Rensade bland pärmar och papper igår.
Hittade det här.
Min anmälan till donationsregistret.
För över 10 år sedan.
I februari 2005 kl.15.17 stod jag i Macsalen på Älvkullegymnasiet med mina vänner. Det var rast eller så var ingen lärare i rummet at the mo. Av någon anledning hade vi börjat prata om organdonation. Alla sa att det var självklart att de skulle donera sina organ. Jag kände likadant. Någon, jag kommer inte ihåg, ställde frågan:
Är ni med i donationsregistret då?
De flesta svarade nej. Nej, men vi hade alla tänkt registrera oss. Så många gånger. Tänkt. Men inte gjort. ”Men då gör vi det nu då!” sa vi. ”Vart går man in?”
Efter 30 sekunders googlande fann vi donationsregistret på Socialstyrelsens hemsida. Och efter ytterligare 30 sekunder var vi alla registrerade.
Alla var glada – äntligen hade vi fått tummen ur. Vi skulle alla donera våra organ och rädda liv.
Ingen av oss, allra minst jag, tänkte någonsin tanken att vi kanske skulle behöva ta emot organ för att överleva. Det fanns inte på kartan.
Men här är jag nu.
Så tacksam för att någon annan också hade tagit beslutet att donera organ.
Och rädda mitt liv.
