Ojojojoj, här sprängs rekord efter rekord!
En mil i ett svep – jeez louise! Det har jag bara sprungit en enda gång i hela mitt liv förut, och det var på ren vilja – med allvarlig hjärtsvikt – vilket jag givetvis inte visste något om. Jag är inte helt galen (även om många verkar tro det när jag berättar att jag gör Klassikern), men jag skulle aldrig gett mig ut och sprungit en mil om jag hade vetat att jag var så allvarligt sjuk.
Nu däremot – nu känns det så lekande lätt!
Okej, jag ska inte överdriva, det är klart att jag får kämpa för att springa en mil – vissa stunder dippade jag och tyckte det var enormt jobbigt (andningen blev tyngre, fick jag inte lite håll nu?, oj nu börjar det värka i knäet, aj min blåsa på lilltån), men de stunderna gick över.
Rätt var det var så kunde jag helt plötsligt inse att jag inte ens tänkte på andningen längre – den gick av sig självt, och var ganska lugn och fin. Vips så hade vi sprungit sex kilometer. Och sen åtta. Nio. Vad är det som händer?
Jag hade kunnat fortsätta springa. Men så fort jag nuddade tanken vid att springa tre gånger så långt så kändes det ganska trögt.
Tack och lov att det är ett tag kvar till Lidingöloppet i september!
En svettig mil senare.
Igår tränade jag med Lena på morgonen, första passet efter Vättern. Tror ni inte att det blev en variant av leg day? Dvs enormt mycket ben! Yikes! Jag vobblade ner för trapporna på vägen ut.
Vi körde tre intervaller med tre övningar i varje – här är en övning, sidohopp på bosuboll!
Träning
Måndag - morgonpass på SATS Färjestad med Lena – benintervaller med lite magintervaller som avslut.
Tisdag - löpning 10 km, runt Örsholmen, på ca 1 h 18 min. Totalt 38 km.
Bra jobbat!!
Tips för lördag om du inte har träningsplanerna lagda, Jordgubbslunken i Rudskoga, 6 eller 11 km på grusväg och gräs, alla får jordgubbar efter målgång. 
(För tävling är ju bästa träningen!)
Imorgon alltså… Tiden flyger.
Åh det låter jätteroligt! Tyvärr åker jag till Göteborg imorgon kväll så det blir lite tajt att hinna.. Men tipsa gärna vidare!