Har varit hos mor och far ett tag, och precis där deras gata tar slut finns en grusväg med en utomordentlig backe där det är perfekt att springa intervaller.
Nedför backen
Och här vänder jag.
Det är exakt 250 meter från där jag börjar springa till toppen. Tar lite vatten. Joggar ner. Väntar tills pulsen är nere på 135-140-ish, sen drar jag upp igen. Förra gången orkade jag fem gånger – idag körde jag sex varv! Upp och ner, upp och ner, upp och ner, upp och ner, upp och ner, och upp och ner! Eller rättare sagt så ska det vara ner och upp, ner och upp, ner och upp, ner och upp, ner och upp, och ner och upp – eftersom jag börjar på toppen!
Var tänkt att kalla dem för backintervaller from hell, när jag insåg att det inte var riktigt lika jobbigt som förra gången. Huh, framstegen kommer smygande!
Och så upp!
Träning
Lördag – backintervaller, sex stycken – blev tre kilometer. Totalt 103 km.
Inga kommentarer ännu.