Arkiv | Roligheter

Twerking med Gal BePole!

Jag vet. Jag är lite knäpp.

När jag såg den är videon i onsdags så reagerade jag på följande sätt:

1) Skrattade omedelbart. Högt och länge.
2) Höjde sedan förtvivlat på ögonbrynen och tänkte att det är fan inte klokt vad tjejer gör för att verka sexiga och för att objektifiera sig själva.
3) Satt tyst i ungefär tre sekunder.

Sedan anmälde jag mig till båda workshopstillfällena på fredag.

–> Se videon här.

Jag ska försöka förklara what went through my mind under de där tre sekunderna.

”Asså, lite roligt vore det ju. Jag kommer skratta ihjäl mig. Det är ju alltid kul att testa nya saker. När skulle jag annars lära mig twerka? Det kan ju vara skoj att kunna liksom. Tänk partytrick. Eller bara för att få folk att go wild and crazy på dansgolvet. Jag får ta det för var det är, det är ju inte direkt seriöst. Eller.. Ska jag? Varför inte? Gör jag något på fredag? Nej, inte vid den tiden.. Jamen, jag kan la ta och skaka lite röv. Let’s go for it! Vilken workshop ska jag ta – den första där man får lära sig en koreografi eller den andra där man går igenom teknikerna mer i detalj? Aaaahh, kan inte välja. Jag tar båda. Sådär. Bokat och klart. Jahapp, då vet jag vad jag gör på fredag. Nu ska vi se om jag kan få någon med mig, eller om ajm gåing solo.”

Ungefär så.

Gissa vad?

Det var SÅ JÄKLA ROLIGT! Och svettigt, och svårt, och kul, och svårt, och jobbigt, och svårt, och kul igen.

Instruktören, Gal BePole, från Israel/USA, var extremt bra på att förklara, visa och twerka. Hennes beskrivning av hur hon började med dansen är klockren. Hon har alltid haft kurvor, stor rumpa och väl tilltagna lår – helt enkelt, en riktig kvinnokropp. Men så som dagens skönhetsideal ser ut så har hon haft svårt att acceptera sig själv. När hon testade twerking i Miami fastnade hon direkt.

Twerking är en hyllning till kvinnokroppen – och ju mer kurvor du har desto bättre är det. Gal lärde sig att uppskatta sina former, sin kvinnlighet – här var en dans som hyllade henne, precis som hon var. Hon blev bekväm i sig själv och fick större självförtroende. Det är därför hon lär ut twerking – inte för att få tjejer att dansa sexigt (även om det kan vara en bonuseffekt), utan för att det är en dans som kan hjälpa tjejer att se sina kroppar i ett annat ljus.

Här kan ni se resultatet från workshop nummer 1, där vi lärde oss en koreografi:

 

Jag har enormt ont i ländryggen idag kan jag lova, ändå kommer jag på mig själv med att vilja testa att twerka i tid och otid. Typ på XXL. Och på gymmet.

Ett gott skratt förlänger livet säger man.

Jag och mitt nya hjärta har samlat på oss många år den här helgen!

Twerking with Gal BePole

Twerking with Gal BePole 1

”Emma, you’re bootyful!”

Träning

Fredag - twerking i över tre timmar får räknas som ett distanspass…

0

Happy bday to me!

Då var man 29.

Ett år kvar till trettio.

Yikes.

Jag har gillat tjugoårsåldern. Det känns konstigt att jag bara har 365 dagar kvar. Jag vet, eftersom jag fyllde år igår så borde det vara 364 dagar kvar till nästa födelsedag – men icke sa nicke. Jag har tajmat det så bra att det är skottår 2016, så jag får en hel extra dag som tjugonioåring! Coolt va!

Jag hade en finfin födelsedag. Den inleddes med en solig cykeltur till Grums på drygt tre mil. Där blev jag firad med favoritmaten (karibisk lax, mangosalsa och sötpotatismos), och tårta tillsammans med familjen. Jag slapp cykla tillbaka, då det inte riktigt fanns tid, utan jag och min mor lassade in cykeln i bilen, körde till stan och röjde lägenheten inför kvällens festligheter.

Det var sång, det var dans (sort of), och det var Earth hour.

Vi släckte alla lampor, tände levande ljus, stängde av musiken och sjöng i mörkret. Många av gästerna ingår i Söt Likör och CMB, så det bjöds på stämsång, stämd sång och ibland bara sång. Gôrmysigt, som en säjjer i Värmland.

Ack Värmland.

Det är lite skämskudde när man ser på den serien. För lite så där är det ju faktiskt. Fast inte helt. Jag kan inte riktigt slappna av och skratta åt det hela, då och då fnissar jag till, men ofta tänker jag bara ”Åh. Maj. Gaad. Vilken bild får inte folk av Värmland nu?”

Det räcker inte med att Filip och Fredrik narrade Grums i ”Lite sällskap” för några år sedan, att ”Uppdrag granskning” sågade Grums som drogernas ort nummer ett där ungdomarna tar livet av sig om de inte jobbar på bruket, och att Grums ligger i botten gällande i stort sett allt. Nej då, nu ska hela Sverige få se att i Värmland är vi karaktärslösa (Mia Skäringer’s roll som går med på (nästan) allt), lata (Ida Hallqvist’s roll som bara gnäller (btw, IRL så är hon dotter till min gamla klassföreståndare på högstadiet)), omogna och vägrar växa upp (Johan som spelar den 35-årige pojkvännen), lite menlösa (Björn Starrin’s roll som saknar stake) och jävligt snuskiga (grannparet som är besatta av sex).

Missförstå mig fel. De har lyckats. Jag vill gärna se vad som händer, för det är ju underhållande.

Men även mina fniss kommer ut som grimaser. Ack, ack, ack…

Det är vad vi har gjort idag – kollat ikapp Let’s Dance (äntligen åkte Jonas H ut!), Ack Värmland och gårdagens ”Smartare än en femteklassare”, då Charlotta som tränade Krav med oss i höstas deltog – och hon tog sig väldigt långt! Kolla in programmet här!

 

TACK så mycket för alla gratulationer på min födelsedag – de värmer mitt nya hjärta – och för två år sedan visste jag inte om jag skulle få bli tjugoåtta ens en gång, och nu är jag tjugonio.

Det, om något, är värt att fira.

Fest!

Det är svårt att ta tydliga bilder när det är Earth Hour..

Jag klockan fyra på morgonen

 

Jag klockan fyra på morgonen.
Ganska tacksam för att det här också är en suddig bild.

Träning

Lördag - cykla till Grums, 33,4 km. Totalt 161,9 km.

Söndag - vilodag, med chips, choklad och TV4play.

0

Gott Nytt År!

Så var det 2015.

Det gick fort.

Det nya året sparkades i vanlig ordning in i goda vänners lag – trerättersmiddag, fyrverkerier, skumpa och tomtebloss! Kvällen till ära bar jag vit klänning (alla har ju svart) (been there, done that). I Brasilien är det en tradition på nyår att man har vitt på sig, för att skrämma bort onda andar. Inte vet jag om det är aktuellt i mitt liv, men det kan la inte skada att ta det säkra före det osäkra.

Nyårsafton

 

Första januari. Ja, vad ska man säga.. Det var väldigt, väldigt, väldigt länge sedan jag var bakfull. Jag dricker inte särskilt mycket, eller ofta, eller alls, nu för tiden. Jag har vant mig vid alkoholfritt. Det utbudet fick jag botanisera rätt friskt i under min tid med hjärtsvikt. Och jag älskar vatten.

Några stora mängder blev det inte i onsdags heller. Men att blanda lite skumpa med lite öl, med lite vin, med lite dessertdryck (?) – då har man ont i huvudet dagen efter. Rejält ont i huvudet.

Så vi spenderade dagen med att titta på alla avsnitt av julkalendern.

Idag var det back to reality – med ganska mycket piggare huvudknopp – och gymmet var ett kärt återseende. Jag var iofs där i tisdags och körde intervallpass med Lena, men det var ju förra året – herre gud liksom. Nu är allt packat inför en heldag i spåren med Henrik bright and early imorgon. Vi ska till Mattila och köra sisådär fyra mil (!). Känns helt overkligt att jag är uppe i de distanserna.

Men om två månader och fem dagar är fyra mil inte ens hälften..

Som Claes i Sälen skulle sagt. ”Du vet verkligen hur man ska tänka positivt.”

Red cord 1

Red Cord. Redskapet jag tränar mycket i på gymmet när jag kör funktionell träning.

Red cord 2

 Med olika handtag kan man variera och köra massvis med olika övningar.
Jag har med både bicepscurl, bred rodd, två övningar för baksida lår, flera varianter av plankan, och triceps i mitt pass.

Träning

Måndag - vilodag.

Tisdag - intervallpass på SATS Färjestad med Lena.
Tre varv (ett varv tar ca 15 minuter) av följande:
- Fem minuter på waivern (ingen aning om hur man stavar? en maskin där fötterna far utåt sidorna och man ska trycka benen utåt och inåt, och beroende på hur mycket man lutar sig framåt så tar den på lite olika ställen, vi fokuserade på fram- och baksida lår + rumpa).
- Easy Line – åtta maskiner som tar hela kroppen, man kör 45 sekunder på varje maskin, sen ett snabbt byte till nästa. Maskinerna anpassar sig efter hur hårt man kör – ju snabbare tempo, desto tyngre motstånd.

Onsdag - skulle köra pulspass på mammas träningscykel hemma, Vo2max-pass. Då lade pulsklockan av… Så jag cyklade lite på måfå en halvtimme. Motsvarade väl egentligen uppvärmningen..

Torsdag - vilodag. Deluxe.

Fredag - funktionell träning på gymmet. Lyckades öka på varje övning (även biceps!). (för utförligare beskrivning av det funktionella passet, läs här)

0

Pyssel

Det har blivit en hel del hemgjorda grejer på sistone, sånt som jag älskar!!

Exempelvis är glöggen klar! Jeez Louise den blev stark.. Filtrerade den för någon vecka sedan och nu håller jag på att tappa upp den på flaskor. Den har inte världens mest lockande färg, men den smakar glögg, ergo – jag är nöjd. Receptet kommer faktiskt från en av mina hjärtevänner, Patrik – som fick ett nytt hjärta för inte så längesedan. Han driver en matblogg och är rätt slängd i köket. Kolla in sidan (och glöggreceptet) här.

Igår kväll gjorde jag även hemmagjord müsli för andra gången i höst. Halv sats. Det blev ändå två plåtar. Men ow ow ow så god den är! Jag använder citron istället för vatten, något som jag lärt mig från Simona, som tipsade mig om receptet. Simona känner jag sedan min tid som dietist, hon arbetade som läkare på vårdcentralen i Arvika när jag blev sjuk, och har följt mig hela resan – peppat och hejat på!

Förra veckan fick jag även hem ett kattklätterträd till Trassel. Jag har tänkt köpa det i över ett år, men det har inte blivit av. Nu så. Nu står det där, och jag är så jäkla stolt att jag lyckades montera upp det helt utan hjälp. Pälsklingens favoritplats är hittills korgen i mitten, men om man busar lite med honom så hoppar han högst upp – där har jag nämligen sprayat lite kattmynta, så han goes bananas när han kommer dit. Beställde från CRT Zoologiska.

Jag har lite småpyssel kvar att greja med, men det är hemligt till efter jul.

Hemmagjord glögg

Hemmagjord müsli

Kattklätterträd Eiffel Kattens no 1

 

Träning

Måndag - vilodag.

Tisdag - funktionell träning på SATS Färjestad - målet är 3 x 20 av alla övningar, jag klarade allt mellan 3 x 5 till 3 x 20 beroende på övning. Bicepscurl i redcord var jag svagast på, klarade bara fem rep. Baksida lår, marklyft med käpp, mountainclimb i plankan och magövning dippa hälarna i marken gick toppen: 3 x 20! (för utförligare beskrivning av det funktionella passet, läs här)

Onsdag Vo2max på cykel. Uppvärmning ca 15 min cykel. 3 x 3 min puls 168, vila ca 1,5 min mellan. Nedvarvning 10 min lätt cykel.

0

Schaffer

Igår så fick jag skaka hand, med Zebran från Banana Band.
Musicera ihop det var så kul – nu är vi laddade för jul!

Julkonsert igår alltså. Det var underbart, mäktigt, skoj och fantastiskt!

Vi var närmare 100 sångare: Söt Likör, Sällskapet CMB och X-choir. Tillsammans med Stefan Blomquist och Janne Schaffer. Tingvallakyrkan exploderade av sång och musik, och det var många som sa att det här var det bästa de har hört!

Jag var konferencier i år – igen. Och det var lika kul som alltid :) Det var extra roligt att jag faktiskt kunde sjunga den här gången. Förra julkonserten hade jag en mygga på mig, där ljudet sköttes av en kille längst bak som hade manuset framför sig. Men jag var lite orolig att han inte hade hunnit stänga av ljudet efter varje mellansnack, så jag vågade inte sjunga första frasen utan mimade. Sen var det jättesvårt att komma in i låten. Och inför nästa prat vågade jag inte sjunga det sista heller, ifall micken hade satts igång för tidigt. Och att växla mellan tal och sång, det är jättesvårt! Och på vårkonserten var jag så förkyld och hade ingen röst, så jag mimade alla låtar för att orka konferenciera tillsammans med Christina. Jag klarade precis hela konserten, sen var min röst totalt väck.

Så detta var faktiskt första konserten jag kunde sjunga på. Hallelujah.

Jag har också gjord de första pulspassen (noggrann genomgång av vad de innebär kommer en annan dag) – igår morse blev det första Vo2max-passet på SATS City, och idag första långpasset distans/intensitet. Det svåra var Vo2max, att komma upp i ca 170 i puls i tre omgångar. Jag kom för långt ner mellan varje intervall, så det var väldigt trögt att få upp pulsen igen.

Jag och Janne Schaffer Långpass cykel Julbord ICA Hagahallen

De bjöd på julbord på ICA Hagahallen på torsdagen – perfekt – då har jag det gjort, nu behöver jag ingen mer julmat i år (förutom julskinkan och risgrynsgröten, det går alltid ner).

Träning

Torsdag - Vo2max på cykel. Uppvärmning ca 20 min cykel. 3 x 3 min puls 165-170, vila ca 1,5 min mellan. Nedvarvning 10 min lätt cykling.

Fredag - Distans-/intensitetspass på cykel. Två timmar lätt cykling, puls 135-150.

0

Söndagsstök

Jag kommer inte riktigt ihåg när jag hade en lugn helg sist.

Föreläsningen gick finfint i fredags – jag och Ewa-Britt var en bra kombo på AnIVA-kongressen (narkos- och intensivvårdspersonal) i Upplands Väsby. Och vilket tjusigt hotell! Efter föreläsningen hade vi lite tid att ha ihjäl, så vi lekte staty och hade photo shoot.

Emma Dalman Heartcore föreläsning MOD Emma Dalman Heartcore hotell Scandic Infracity 1 Emma Dalman Heartcore hotell Scandic Infracity 2 Emma Dalman Heartcore staty 2 Emma Dalman Heartcore staty 1 Emma Dalman Heartcore Ewa-Britt

Fem minuter efter att jag gick av tåget i Karlstad satt jag i en bil på väg till Torsby – det var längddags!

Den här gången var Birger med och filmade. Vi var där lite senare, men hade inte räknat med de bulgariska skidskyttarna som drog fram i spåren som.. ja, som bulgariska skidskyttar! Jeezuz vad fort det gick!

Många var det som vände på huvudet när Birger kom gående i tunneln, men kameran på axeln. Självklart fick han med min enda klumpighet (so far), när jag skulle öva på att köra om. Jag åkte rakt över Henriks ena skida och rätt in i tunnelväggen. Skrikandes ”Mamma!” för full hals. Jepp. Så bra kan det bli.

Vi övade också på utförsåkning, så att jag vågar släppa på mer i backarna – dvs sitta på huk hela tiden och riktigt få upp farten. Inte ställa mig upp. I två av backarna går det bra. I den tredje går det så långsamt att jag måste stå och sparka ifrån för att inte få stopp. I den fjärde är det inte en chans att jag hukar mig. Fy satan så brant den är, och tvärsvänger gör den också. Där fick jag öva på att åka utanför spåret och ploga.

I övrigt går det bättre. Tekniken börjar sitta mer och mer. Fast jag har ett fasligt sjå med stavarna. När jag åker utan stavar går det finfint. Så fort pinnarna är i händerna blir det ett moment för mycket och jag kan inte koordinera ben och armar – alls. Bentekniken fallerar då också. Det är lite tungt. Jag kanske blir första hjärttransplanterade att åka Vasaloppet utan stavar ;)

Emma Dalman Heartcore skidtunneln med Birger

Gårdagskvällen var full med skratt. Det var nääääämligen dags för show med Al Pitcher!

Fy faaaaan vad bra han var! Jag skrattade så jag grät. Och med i showen kom vi också. Först fick Per en gurka, sen fick vi byta gurkan mot kattmat. När Al fick reda på att min katt heter Trassel blev det ett enormt kattskämt (Seriously, your cat is named Trassel? Were you drunk when you named him?) (No, I adopted him), som handlade om att Trassel läspade och försökte säga att han ville ha tryffel (trussels), men jag missförstod och trodde att han sa att han hette Trassel.

Hmm. Svårt att beskriva så det blir rätt. Det var roligare på plats.

Emma Dalman Heartcore Al Pitcher

(notera den oerhört glada personen i bakgrunden, jämän grabben, du kom med)

Idag har vi städat. Och städat. Och städat.

Det har varit en mamma-emma-dag. Vi hann med hela köket (nu får ingen komma in i mitt kök, inte ens jag, för nu har jag så bra ordning att inget får röras), och fick upp hyllorna i nya bokhyllan. Det tar sig, sa pyromanen.

Emma Dalman Heartcore städning 1 Emma Dalman Heartcore städning 3

Träning

Fredag - längdskidor i Torsby Ski Tunnel, närmare tre timmar.

Lördag - nada…

Söndag - njet…

0

Vad är blå, lila, vinröd och i Norge?

Jo – JAG!

En hel dags kravträning i Oslo satte sina spår.

Armar och ben är fläckiga, ena örat är ömt, vänster tumme är stukad, revbenen ligger utanpå kroppen och underläppen saknar lite hud.

 

Men fan så kul det var!

 

Förkylningen släppte under veckan, men på lördag morgon var jag fortfarande inte helt säker på om jag skulle åka eller inte. Shit vad glad jag är att jag kom iväg! Vi var närmare ett 50-tal utövare som träffades på OFC, Oslo Fight Center, för fem timmars träning. Efter en gemensam uppvärmning delades vi in i grupper för respektive grad. Jag tillhör dem som ska graderas för P2, och vi var största gänget där. Hela dagen drillades vi i de tekniker som gäller för just vår kommande gradering. Jag tränade med Sigurd, en kille som tränat en hel del tidigare, men som nu gör om P-delen.

P står för Practitioner, just FYI.

Jag lärde mig sjukt mycket! Vi fightades så att svetten flödade, tårarna rann, och ja – det var lite blodspillan. Min läpp, hans tänder.

Slag, sparkar, roundhouse, outside defence, inside defence, strypning bakifrån, från sidan, på marken, med bakåtdragning och massa mer. Känner mig rejält laddad – och väldigt glad att det gick så bra att träna efter mitt uppehåll (resa + förkylning).

 

Resten av helgen har jag hängt hos Beccus och Mattias, käkat hemlagade hamburgare och snackat skit. Bokstavligt talat.

Nu väntar lite pingis innan lyxbussen Bus4You tar mig hemåt

 

IMG_5693

Minnen från helgen.

IMG_5685

IMG_5682

 Så här går det om man inte blockar…

IMG_5681

Träningskompanjonen for the day! #galennorrman

IMG_5686

Foooooood – for the soul and the mind!

 

 

0

Halkig tur på hjul

Helgen spenderades i horisontalt läge. Jag var helt däckad efter förra veckan.

I söndags funderade jag på om jag skulle ta inlinesturen då eller vänta tills på måndag. Jag beslöt mig för att vänta. Ingen vidare bra idé. Det regnade hela måndag förmiddag och när väl solen tittade fram tog det lång tid innan det såg ut som om marken hade torkat upp. Till slut bestämde jag mig för att ta mig en snabbtur för att i alla fall ha kommit ut.

Nästan halva vägen, 9 km, tänkte jag ”Jag vänder, jag vänder, jag vänder”. Vägen var blöt, det låg löv överallt, och jag fick ta det så försiktigt att jag knappt tog mig framåt. Men till slut blev underlaget bättre och jag kunde speeda på.

När jag kom hem surrade hela jag av endorfiner och adrenalin. Jag var så glad! Då förstod jag mitt misstag i att inte ge mig ut i söndags. Jag fattade inte riktigt varför jag var så deppig i slutet av helgen. Men det är ju självklart – jag rörde mig ju ingenting. Motion betyder verkligen ALLT för mig. Frisk luft, ansträngning, svett och muskler. That’s my cup of tea.

Samt att vägen hade varit aningens bättre i söndags.

Men ändå, en tur på 18 km som brukar ta två timmar tog igår bara 1h 40min. Inte illa pinkat.

Nu laddar jag inför Spanienresa med Söt Likör och CMB, aka Karlstad University Choir – vi ska till Calella och sjunga röven av oss!

0

Row, row, row your boat

I onsdags och idag blev det lite snabb rodd och plankan igen – ensamträning de här gångerna.

Nu gäller det att få igång flåset och få upp konditionen!

Onsdag, rodd 5 min – tog mig 800 meter. Plankan 50 sekunder.

Fredag, rodd 10 min – 1800 meter. Plankan 50 sek (igen).

Träningsvärken har gått över. Mest har jag peppat under veckan inför morgondagens bröllop i Stockholm. Martin och Hanna ska ty the knot, och jag ska vara toastmadame tillsammans med toastmaster Richard. Det ska bli oerhört roligt – allting är planerat och förberett – bilen går om tjugo minuter.

Wich us luck!

15. rodd

0

Pass. Pass. Pass.

Tre dagar i rad har jag befunnit mig utanför polisen innan de har öppnat på morgonen. Första dagen var jag nummer tre i kön. Andra dagen nummer ett. Tredje dagen också nummer ett – men folk som kom sist gick före!

Det är fanimej dödsstraff på det.

Varför var jag hos polisen tre dagar i rad? Har jag fått flipperspel och blivit kriminell? Inga kommentarer.

Nej då. Fick i tisdags frågan om jag kunde åka till Riga i helgen och hålla en föreläsning om MOD’s arbete på en internationell konferens. Eller ja, fråga och fråga – är det en fråga om svaret är självklart? Tror sjutton att jag åker!

Yabba dabba… oops. Mitt pass har gått ut. I januari. Förra året.

Onsdag morgon: Förnya passet.
Onsdag kväll: Bekräftat att jag ska åka.
Samma kväll: Inser att passet inte hinner komma.
Torsdag morgon: Tänkte skaffa provisoriskt pass…
Hos polisen: Får reda på att jag kanske hinner få mitt riktiga pass. Åker hem igen.
Fredag morgon: Nope, jag var ute en dag för sent. Får skaffa provisoriskt pass ändå.

För 980 spänn.

Äh, det är lärpengar. När passet går ut – förnya. Man vet aldrig när man ska iväg någonstans. Det är en av många saker jag älskar med mitt jobb. Det händer otroligt mycket spännande.

Så nu har jag förberett en 90 minuter lång föreläsning. På engelska. Åkt till Stockholm. Varit på möhippa. Fick lämna möhippan mitt i (lite småtrist). Åkt till flygplatsen. Checkat in. Hittat gaten.

Nu sitter jag och ska lära mig föreläsningen utantill. Piece of cake.

Imorgon smäller det.

EDTNA/ERCA International Conference, Riga, Lativa – look out.

Emma is coming to town.

bild

0