Taggarkiv | Birger

Första simpasset!

Plask i plurret!

Dags att börja simma – hög tid till och med, då det är mindre än en månad kvar till Vansbrosimmet (yikes!).

Så jag drog igång rejält med en gång – igår var första passet, 1,65 km, och Birger var med och filmade. Nope, inte utomhus än, vi tar det lite piano och börjar i bassäng. Och idag hann jag iväg innan de stängde och simmade 1,5 km till. Så där ja, ett Vansbrosim avklarat på två dagar!

Då ska jag bara göra det i en följd. Och i öppet vatten.

Distansen kommer inte bli några problem. Jag hade lätt kunnat fortsätta simma både igår och idag, det var bara det att jag inte hann.. Tiden var inte på min sida så att säga. Det kan vara enklare om jag är där lite mer än 50 minuter innan badhuset stänger..

Men det här med öppet vatten…

Alltså, jag är inte så sugen på det. Alls. Väl det är dags i Vansbro kommer det gå lättare, för då är det så många fler som är i vattnet (vilket i sig är ett separat problem) – men det här med att simträna själv i öppet vatten.. Nope. Njet. Nein. Non. Känner inte för det.

Jag är så feg när det kommer till sjöar och hav – jag vill helst ha en tropisk sandstrand i Sydostasien, med klart, turkost vatten, inga alger eller djur, ingen vass, inga stenar, inga surprises. Att inte kunna se vad som är under mig är überobehagligt. Att helt plötsligt känna någonting mot kroppen skrämmer skiten ur mig. Om jag bara varit tillräckligt snabb så skulle jag springa på ytan..

Så det kommer bli tufft. Men jag håller mig i bassängen några turer till. Jag har ju inte ens lärt mig crawla än – jag kör min variant av bröstsim med huvuddopp och felaktiga bensparkar. Vaddå, jag tar mig ju fram. #winkwink

Första simpasset 1

Första simpasset 2

 

Träning

Fredag - simning i bassäng, 1,65 km på ca 45 min.

Lördag - simning i bassäng, 1,5 km på typ 45 min också. Totalt 3,15 km.

0

Volontärshelg!

Igår hade vi vår första volontärsdag på MOD!

Vi var ett glatt gäng som sågs på kontoret i Sthlm, pratade MOD, organdonation och vad som behöver göras i Sverige. Deltagarna fick lite mer insyn i vår verksamhet – vad vi jobbar med och varför, våra prioriteringsområden och en sneak peak på vad som är på gång framöver – och framför allt, vad kan VI göra tillsammans!

Volontärsdag

Efter en härlig lunch på Dramaten-trappan (vi kollade in alla snygga bilar som skulle åka Gumball 3000 idag) så avrundade vi med lite mer discussions innan det var dags för FUN TIME! Femkamp på Gröna Lund + åkturer och middag stod på agendan – och gissa vilket lag som vann? Mitt, såklart! Och gissa vem som vann den individuella tävlingen? Nämen, inte var det väl jag?

Det var en fantastiskt härlig dag – och vilken fin kväll vi fick – strålande sol, relativt varmt, och en dundersuccé i Eurovish!

Grönan

Vacker majkväll i Stockholm 3

Vacker majkväll i Stockholm 2

Det blev en hel del träning också i dagarna som gått – rörlighetsträning med Lena i fredags och nio mil på cykel idag. Är så jäkla glad att jag fick ihop nio mil!! Hade inget dragplåster med mig, förutom att Birger var med och filmade de första tre milen. Efter det drog jag söderut mot Grums, och avslutade söndagen med middag hos les parents. Jag hann till och med se 5-6 stycken Gumball 3000-bilar, när de svischade förbi på E18 utanför Gruvön.

Inte så illa pinkat.

SATS Lamberget

Testar SATS Lamberget

Träning

Fredag - rörlighetsträning med Lena på SATS Lamberget (första gången jag var där).

Lördag - vilodag.

Söndag - landsvägscykling, 9 mil (Alstern runt, sen till Vålberg-Hasseldalen-Grums-Slottsbron-Grums). Birger var med och filmade Alstern runt. Totalt 712,5 km.

0

Mountainbike – så jäkla kul!!

Det är mycket träning i helgen, och mycket nya saker i veckan – först bågskytte och nu mountainbike! Idag följde Mikael med ut till I2-skogen, instruerade mig i MB-teknik och lekte loss i en och en halv timme!

Jeez louise, vad roligt det är att köra i skogen!

Jag har cyklat en del mountainbike tidigare, men det var mesvarianten – ingen riktig mountainbike utan en slags korsning med ”vanlig” cykel, alldeles för smala däck, ingen bra stötdämpning, och så höll jag mig till vägar där bilar skulle kunna köra, typ.

Men nu – wowawewa!

Jag och min bulldozer till cykel svischade fram på stockar och sten, stigar och ibland inga stigar alls. Det går inte att jämföra landsväg- och skogskörning, det är enormt olika stilar. Båda är på cykel, men helt och totalt skilda från varandra. Det är ungefär som äpplen och apelsiner. Båda är frukter, men där slutar likheterna.

Det blir mer intensivt i skogen, mer intervallträning. Man måste också vara alert varje sekund, så att man inte fastnar bakom en för stor sten, voltar över en rot, eller glider ner i en lerpöl. Och så sitter man fast med fötterna! Jag trodde inte man hade SPD-pedaler på mountainbike, men ack så fel jag hade. Det resulterade i några rejäla vurpor då jag inte hann klicka ur i tid, men inget värre än några blåmärken och lerindränkta ben.

Värre var det för Per, som gjorde en riktig volt över styret och slog i axeln så att det blev skador på ligamenten (= en tripp till akuten, värktabletter och ordinerad vila i ca en vecka). Birger var med och filmade, men han missade Pers flygande flopp (fasiken, hade varit klockren för Funniest Homevideos)..

Mountainbike 1

Mountainbike 2

Mountainbike 3

Mountainbike 4

Mountainbike 5

Mountainbike 6

Mountainbike hells yeah

Mountainbike är kul som fan

Mountainbike lite lerig 1

Mountainbike lite lerig 2

Mountainbike lerig bak

 

Min mountainbike kommer man även att kunna vinna senare i år btw!

Den lottas ut efter Karlstad XC-loppet 20:e september – håll utkik här på Heartcore, men också på MODs Facebook och Karlstad XC – fler länkar kommer!

Träning

Lördag - drygt en och en halv timmes mountainbikekörning i skogen, blev 17 km sammanlagt. Totalt 476,5 km.

0

Långfredagstur på cykel!

Ah! Det är så här det ska vara!

Sol, vår, sopade gator och över hundra cyklister som tar över vägarna!

Långfredagscykling 3

Långfredagscyklingen är ett motionslopp (ingen tävling) på sex mil, som arrangeras för tredje året i rad av Lugnets Massage i Karlstad och Karlstad Cykel och Sportcenter. Samarbetar gör även Frisk och Fri, en förening mot ätstörningar, Team Rynkeby som åker till förmån för barncancerfonden och, nytt för i år – Heartcore & moi!

Karlstad Cykel och Sportcenter och Haibike kommer det skrivas mer om här på sidan, då de är de senaste av mina sponsorer – idag fick jag nämligen överräckt min nya racer, som jag kommer få ha under min träning inför, och självklart även under, Vätternrundan. Om jag ber snällt kanske jag även kan få låna med den till Argentina.. Det är en karbonracer, så den superlätt och väger i stort sett ingenting. Jag kan inte lyfta den med lillfingret, däremot med pekfingret går det alldeles utmärkt. Så lätt är den!

Och så galet snygg!

Mattsvart med lysande gröna detaljer. En riktig damsportsadel med hål (mmm! säger underlivet). Cykeldator och två vattenflaskor. Lättväxlad som tusan. Och snabb. Riktigt snabb. Det är Mikael på OK Tyr som har hjälpt mig att fixa spons på cykeln, han har även kirrat en mountainbike som jag ska köra Karlstad XC-loppet på i september – den cykeln kommer vi att lotta ut efter loppet, så håll utkik längre fram!

Birger Markusson

Långfredagscykling 1
Långfredagscykling 2

Birger var med och dokumenterade hela färden, och Rebecca som fotade för tidningen Cykla var med en stund innan vi for iväg. Vi var över hundra cyklister, uppdelade på tre klungor.

Det blir en lugn tur, sa de. Vi kommer hålla 25 km/h som hastighet.

What? Jag brukar ligga på snitt 20 km/h…

Självklart hamnade jag nästan längst fram i tredje klungan, och fick i stort sett bara motvind. Efter en dryg mil insåg jag att det gick mycket lättare längre bak, då fick man draghjälp av de framför. Då var det inte svårt alls att ligga på 25-27 km/h i snitt.

Det blev en vurpa där några drog sig i backen. Jag klarade mig, jag var framför och hörde bara hur det smällde till rejält. Allt gick bra, men man kan ju tänka sig hur det skulle gått om hastigheten varit den dubbla.

Det var några sega backar, där mina benmuskler och min puls protesterade, men i övrigt var det en väldans fin tur – och när vi kom tillbaka till Karlstad och intog Drottninggatan var det många som undrade vad som hände. Vart kom alla cyklister ifrån? Tar det aldrig slut? Hur många är de?

Nu, en korv med bröd senare, tar jag igen mig i soffan och njuter av det faktum att jag har klarat av min första sexmilstur på cykel, och att det inte gör det minsta lilla ont i rumpan.

Ingen dum start på påsken minsann.

Långfredagscykling 4

Långfredagscykling 5

Långfredagscykling 6

Långfredagscykling 7

Långfredagscykling 8

Långfredagscykling 9

En av killarna gjorde en timelapse på sin cykel – han var i min klunga så stoppet för vurpan kom också med. Tyvärr dog batteriet så slutet filmades inte, och kameran växlar lite i olika vinklar:

Kolla länk här.

Träning

Torsdag - vilodag, fast vi körde lite Krav på kvällen ändå, jag, Thomas och Mats.

Fredag - långfredagstur på cykel, sex mil landsvägskörning. Totalt 242 km.

 

0

Intervallträning

Jag som för några veckor sedan tänkte:

Efter Vasan, då lugnar det ner sig.

Ha!

Hur tänkte jag där? Nu ska jag ju inte bara cykla, utan även simma – samtidigt som jag måste komma igång med löpningen, annars hinner jag inte lära min kropp att springa innan Lidingöloppet, eller innan Argentina.

Visst, jag behöver inte längre lägga tid på att valla skidor på kvällarna, och åka flera mil dit det finns snö för att ens kunna börja träningen. Nu kan jag hoppa på cykeln direkt, eller snöra på mig skorna, eller kasta mig i Klarälven – eller ja, vi kanske kan vänta lite med utomhussimningen.. Men det blir ändå en hel del träning som ska till!

Idag stod intervallträning på schemat. Första löppasset på ca ett år.

Jag sprang fram och tillbaka med Lena, och Birger dokumenterade allting så det var bara att springa på. Vi var i Tyrskogen, vid en fyrvägskorsning av stigen, och körde 15-sekunders intervaller. Börja i mitten, springa på en av stigarna i 15 sek, vila 15 sek, springa tillbaka till mitten. Vila 15 sek, springa på en ny stig 15 sek, vila 15 sek, tillbaka på 15 sek. Och så nästa stig. Och så nästa. Det var ett varv.

Vi körde fyra varv, vilade två minuter, och sen fyra varv till.

Totalt 64 intervaller.

Det var jobbigt. Rejält jobbigt. Musklerna klarade mer, men det var andning och puls som satte stopp. Jag blev så enormt andfådd och blodet pulserade så att det dånade i huvudet. Hade det här varit innan Vasaloppet så hade jag nog blivit lite rädd och inte vågat ta i, men nu vet jag mer vad jag klarar av, och jag litar också mer på mitt nya hjärta. Jag fick också en enorm överraskning idag. Vi hade fått låna ett pulsband av Richard, och när vi satte på det så visade det på 88. ”Nej, skrattade jag, det här stämmer inte. Jag har ju över 100, ibland 110, i vilopuls!” När vi började gå raskt och värma upp ökade pulsen snabbt till 130-140 och jag kände igen mig själv igen, och tänkte mest att pulsklockan måste visat fel tidigare.

Men nu ligger jag hemma i soffan, har käkat middag och kollat på lite Big Bang Theory, och fick för mig att kolla pulsen via mobilen (appen heter ”Heart Beat”), och gissa vad?! Den var på 87 slag i minuten!

Jag har alltså, genom all träning jag ägnat mig åt de senaste månaderna, lyckats sänka min vilopuls från över hundra till 87!

Vaddå över 100 i vilopuls? Det är ju sjukligt, varför kollar inte människan upp det?!

kanske ni tänker nu, så här kommer en förklaring why:

När jag bytte hjärta var läkarna tvungna att kapa av alla nerver, både till det gamla och det nya, och när de satte in det nya hjärtat så gick det inte att fästa tillbaka dem (det är så yttepytte smått allting), så jag har helt enkelt inte alla nerver inkopplade. Bland annat saknar jag vagusnerven, den som lugnar ner hjärtat när man är avslappnad. På fackspråk kallas det ”parasympatikus”, det system som tar över när vi äter och ska smälta maten, sova, vila, är lugna, klappar katten osv. Det andra systemet heter ”sympatikus”, det som vi i dagligt tal kallar Fight or Flight, som kickar igång adrenalin, säger åt hjärtat att pumpa hårdare för nu är det fara å färde. Nu kommer inte kroppen lägga tid på att smälta mat och ta det lugnt, utan allt blod går till musklerna för nu gäller det att fly från den där sabeltandade tigern som jagar oss (eller tentan vi ligger efter med, jobbuppgifter som läggs på hög, barn som ska skjutsas till och från aktiviteter, storhandling på Bergvik en fredagseftermiddag, släktkalas, all sorts stress, eller helt enkelt – träning).

Jag har alltså hela tiden sympatikuspåslag, hjärtat slår hela tiden fortare. Förr, innan transplantationen, var min vilopuls på under 60 slag i minuten. Nu är den på över 100. Eller, som det verkar, kring 87-88.

Det råder delade meningar bland läkarna huruvida nerverna växer tillbaka igen. Vissa säger att de aldrig kommer att göra det, andra att de kan göra det men att det tar flera år. Jag har ingen aning om ifall min nu (något) sänkta vilopuls är ett resultat av nya nervbanor, min träning, eller en kombo, eller nåt annat. Jag får helt enkelt fråga farbror Doktorn.

Intervallträning med Lena

Tyrskogen

Rocking the socks

Och som många andra idag har jag rockat sockorna rejält, för att uppmärksamma Downs Syndrom!

Träning

Torsdag - aktiv vila med Krav Maga på kvällen, men tog det väldigt lugnt då jag kände mig lite tjyvens..

Fredag - intervallträning med Lena i Tyrskogen. 15-sekunders intervaller, som beskrivet ovan.

0

Engelbrektsloppet

Så var det klart.

Yikes vad jobbigt det var!

Det var mycket tuffare än jag hade trott, och jag hade gärna lagt av och åkt hem till en varm dusch och en mjuk soffa både en och två och tre gånger – men runt kom jag! Mycket tack vare Henrik som pushade och stöttade – han både drog och lockade och pockade. Sicken insats den mannen gjorde!!

Det var en ständig kamp inne i huvudet. Många tankar ville drar ner mig. ”Du klarar det aldrig”, ”Du kommer inte att orka”, ”Stanna NU och åk inte en meter till”, ”Ont, det gör ont, det gör ont”…

Sen kom andra tankar. ”Det är bara att fortsätta, till slut är du i mål”, ”Tänk på något annat”, ”Åh snart är det vår! Cykla! Varmt! Ute!”, ”Här kommer nästa kilometer-skylt, tjoho!”, ”Det går över, allting går över”.

Okej, de positiva tankarna kanske inte var jättepositiva alla gånger heller, utan mest ”stå ut”-tankar.

Men de funkade.

Solen sken större delen av dagen, spåren var bra förutom på några ställen där de var sönderåkta – då fick man vara med och ploga och se till att hålla sig upprätt. Men jäklar så kuperat. Det gick upp, upp, upp och knappt något ner.

Vi fick stanna och valla om några gånger, då jag inte hade mycket till fäste i backarna, sen drog jag mig i rejält två gånger när det gick brant nerför och det var både isigt och en kurva. Och det var inte särskilt kul med motvinden (fiiifaan..!), och när snön virvlade ner kring fyra-tiden ville jag nästan lägga mig ner och ge upp.

Jag har aldrig åkt så långt förut. Och aldrig i ett svep.

Ländryggen tog mest stryk, sedan baksida lår. I perioder fick jag lite krafter tillbaka och det gjorde inte lika ont, men allteftersom loppet pågick blev det också svårare och svårare att böja sig ner ordentligt vid stakningen. Jag var nämligen ganska kissnödig..

Så det var enormt, ENORMT, härligt att ta sig över mållinjen!

Fast, egentligen hade jag redan vunnit innan loppet ens tog sin början..

Engelbrektsloppet 2015

Engelbrektsloppet skidorna utlagda

Engelbrektsloppet snart start

Engelbrektsloppet innan startskottet

Jäkligt pirrig innan start.

Engelbrektsloppet 2015 ute i spåren

Engelbrektsloppet halva avklarat

Halva loppet avklarat!

Engelbrektsloppet målgång 1

Engelbrektsloppet målgång 2

Engelbrektsloppet målgång 3

Birger mötte mig med kameran när jag kom i mål – likaså hela familjen som hejat på hela dagen.

Engelbrektsloppet medalj

 

Efter Engelbrektsloppet

Trött men nöjd – äntligen hemma! – och tänk vad fint hår man får efter en dag i skidspåret!

Träning

Lördag - vila.

Söndag - Engelbrektsloppet i Norberg, sex mil på skidor (totalt 50 mil).

3

Wikegårdstestet nr.1

Wikegårdstestet är ett mått på kondition och styrka.

”Ett rätt så roligt test”, sa Lena.

Hum.

Efteråt kanske.

Det går ut på att man göra fyra övningar i följd, och tio varv totalt. Klockan går, och man får försöka hitta vart man själv är stark och kan vila. ”Vila” är inte helt rätt ord.

Övningarna är följande:

- Thrusts, 10 stycken.
- Burpees, 10 stycken.
- Fällkniven, 10 stycken.
- Löpband, spring 200 meter.

Det var ett varv.

Så här ser det ut:

Thrusts
En kettlebell i vardera hand (6 kg för mig).
Gör en knäböj, res dig upp och pressa vikterna mot taket.
Upprepa 10 gånger, gå vidare till nästa övning.

Thrusts 1

Thrusts 2

Burpees
You know, burpees.
Stå upp, ner med händerna i marken, hoppa bak med benen.
Hoppa fram med fötterna igen, hoppa sedan rakt upp med händerna mot taket.
Upprepa 10 gånger, gå vidare till nästa övning.

Burpees 1

Burpees 2

Burpees 3

Fällkniven (alt kallat Sträckbänken)
Ligg raklång på marken, händerna ovanför huvudet hållandes en vikt (fortf 6 kg kettlebell pour moi).
Lyft fötterna – de får inte nudda golvet under hela övningen. Möt sedan vikt och knän – armarna rör sig rakt ovanför huvudet. Upprepa 10 gånger, gå vidare till nästa övning.

Fällkniven 1

Fällkniven 2

Löpband
Spring 200 meter så fort du hinner.
Nu har du gjort ett varv.
Tillbaka till thrusts.

Löpband

Efter Wikegårdstestet

Jag fick sminka mig en hel del för att cover up min blåtira, eftersom Birger var med och filmade. Jag var tydligen inte så photogenic med blåmärket. Vad hände med ”Du är så vacker utan spackel” liksom? Det hela resulterade i att sminket började rinna under testet och det var nästan det jobbigaste (förutom burpees..). Det kliade något så enormt, och sved kring näsan. Men det var bara att power through.

Efter tre varv trodde jag aldrig att det skulle ta slut.

Efter åtta fick jag ny energi.

Jag klarade alla tio varven på 42 minuter och 30 sekunder.

Om några månader testar vi om. Då ska jag slå den tiden. Med råge.
.

Träning

Tisdag - Wikegårdstestet, samt Krav Maga på kvällen.

Onsdag - Vo2max-pass på cykel, 4 x 3 min på puls 166-168.

Torsdag - aktiv vilodag, dvs Krav på kvällen..

4

Ny sponsor – Kalhyttan!

Snön börjar äntligen falla – även över Karlstads tidigare så gråa gator och torg – en månad och drygt tretton dagar till Vasaloppet, så det var banne mig på tiden.

I november-december var det skidtunneln i Torsby som var mitt andra hem under många kvällar och helger, men nu är det till Filipstad som jag styr kosan, och Kalhyttans sport- och fritidsanläggning. Härliga spår, bra backar både uppför och nedför (wiiiihaaa!), längre sträckning och fin miljö – helt enkelt superbt!

Och det är väldigt roligt att de nu har gått in som Heartcore-sponsorer!

Jag fick två fina säsongskort hemskickade till mig förra veckan – ett till mig och ett till Henrik. Det gör så mycket att kunna vara utomhus och åka – även om det är lite tyngre. Birger var även med och filmade sist jag var där, då fick jag verkligen nöta på i backarna, för att han skulle få lite olika vinklar och mer material att välja från. Då Birger går till fots med kameran skulle det bli aningens tungt om han skulle hänga med på alla 3.8 kilometer runt – utan då får jag vackert åka upp och ner, och upp och ner, och upp och ner – i samma backe om och om igen. Men det gör inget – då finns det ju en chans att någon tagning faktiskt blir bra. Om han nu inte väljer ut de gånger då jag ramlar, stapplar och gör mig till allmänt åtlöje.

Hmm. Jag kanske ska be att få vara med någon gång när han klipper och redigerar.

Jag är jätteglad att Kalhyttan valt att ställa sig bakom projektet, att de stödjer organdonation och alla som står på en väntelista tillbaka till livet. Tack!

Vasaloppet, look out!

Kalhyttan 2

Träning

Tisdag - Vo2max-pass på cykel på morgonen, 3x 3 min intervaller på puls 170. På kvällen var det gradering med Krav Maga – stenhårt krigande mellan kl.18.00-21.00. Jag gick från P1 till P2! Yay!

Onsdag - träningspass med LenaSATS Färjestad. Då jag var ganska trött i kroppen efter tisdagens dubbelpass körde vi inga intervaller, däremot ett lugnare pass med fokus på djupare muskler och uthållighet.
- Rörlighetsträning med käpp: marklyft, knäböj (olika varianter), good morning (böjer sig framåt med överkroppen, käppen på axlarna), utfall (också olika varianter).
- Bosuboll – djupa knäböj.
- Balans, en-bens-träningar. ”Draken” och ”Blomman”.
- Coreboll – ländryggsövningar. En som kallas ”Diagonalen” och sen gjorde vi samma fast med vikter.
- Bål- och stabilitetsövningar. Fyra stycken, några med vikter, några med bosuboll.

Torsdag - aktiv vilodag. Krav Maga-pass ikväll. Kommer satsa mest på teknik och mindre på fys.

0

Valla, filma, intervju. YOLO.

Då har man vallat själv för första gången.

Helt själv. Fästvalla.

Och det funkade!

Det var dags att filma lite igen. Jag och min favoritfilmare, Birger, åkte till Kalhyttan i Filipstad på söndag förmiddag och spenderade några härliga timmar i spåren. Eller, jag hade det rätt gött i alla fall. Kan tro att det måste varit lite kyligare för Birger som inte rörde på sig riktigt lika mycket..

Fast först fixades fästvallan fiffigt, finurligt & fabulöst.

Henrik var sjuk, så det blev till att bli guidad på telefon på morgonen, för att sedan inte alls göra som han sa utan istället fråga på plats vad de rekommenderade för dagen. Violett i botten och Blå Extra ovanpå. So be it.

Jag hade ett underbart bra glid, och precis tillräckligt med fäste! Tänk vad nördig jag börjar bli som tycker det här är jätteintressant med burkvalla, klister (hujedamejen), paraffin, glid- och fästzoner.

Lyckades även hinna med en intervju – helt spontant.

Jag hade precis sagt hej då till Birger, satt igång musiken i lurarna och börjat hiva mig iväg – när han ringer.

”Hej igen – du, jag har en journalist här som gärna pratar med dig.”

Hur fasiken ordnade han en journalist så fort?, tänkte jag, och vände om.

Personalen på Kalhyttan hade givetvis sett att vi var där och filmade, och frågat en reporter som var där för att skriva om anläggningen om det var hennes kamerateam. Hon blev i sin tur nyfiken (who wouldn’t?) och haffade Birger precis när han kom till bilen.

Så nu ska jag vara med lite kort i en tidning som kombinerar mäklarinfo och motorsport. Varför inte liksom.

Birger och jag på Kalhyttan

AnnaCarin Windh, frilans journalist

 Frilansjournalist AnnaCarin Windh.

Träning

Söndag - 3 mil längdskidor på Kalhyttan, tillsammans med Birger och kameran.

Måndag - vilodag.

0

Intervallpasset from hell

Okej. Jag behöver muskler. Nu.

Idag gick vi igenom gympass nummer 2 – intervallträning. Oh man oh man, vilka intervaller.

Det bestod av fyra stationer, där station 1 och 3 var desamma hela tiden. Det var tur att Lena stod bredvid och skrek på mig, för jisses vad jag ville ge upp. Mitt i varv nummer fem trodde jag att jag skulle spy. Och allt är så klart filmat av Birger.

Så här såg passet ut – varje station var en minut:

Varv 1:
- Rodd, försöka ligga på 2 min i hastighet varje varv
- Knäböj med kettlebells, 10 kg i vardera hand
- Stakmaskin
- Kinesismaskin – omvända flyes, tyngd 1:an

Varv 2:
- Rodd
- Axelpress med kettlebells, 6 kg i vardera hand, pressa en arm i taget
- Stakmaskin
- Kinesis – bröstflyes, tyngd 3:an

Varv 3:
- Rodd
- Magövning ”sträckbänken” – ligga på rygg m händerna ovanför huvudet, hållandes i en 6-8 kg tung kettlebell, sedan dra ihop och möta knän och kettlebell ovanför kroppen, och så ut igen
- Stakmaskin
- Kinesis – upprätt rodd (axelpress mot hakan), tyngd 4-5:an

Varv 4:
- Rodd
- En kettlebell 8 kg – bicepscurl som övergår i axelpress som övergår i tricepspress bakom huvudet, och så tillbaka
- Stakmaskin
- Kinesis – bröst- och bicepspress, dra upp från golvet och framåt, tyngd 3:an

Varv 5:
- Rodd
- Utfall med en 6 kg kettlebell i vardera handen
- Stakmaskin
- Kinesis – dips, tyngd 3:an

Gissa om benen skakade vid utfallen på slutet. Jag stönade. Och skrek. Och pustade. Och frustade. Till slut blåste jag ner grisarnas dörr. Det var väl tamejfan på tiden.

Är lite orolig för att jag har lite ont i ena knäet. Det kan vara så att en sena inte riktigt hänger med i utvecklingen. Jag får ta det försiktigt och känna efter, så jag inte drar på mig någon skada nu. Jag har inte råd att tappa en enda träningsdag.

Nedräkningen har börjat.

Gym intervallpass 1 Gym intervallpass 2 Gym intervallpass 3

Träning

Måndag - vilodag.

Tisdag - Vo2max-pass på SATS City. Uppvärmning ca 20 min cykel. 4 x 3 min puls 165-170, vila ca 1,5 min mellan (ökat från tre till fyra intervaller).

Onsdag - Gymgenomgång på SATS Färjestad – intervallträning, se beskrivning ovan.

0