Arkiv | Media

Mellan Hägglund och syrén

Vi har ett uttryck i min familj. Det finns en mening med allt.

Med det menas inte att det är meningsfullt med krig, bilolyckor, barn som dör. Utan att vi alla går igenom saker. Skitsaker. Toppensaker. Vardagliga saker. Det går inte att förutse eller förhindra allt som händer oss i livet. Alla har vi en story.

Det vi däremot kan ta till oss, det är hur vi kommer ut på andra sidan. Lär vi oss någonting? Blir vi bättre människor? Snällare? Mer givmilda? Argare? Mer egoistiska? Oavsett vad så skulle du inte vara den du är utan dina erfarenheter, och utan dina erfarenheter skulle du inte vandra den väg du går på just nu.

Min mamma blev sjuk i april 2010. Hon hade tur. Hennes kropp lade av och sparkade bakut. Det kunde lika gärna varit en stroke eller en hjärtinfarkt.

I över 40 år hade hon arbetat som frissa. Gått upp vid halv fem på morgonen. Tvättat, manglat, tränat. Ätit frukost nummer två och börjat jobba vid sju. Mellan kunderna slängde hon in ytterligare en tvätt, tömde diskmaskinen och åt lunchen samtidig som hon satt på toaletten. I kid you not, det hände oftare än man kan tro. Lunchen bestod inte sällan av en banan. Efter 12-14 timmars arbete kom hon upp från frisörsalongen. Lyssnade vimmelkantigt på mina äventyr från skolan och somnade i soffan bredvid pappa. Ljuset släcktes halv elva och sex timmar senare började hon om.

Det spelade ingen roll vad vi sa. Hon sprang i sitt ekorrhjul.

Efter ett år som sjukskriven gick hon på alla rehabiliteringar hon kunde. Recure Rehab. Iris Hadar. Praktik på ett Bed&Breakfast och senare en klädaffär. Det hade nu gått två år. Fysiskt kom hon tillbaka lite i taget, men mentalt klarade hon inte av för mycket folk, för mycket ljud, för mycket stress eller påfrestningar.

Då hade jag den dåliga stilen att bli sjuk.

Det finns en mening med allt. Mamma klarade inte av att arbeta, kunde inte hantera för mycket folk och det tog hårt på hennes psyke när min hjärtsvikt upptäcktes. Men hon kunde vara där för mig. Hon kunde köra mig till sjukgymnastiken. Hjälpa mig att handla. Komma med matlådor. Vara hos mig på 20 minuter om jag ringde. Jag behövde inte ens säga någonting. ”Jag kommer.”

Jag har också fått vara med om oerhört mycket som jag aldrig skulle fått uppleva om jag inte hade blivit sjuk.

Jag har varit med i TV vid flertalet tillfällen. Första gången var live i TV4 Nyhetsmorgon, med min (inte då, men nuvarande) kollega Peter Carstedt och socialminister Göran Hägglund. Jag stod på väntelistan sedan sex veckor tillbaka och TV4 gjorde ett inslag om den statliga utredningen som Hägglund ville införa för att Sverige ska bli bättre vad gäller organdonation.

Nästa gång var midsommarafton. Transplanterad och piggare än någonsin gästade jag återigen TV4 Nyhetsmorgon för att berätta vilket bra liv man kan leva som transplanterad.

Jag har spelat in en bioreklam för att uppmärksamma organdonation. Och besökte återigen TV4 Nyhetsmorgon i samband med donationsveckan oktober 2013. Radio, webben, tidningar, sitta i publiken på Svenska Hjältargalan och se Martha motta priset som Årets Kämpe, föreläsa för gymnasieelever, högskoleelever, sjukvårdspersonal, flyga inrikes (aldrig gjort förut, nu har jag gjort det tre gånger), träffa Anders Milton som är den statliga utredningens utsedde, utbilda volontärer och – det bästa av allt – fått ett nytt jobb.

Jag ska få fortsätta kämpa för att Sverige ska bli bättre vad gäller organdonation, via MOD – Mer organdonation. Jag får vara med och göra skillnad. Jag får jobba med något som, bokstavligen, ligger mig väldigt nära om hjärtat.

Jag är inte sjuk längre. Mamma klarar av folk igen. Hon börjar snart arbeta i kansliet på Billeruds golfbana. Pappa (golftokig sen -97) är överlycklig.

Det finns en mening med allt.

11.IMG_3861

11.IMG_3617

11.IMG_3505

11.IMG_3361

11. Nyhetsmorgon feb MOD 2

11. KHaktuellt

11. Hjältegalan

0