Sämsta och bästa passet

Av Emma Dalman den 6 augusti, 2015 i Träning

Är nere i en funk…

Har fått in i skallen att jag inte kommer klara Lidingöloppet. Tre mil är jävligt långt. Och jag måste hinna innan repen dras. Yup, det är rep även på Lidingö.. Sheiiit..

Det enda jag känner för är att läsa, äta chips och dega.

Men idag kom jag äntligen ut! Det var ungefär som att jag hade låst mig och tänkte att jag måste springa längre än 10 km. Till slut insåg jag att det måste jag inte alls. Varför inte bara gå ut och springa 5 km? Bara jag kommer ut, det är ju huvudsaken. Så jag inte tappar det helt.

Jag värmde tydligen upp för lite, för när jag började springa fick jag syrebrist i vaderna. Pang på. Aj sa det. Ont gjorde det. Och vips så fick jag gå. Efter en kilometer var jag asförbannad. Så jag bestämde mig för att gå i en kilometer, istället för att försöka springa var 10:e meter och tvinga gå-springa-gå-springa.

Sen testade jag igen. Då blev jag skitnödig. Och skitsur.

Fy fan! Jag vill inte!

Och där vände jag om. Efter tre och en halv kilometer.

Nä, men kom igen Emma, försökte hjärnan. Okej att du vände om, men försök springa hela vägen hem i alla fall. Ta det lugnt och försiktigt.

Rätt var det var så lossnade det.

Det gick lättare och lättare, och jag märkte att jag höll en snitthastighet på 6.45-7.00 min/km. Jag! Jag som brukar ligga och flåsa på 7.50-8.20. Vad är det som händer? Det gick så bra och kändes fan helt okej, så när jag skulle svänga av hemåt fortsatte jag rakt för att ta en extra runda. Jag avslutade med en rejäl backe och slutade inte springa förrän jag var hemma.

Totalt blev det 9 km!

Det som kändes som årets sämsta löprunda, där jag bara ville ge upp och jag kände mig helt värdelös, lyckades vända till årets bästa pass! Visst det var inte längdrekord, men jag kände mig långt från värdelös när jag kom hem. Jag kände mig stark, glad och förvissad om att jag absolut kommer klara Lidingöloppet! Heja mig!!! Yay!!!