Det gör mig så arg.
I veckan blev en tjej mördad när hon var ute och sprang i Uppsala. I veckan har det stått till högen och vänster om ställen man ska undvika, saker man ska tänka på om man som tjej ska ut och springa, och självförsvarskurserna har blivit nedringda (vilket är bra, toppen!!) – men det gör mig så arg att det ska behöva vara så.
När fokus ligger på att vi ska försvara oss, tänka oss för, se upp, se ner, se åt sidan, se bakåt, akta, försiktigt, tänk efter före, misstänk alla du ser… Borde inte krutet läggas på att lära folk att inte mörda varann?
Så kvällens runda sprang jag inte bara för mig själv – utan för friheten. Jag vägrar låsa in mig. Jag vägrar låta rädslan ta över. Jag har lika stor rätt till kvällen, till natten, till dagen som någon annan.
Sen hjälper det att jag har en mean kick to the groin i min arsenal, och missförstå mig rätt – jag tänker fortfarande på vart jag rör mig, och vilka som rör sig i min omgivning, för det är jag uppväxt med, inlärd att göra. Åker en bil förbi noterar jag registreringsnumret, möter jag någon försöker jag titta noga för att komma ihåg ett någorlunda signalelement. Det sitter i ryggmärgen. Det kommer det alltid att göra. Det är bara saker jag gör för att samtidigt känna mig fri…
Träning
Söndag – löprunda 6 km. Totalt 109 km.
Inga kommentarer ännu.