 km/h i snitt.
Det blev en vurpa där några drog sig i backen. Jag klarade mig, jag var framför och hörde bara hur det smällde till rejält. Allt gick bra, men man kan ju tänka sig hur det skulle gått om hastigheten varit den dubbla.
Det var några sega backar, där mina benmuskler och min puls protesterade, men i övrigt var det en väldans fin tur – och när vi kom tillbaka till Karlstad och intog Drottninggatan var det många som undrade vad som hände. Vart kom alla cyklister ifrån? Tar det aldrig slut? Hur många är de?
Nu, en korv med bröd senare, tar jag igen mig i soffan och njuter av det faktum att jag har klarat av min första sexmilstur på cykel, och att det inte gör det minsta lilla ont i rumpan.
Ingen dum start på påsken minsann.
En av killarna gjorde en timelapse på sin cykel – han var i min klunga så stoppet för vurpan kom också med. Tyvärr dog batteriet så slutet filmades inte, och kameran växlar lite i olika vinklar:
Träning
Torsdag - vilodag, fast vi körde lite Krav på kvällen ändå, jag, Thomas och Mats.
Fredag - långfredagstur på cykel, sex mil landsvägskörning. Totalt 242 km.
Inga kommentarer ännu.