Arkiv | Söt Likör

Valborg – vaken dygnet runt!

Av Emma Dalman den 1 maj, 2015 i Söt Likör

Valborg, då sjunger jag med Söt Likör – det är tradition (sen ett år tillbaka eftersom jag inte varit med i kören så länge)!

Klockan 15.00 är det skönsång på Stora Torget, då åker studentmössorna på – tänka sig, jag trodde aldrig att jag skulle ha någon nytta av studentmössan efter studenten, tji fick jag. Efteråt knallar vi till biskopen för Korv, Kör & Kaffe. Vi käkar korv, sjunger körsång och dricker kaffe (läs: dricka).

På kvällen vankas det sittning – årets största sittning, där både aktiva och exilmedlemmar deltar. Vi hade finbesök i min stämma från både Emmy och Ellinor, som – ve och fasa – har slutat i kören..! Jag bjöd på lite spex, och upptäckte till min förvåning klockan tre på morgonen att jag inte var det minsta trött. Inte heller klockan fyra. Inter heller klockan fem då det var första frukosten – smörgåstårta. Kring sex började ögonlocken sjunka ihop lite grann, och halv sju cyklade jag äntligen hem, för att gå och lägga mig en timme senare. Yikes.

Jag gick upp efter 16.00 idag, och har slöat i soffan ända sen dess.

Men det var en otroligt vacker morgon när jag cyklade hem – sol, fågelkvitter, en tom buss på väg till Kronoparken, och resterna av en majbrasa nere vid Kroppkärrssjön.

Vad gör jag fortfarande vaken?

Träning

Torsdag - vilodag.

Fredag - hehe, vilodag..

Happy bday to me!

Av Emma Dalman den 29 mars, 2015 i Roligheter, Söt Likör, Träning

Då var man 29.

Ett år kvar till trettio.

Yikes.

Jag har gillat tjugoårsåldern. Det känns konstigt att jag bara har 365 dagar kvar. Jag vet, eftersom jag fyllde år igår så borde det vara 364 dagar kvar till nästa födelsedag – men icke sa nicke. Jag har tajmat det så bra att det är skottår 2016, så jag får en hel extra dag som tjugonioåring! Coolt va!

Jag hade en finfin födelsedag. Den inleddes med en solig cykeltur till Grums på drygt tre mil. Där blev jag firad med favoritmaten (karibisk lax, mangosalsa och sötpotatismos), och tårta tillsammans med familjen. Jag slapp cykla tillbaka, då det inte riktigt fanns tid, utan jag och min mor lassade in cykeln i bilen, körde till stan och röjde lägenheten inför kvällens festligheter.

Det var sång, det var dans (sort of), och det var Earth hour.

Vi släckte alla lampor, tände levande ljus, stängde av musiken och sjöng i mörkret. Många av gästerna ingår i Söt Likör och CMB, så det bjöds på stämsång, stämd sång och ibland bara sång. Gôrmysigt, som en säjjer i Värmland.

Ack Värmland.

Det är lite skämskudde när man ser på den serien. För lite så där är det ju faktiskt. Fast inte helt. Jag kan inte riktigt slappna av och skratta åt det hela, då och då fnissar jag till, men ofta tänker jag bara ”Åh. Maj. Gaad. Vilken bild får inte folk av Värmland nu?”

Det räcker inte med att Filip och Fredrik narrade Grums i ”Lite sällskap” för några år sedan, att ”Uppdrag granskning” sågade Grums som drogernas ort nummer ett där ungdomarna tar livet av sig om de inte jobbar på bruket, och att Grums ligger i botten gällande i stort sett allt. Nej då, nu ska hela Sverige få se att i Värmland är vi karaktärslösa (Mia Skäringer’s roll som går med på (nästan) allt), lata (Ida Hallqvist’s roll som bara gnäller (btw, IRL så är hon dotter till min gamla klassföreståndare på högstadiet)), omogna och vägrar växa upp (Johan som spelar den 35-årige pojkvännen), lite menlösa (Björn Starrin’s roll som saknar stake) och jävligt snuskiga (grannparet som är besatta av sex).

Missförstå mig fel. De har lyckats. Jag vill gärna se vad som händer, för det är ju underhållande.

Men även mina fniss kommer ut som grimaser. Ack, ack, ack…

Det är vad vi har gjort idag – kollat ikapp Let’s Dance (äntligen åkte Jonas H ut!), Ack Värmland och gårdagens ”Smartare än en femteklassare”, då Charlotta som tränade Krav med oss i höstas deltog – och hon tog sig väldigt långt! Kolla in programmet här!

TACK så mycket för alla gratulationer på min födelsedag – de värmer mitt nya hjärta – och för två år sedan visste jag inte om jag skulle få bli tjugoåtta ens en gång, och nu är jag tjugonio.

Det, om något, är värt att fira.

Det är svårt att ta tydliga bilder när det är Earth Hour..

Jag klockan fyra på morgonen.
Ganska tacksam för att det här också är en suddig bild.

Träning

Lördag - cykla till Grums, 33,4 km. Totalt 161,9 km.

Söndag - vilodag, med chips, choklad och TV4play.

Ny i gänget – välkommen Kim!

Av Emma Dalman den 27 mars, 2015 i Söt Likör, Träning

Senaste tillskottet i teamet stavas Kim Kessler – min kiropraktor och simtränare!

Kim och jag känner varandra via Söt Likör (hon är andrasopran, jag är förstaalt), och på en övning frågade hon mig om jag inte kunde behöva lite tips och råd inför Vansbrosimningen. Gärna! svarade jag.

Vill du så kan du också få behandlingar på min klinik?

Ja men det är ju helt underbart!

Så nu passar vi på att fixa till min kropp, vi knäcker och bänder, och drar och lirkar. Eller ja, Kim gör. Jag ligger stilla och fokuserar på att andas. Jag har varit där tre gånger nu, och det är fortfarande lite läskigt när det ska knäckas till, framför allt vid nacken. Men det går bättre och bättre. Jag litar fullständigt på Kim – hon har verkligen stenkoll. ”Här gör det lite ont va?” säger hon ibland och trycker till. ”Ouch! JA, det gör det” kvider jag och undrar hur fasiken hon hittar så rätt.

Hon känner saker som jag inte ens visste om, hittar muskler som har hamnat fel, krampat ihop och stelnat till. Och jag känner mig lika mjuk varje gång jag har varit där. Lite som en lealös docka. Det är himmelskt.

Snart ska vi också komma igång med simträningen inför Vansbro – vi ska se om jag kan lära mig att crawla!

Det känns också lite halvläskigt, att komma ut och öva i öppet vatten. Undrar hur länge jag kan skjuta på det, så att det blir aningens varmare ute, och hinna fixa en bättre våtdräkt, med långa armar och ben.

Här kan ni läsa mer om Kim, och här kan ni ta del av Svealandskliniken!

Första besöket hos Kim.

Jag har haft världens träningsvärk i veckan. Efter att ha gjort cykeltest, intervallpass med Lena, ett hårt Krav-pass och tre mils cykling på tre dagar, så tyckte mina ben att det blivit just a tad too much. Jag har fått sänka mig ner på toasitsen med stöd av handfatet, dunsat som en sten nedför trappor och gått som att jag har skitit på mig.

Vanligtvis gillar jag träningsvärk. Det är ett tecken på att jag verkligen har rört på mig. Men till slut tröttnade jag. Det var inte ens roligt längre. Som tur var släppte det mesta idag, så jag kunde ge mig ut på en löprunda på kvällen. Jag har fasat för att börja springa – jag är verkligen inte bra på det – men det gick bättre än vad jag trodde. Jag gick raskt i en halvtimme som uppvärmning, sedan sprang jag i fem minuter, gick i fem – och upprepade tills dess att ytterligare en halvtimme hade gått. Funkade helt okej, och det ska faktiskt bli kul att se om jag kan springa längre redan nästa gång (inte längre tidsmässigt, utan hinna lite längre på fem minuter).

Nu laddar jag rejält inför morgondagen – jag ska cykla till Grums och få tårta, sedan får jag gäster på kvällen – det är nämligen MIN FÖDELSEDAG! Nu lämnar jag tjugoåtta bakom mig, och går in i sista året innan 30.

Wowawewa.

Några varv runt Lambergstjärn. Försökte jaga ikapp, men hann inte..

Träning

Torsdag - vilodag (välbehövlig).

Fredag - rask promenad i tre kilometer som uppvärmning, följt av en löprunda på fyra kilometer (bestående av gå-springa-gå-springa-gå-springa).

Lördagstur till Forshaga

Av Emma Dalman den 22 mars, 2015 i Söt Likör, Träning

Igår sken solen över Värmeland, men värmen lyste med sin frånvaro.

Fan vad kallt det var.

Vi hade tänkt oss en tur till Deje, men vi höll på att förfrysa så vi nöjde oss med Forshaga och tillbaka. En nätt tur på 4.6 mil. Jag tyckte synd om killarna. Jag hade ändå underställsbyxor och en extratröja på mig, och ändå frös jag. Vi tejpade mina SPD-sandaler med eltejp för att det inte skulle blåsa in så mkt luft genom de vädrande tyghålen – hemmabygge funkar det med!

Det jobbigaste i nuläget är att sadeln trycker lite för mycket på ett väldigt intimt ställe.

Aowchie.

Det blir till att nöta, nöta, nöta.

Racern jag lånar av Mikael.

Klarälvsbanan.

Värmer oss vid solväggen i Forshaga. Sol = sommar. Moln = vinter.

Igår kväll var det gyckeltäflan med Söt Likör och CMB – jag tillhör A1, första altarna, och vi var superdupertaggade!

Med tanke på att vi har vunnit två år i rad, så planerade vi självklart att få med oss trofén hem en gång till och göra ett hat trick, alas så gick det inte hela vägen. Men men, vi kanske hade blivit helt odrägliga om vi hade vunnit för tredje året i rad..

Träning

Lördag - tur och retur till Forshaga på Klarälvsbanan, 46 km. Totalt 96,5 km.

Söndag - vilodag.

Lucia

Av Emma Dalman den 12 december, 2014 i Söt Likör, Träning

Telefonsamtal med mor, torsdag lunch.

Jag: Idag gick jag upp tjugo i sex! (superstolt)
Mor: Ha! Vet du vad jag trodde du skulle säga?
Jag: Öh. Nej..
Mor: ”Idag gick jag upp tjugo kilo!”

Det är alltså helt osannolikt att tänka sig att jag kan gå upp tjugo i sex, däremot går tankarna snabbare till att jag kan gå upp tjugo kilo – på en dag. Okej, jag är inte känd för att vara morgonpigg, men ge mig lite cred.

Cyklade tre timmar innan provtagning halv tio!

Efter drygt en timme kom en rejäl dipp. ”Jag orkar inte”, ”Fan vad länge det är kvar”, ”Det är tungt, tungt, tungt”, ”Mitt arsle gör ONT”, ”Hur ska jag klara 30 mil på Vätternrundan?”.

Men då var det prima att ha tränat med Lena dagen före. Jag fick ta fram pannbenet. Lenas ord snurrade i huvudet:

Så här kommer det vara i perioder under Vasan och alla loppen. Det kommer kännas tungt och jävligt och som att du bara vill ge upp. Då gäller det att bita i och fortsätta.

Och som Per brukar säga. ”Lite jävlaranamma väger ingenting så lassa på för fullt!”

Efter tjugo riktigt tröga minuter vände det och gick lättare. Till nästa timme då jag fick ytterligare en dipp. Men det gick! Tre timmar senare stapplade jag mig ut från gymmet.

Idag hittar ni mig i Söt Likörs Luciatåg – lussar från 06.00 till 20.30! (hoppas halsen håller)

Träning

Torsdag - distans-/intensitetpass på cykel, 3 timmar, puls 147-150.

Fredag - vilodag.

Schaffer

Av Emma Dalman den 5 december, 2014 i Roligheter, Söt Likör, Träning

Igår så fick jag skaka hand, med Zebran från Banana Band.
Musicera ihop det var så kul – nu är vi laddade för jul!

Julkonsert igår alltså. Det var underbart, mäktigt, skoj och fantastiskt!

Vi var närmare 100 sångare: Söt Likör, Sällskapet CMB och X-choir. Tillsammans med Stefan Blomquist och Janne Schaffer. Tingvallakyrkan exploderade av sång och musik, och det var många som sa att det här var det bästa de har hört!

Jag var konferencier i år – igen. Och det var lika kul som alltid Det var extra roligt att jag faktiskt kunde sjunga den här gången. Förra julkonserten hade jag en mygga på mig, där ljudet sköttes av en kille längst bak som hade manuset framför sig. Men jag var lite orolig att han inte hade hunnit stänga av ljudet efter varje mellansnack, så jag vågade inte sjunga första frasen utan mimade. Sen var det jättesvårt att komma in i låten. Och inför nästa prat vågade jag inte sjunga det sista heller, ifall micken hade satts igång för tidigt. Och att växla mellan tal och sång, det är jättesvårt! Och på vårkonserten var jag så förkyld och hade ingen röst, så jag mimade alla låtar för att orka konferenciera tillsammans med Christina. Jag klarade precis hela konserten, sen var min röst totalt väck.

Så detta var faktiskt första konserten jag kunde sjunga på. Hallelujah.

Jag har också gjord de första pulspassen (noggrann genomgång av vad de innebär kommer en annan dag) – igår morse blev det första Vo2max-passet på SATS City, och idag första långpasset distans/intensitet. Det svåra var Vo2max, att komma upp i ca 170 i puls i tre omgångar. Jag kom för långt ner mellan varje intervall, så det var väldigt trögt att få upp pulsen igen.

De bjöd på julbord på ICA Hagahallen på torsdagen – perfekt – då har jag det gjort, nu behöver jag ingen mer julmat i år (förutom julskinkan och risgrynsgröten, det går alltid ner).

Träning

Torsdag - Vo2max på cykel. Uppvärmning ca 20 min cykel. 3 x 3 min puls 165-170, vila ca 1,5 min mellan. Nedvarvning 10 min lätt cykling.

Fredag - Distans-/intensitetspass på cykel. Två timmar lätt cykling, puls 135-150.

Återhämtningsmål

Av Emma Dalman den 13 november, 2014 i Kost, Söt Likör, Träning

Imorgon bär det av till skidtunneln i Torsby!

Yay! SÅÅÅÅÅ taggad!

Det har varit lite easy med träningen i veckan, då jag velat bli helt bra från förkylningen och inte ta ut mig i onödan inför imorgon. Så jag tränade sent i måndags kväll på Optimal, tillsammans med alla late night boys som låter mer än de lyfter. Cirkus tio överkroppsstinna killar i svarta och grå tischor, och så lilla jag i mitt rosa träningslinne.

Stakmaskin 15 min.
Trappmaskin 25 min.
Rekordtid på plankan 1 min 15 sek.

Veckan har mest varit jobb – det är en del att förbereda inför TV4 Nyhetsmorgon’s organdonationssatsning nästa vecka. Åtta program i rad där organdonation tas upp – väntelistan, transplanterade, levande donation, donatorfamilj, läkare, utredningen, kollegor, sakkunniga, välkända. Allt från högt till lågt. Jag har ju ingen TV, men tackar gudarna för TV4 Play!

Krav-träning i tisdags och ikväll, och lite BRAK igår. Ni vet – buk, rygg, armar och knän. 22 rep av varje den här gången.

Onsdagskvällen bestod av sång och kakor. Tjejerna i A1 var här och övade, och som jag hade bakat. Korintkakor med kardemumma och kanel, citronkringlor, sjudna maränger med ingefära och mandel, passionsfruktskräm och black bean chili chocolate cookies. Allt smakade himmelskt, vilket inte är vanligt när man testar helt nya grejer. Det brukar bli minst en sak som turns out sådär – men naj da, det var superduper allting.

Åt alldeles för mycket.

Träffade även Marina i tisdags, och pratade om återhämtningsmål och uppladdningsmål. Helt okej att jag äter middagarna som jag gör nu, på kvällen – i pausen vid körövningarna, på stämrepen, direkt efter träningen. Bara jag ser till att äta något snabbt direkt efter passen. Och att det vore bra med två vilodagar i veckan. Jag vet bara inte när jag ska få in dem. Kan vi införa nio-dagars-vecka?

Tripp, trapp, trull.

Av Emma Dalman den 5 november, 2014 i Söt Likör, Träning

Trappmaskin is the shit!

Jag är fortfarande blåslagen sen i lördags (fick några fler krav-tatueringar igår också), men nu kan jag åtminstone röra mig (relativt) obehindrat igen. Jag tar mig ner och upp från toaletten själv, så jag är nöjd.

Igår testade jag lite hemmaträning på morgonen innan jobbet, för att få igång kroppen. Det är my dear lord som har införlivat detta, och det kallas BRAK.

Buk
Rygg
Armar
Knän

Crunches, rygglyft, armhävningar, knäböj – 20 rep av varje.

Sedan kompletterade jag med axelpress och hantellyft i sidan, med mina små 2-kg’s hantlar. 20 stycken av varje. Och givetvis plankan. Det var rätt gött – förutom plankan. Maj gaad så klen jag är…

Började även denna morgon med BRAK – den här gången 21 rep av varje. Do you see where this is going?

Men dagens stora nyhet är att jag har testat trappmaskinen på Optimal Träning för första gången!

10 minuter stakmaskin, som ni ser resultatet av nedan, innan jag gick, och gick, och gick.. Det fick bli en obligatorisk gym-selfie efter 20 minuter – jag blev totalt dränkt.

Men ja, vad säger ni, lite körsång på det? Uppträder med Söt Likör på Plaza ikväll!

Fare thee well

Av Emma Dalman den 8 juni, 2014 i Roligheter, Söt Likör

Ännu en helg i underhållningens tecken.

Fredagskvällen spenderades på Tempels uteservering tillsammans med my girl Therese, som var på snabbvisit från Örebro. Vi testade en jordgubb-mango-swirl-drink, beställde in vitlöksbröd för att kunna få sitta vid borden och hängde med en träningskamrat till mig, Claes D – snart instruktör i Krav Maga – och hans två vänner, P och D (inte lika imponerade av Krav Maga).

Lördagsaftonen bestod av grillning på Orrholmen och eventet ”Emmys sista kväll som Karlstadbo”. Även om sommaravslutningen vid Alster innebar att jag inte kommer träffa många av körflickorna och -pojkarna igen, så valde jag att inte inse faktum utan fortsätta leva i förnekelse. Det blev desto svårare ikväll. Ah, suck, det kommer bli så konstigt utan Emmy, Ruth och Sara.

Men är det något vi vet är ristat i sten så är det att saker och ting förändras. Jag har vid det här laget sagt hej då till så många vänner. Ibland har jag vinkat av dem, ibland har de vinkat av mig. Jag kanske har fått lite hårdare hud genom åren, men jag är inte längre särskilt emotionell av mig. Även om det fortfarande känns, givetvis. Första gången, gosh, då grät jag hela vägen till stationen för att säga farväl till Nico, och hela kvällen och nästföljande dag. Nu, nu vet jag att även om folk flyttar till andra sidan av jorden, eller 45 minuter bort, det spelar ingen roll. Vi kommer alltid vara en del av varandras liv. Vissa mer, vissa mindre.

And yo Emmy, vi ses i Stockholm och i Halland och i Spanien. Så det så!

Sommaravslutning i Alster

Av Emma Dalman den 29 maj, 2014 i Söt Likör

Min första sommaravslutning med kören. Alsters strandbad. Grilla, käka, tjöta, leka lekar. Vi i A1 kom sist i tävlingarna. Men det var planerat. Vi har varit så enormt bra under så lång tid att vi började få hybris. Så vi förlorade inte för att någon annan skulle få vinna. Åh nej. Vi förlorade för vi insåg att det skulle vara det bästa för oss. Vi behövde komma ner på jorden så att vi kan komma igen med nya friska tag till hösten. Blink, blink.

Det var precis så idylliskt som en sommaravslutning ska vara. Sol, vatten, mygg i tusental, utedass och en himmel som aldrig slutar vara blå. Det var ovanligt lite sång för att vara Söt Likör och CMB, men vi tog igen det på slutet. I en cirkel stående i sanden vid Vänerns strand sjöng vi tillsammans, killarna sjöng för tjejerna och tjejerna sjöng för killarna. Innan vi alla skiljdes åt i den vackra sommarnatten fick vi till en kramcirkel. Myspys.

Idag cyklade jag och pappa ner till macken och köpte glass. Årets första mjukglass. En bägare med Noisette i botten och polkaströssel ovanpå. That’s my fav. Eller tuttifruttiströssel. Hmm. Kanske få bli en till mjukglass i sommar. Men bara en till. Eller…