Taggarkiv | Birger

Funktionell träning

Igår var det gymgenomgång på Färjestad!

Funktionell träning stod på schemat – och Birger var med och dokumenterade. Det var ett tufft pass. Som jag stönade, pustade och frustade. Vad härligt att det är förevigat på film.. Men som Birger säger, det är endast 10 % av allt man filmar som kommer med i slutprodukten. Det känns rätt skönt (just med detta passet), och samtidigt lite trist.

Lena inledde med uppvärmning med en pinne. Käpp. Trästav. Sopkvastskaft.

Inte visste jag att det kunde bli så jobbigt med en käpp.

- Djupa knäböj med raka armar, hållandes käppen. Så rak överkropp som möjligt.
- Raka marklyft.
- Raka marklyft, squat, upp med armarna och tryck upp till stående.
- Utfall med raka armar.
- Utfall med raka armar + rotation.
- Rotera axlarna.
- Rotera käppen över huvudet, fram och tillbaka.

Sen var jag varm. Då gick vi vidare – käpp + bosuboll:

- Knäböj med raka armar över huvudet, hållandes käppen – för att involvera fler muskelgrupper.

Nu var det dags för RedCord, ett träningsredskap jag aldrig testat förut. Det består av röda snören (no shit?), som kan anpassas i höjd, fästas till olika handtag, och så arbetar man med sin egen kroppsvikt.

- Rygg – bred rodd.
- Bicepscurl – runda armarna upp mot pannan.

Sänkta snören och större handtag, liggandes på rygg:

- Baksida lår (hälarna i handtagen) – höftlyft och jobba med vartannat ben åt sidorna.
- Baksida lår – höftlyft och arbeta ett ben i taget in mot kroppen.

Sen vände vi till mage och lade vristerna i handtagen:

- Plankan, med armbågar i.
- Plankan, armbågar i – ”sågen”, dvs dra hela kroppen fram och tillbaka.
- Plankan, armbågar i – ”kålmasken”, dvs dra ihop hela kroppen och räta ut igen.
- Plankan, raka armar – ”mountain climb”, dvs springa! (kan även göras med bosuboll)

Och så upp på knä och linda handtagen om händerna:

- Triceps – ungefär så som man rullar ut med ett träningshjul, och så ska man trycka sig tillbaka med raka armar.

Avslutningen på träningen var även den med käpp:

- Rygglyft – håll käppen intill huvudet och benen ihop – lyft ut armarna och lyft isär benen, så att man blir som ett X.
- Magövning – liggandes på rygg med sträckta armar ovanför huvudet (hållandes i käppen) och upplyfta raka ben (fötter och ben får aldrig stöta golvet) – kryp sedan ihop och tråckla käppen över benen så att den nu är under låren, och sträck ut benen igen (fortf inte så att de sänks och stöter golvet), tillbaka!
- Magövning – liggandes på rygg, upplyfta böjda ben, armarna utåt sidorna. Dippa ett ben i taget (fortf böjt, det är hälen som sänks ner och stöter lätt i golvet). Övningen går ut på att trycka ner svank och axlar så mkt som möjligt.

När jag fråga vilka övningar som tillhörde vilket pass (jag ska gymma två gånger i veckan) så log Lena och sa ”Det här är ett pass”…

Målet är att klara 3 x 20 av varje övning.

Gym funktionell träning

Träning

Onsdag  – Gympass 1 – Funktionell träning, se beskrivning ovan.

 

0

Vo2testcenter och en bock

Igår var det dags för tester hos Vo2testcenter – maxpuls, maximal syreupptagningsförmåga, mjölksyratröskel och ultraljudsmätning. Baseline för att kunna lägga upp ett effektivt träningsschema inför Vasan.

Snacka om att jag var nervös.

Tänk om det inte gick bra? Tänk om testerna visade att jag är i usel kondition och inte kommer kunna genomföra loppen? Tänk om Lena och Richard säger ”Ha! Trodde du..? Att du skulle..? Med de här resultaten..? HA! Det kan du glömma!”

Och så Birger som filmar allting.

Det hela började bra. I cirka fem minuter. Ultraljudsmätning på triceps, höftkam och mage. Sen kom vi till låret. Hum. Jag hade stått och tänkt medan Richard mätte hur jag skulle föra fram det hela. Det fick bli rakt på.

”Ja, jo, nu är det ju så – att jag har inga trosor på mig.”

 

Tystnad.

 

Eftersom jag skulle göra ett cykeltest så ville jag undvika skavande sömmar, samt att de enda rena par jag hade var av den nyfikna sorten – dvs de vill upp, upp, upp. Så jag körde commando.

Det blev Lena som fick göra lårtestet, så gick grabbarna och kameran ut.

Efter det kändes det inte lika nervöst att cykla. Jag menar hur mycket mer kunde jag göra bort mig?

Testet: Cykla med samma hastighet (70 RPM) samtidigt som motståndet ökar successivt i intervaller, med en mask runt ansiktet som mäter syre och koldioxid. Innan varje motståndsökning tas även ett blodprov i fingret för att mäta laktatnivåer (mjölksyra). När Richard såg att jag hade kommit över mjölksyranivån och nått en platå gällande andningen, så gick vi på max. Cykla så långt jag orkade med motstånd som ökade och ökade.

Efteråt darrade benen okontrollerat. Resultaten var inte så nedslående som jag hade fantiserat ihop. Jag låg på en average/medel/acceptabel/healthy nivå för de flesta parametrar. Men det finns saker att jobba med, och till veckan ska jag och Lena sätta ihop en detaljerad träningsplan från nu till Vasan, med målet att klara av loppet på 7-8 timmar. Eller nio. Tio kan funka det också..

SATS-Lena och Vo2testcenter-Richard

Idag tog jobbet mig till Gävle där jag föreläste för ca 140 anställda inom landstinget – IVA, narkos, operation, administration. Jag fick en bock som de tyckte att jag skulle bränna upp. Imorgon tar dagen mig till skidtunneln i Torsby och tredje träningspasset med Henrik. Det blir inga sju-åtta timmar då inte.

Men kanske fyra!

MOD i Gävle

Gävlebocken

Träning

Torsdag - Tester på Vo2testcenter

Fredag – ingenting.. rask promenad hem från tåget.

2

Söndagsstök

Jag kommer inte riktigt ihåg när jag hade en lugn helg sist.

Föreläsningen gick finfint i fredags – jag och Ewa-Britt var en bra kombo på AnIVA-kongressen (narkos- och intensivvårdspersonal) i Upplands Väsby. Och vilket tjusigt hotell! Efter föreläsningen hade vi lite tid att ha ihjäl, så vi lekte staty och hade photo shoot.

Emma Dalman Heartcore föreläsning MOD Emma Dalman Heartcore hotell Scandic Infracity 1 Emma Dalman Heartcore hotell Scandic Infracity 2 Emma Dalman Heartcore staty 2 Emma Dalman Heartcore staty 1 Emma Dalman Heartcore Ewa-Britt

Fem minuter efter att jag gick av tåget i Karlstad satt jag i en bil på väg till Torsby – det var längddags!

Den här gången var Birger med och filmade. Vi var där lite senare, men hade inte räknat med de bulgariska skidskyttarna som drog fram i spåren som.. ja, som bulgariska skidskyttar! Jeezuz vad fort det gick!

Många var det som vände på huvudet när Birger kom gående i tunneln, men kameran på axeln. Självklart fick han med min enda klumpighet (so far), när jag skulle öva på att köra om. Jag åkte rakt över Henriks ena skida och rätt in i tunnelväggen. Skrikandes ”Mamma!” för full hals. Jepp. Så bra kan det bli.

Vi övade också på utförsåkning, så att jag vågar släppa på mer i backarna – dvs sitta på huk hela tiden och riktigt få upp farten. Inte ställa mig upp. I två av backarna går det bra. I den tredje går det så långsamt att jag måste stå och sparka ifrån för att inte få stopp. I den fjärde är det inte en chans att jag hukar mig. Fy satan så brant den är, och tvärsvänger gör den också. Där fick jag öva på att åka utanför spåret och ploga.

I övrigt går det bättre. Tekniken börjar sitta mer och mer. Fast jag har ett fasligt sjå med stavarna. När jag åker utan stavar går det finfint. Så fort pinnarna är i händerna blir det ett moment för mycket och jag kan inte koordinera ben och armar – alls. Bentekniken fallerar då också. Det är lite tungt. Jag kanske blir första hjärttransplanterade att åka Vasaloppet utan stavar ;)

Emma Dalman Heartcore skidtunneln med Birger

Gårdagskvällen var full med skratt. Det var nääääämligen dags för show med Al Pitcher!

Fy faaaaan vad bra han var! Jag skrattade så jag grät. Och med i showen kom vi också. Först fick Per en gurka, sen fick vi byta gurkan mot kattmat. När Al fick reda på att min katt heter Trassel blev det ett enormt kattskämt (Seriously, your cat is named Trassel? Were you drunk when you named him?) (No, I adopted him), som handlade om att Trassel läspade och försökte säga att han ville ha tryffel (trussels), men jag missförstod och trodde att han sa att han hette Trassel.

Hmm. Svårt att beskriva så det blir rätt. Det var roligare på plats.

Emma Dalman Heartcore Al Pitcher

(notera den oerhört glada personen i bakgrunden, jämän grabben, du kom med)

Idag har vi städat. Och städat. Och städat.

Det har varit en mamma-emma-dag. Vi hann med hela köket (nu får ingen komma in i mitt kök, inte ens jag, för nu har jag så bra ordning att inget får röras), och fick upp hyllorna i nya bokhyllan. Det tar sig, sa pyromanen.

Emma Dalman Heartcore städning 1 Emma Dalman Heartcore städning 3

Träning

Fredag - längdskidor i Torsby Ski Tunnel, närmare tre timmar.

Lördag - nada…

Söndag - njet…

0

Roll, roll, roll away, gently by the stream

Wihaaaaaa!!!

Premiärtur på inlines! Tror kanske att jag åkte när jag var elva-tolv år sist. Så lite lagom 16-17 år sedan. Och då åkte jag i några minuter, sen gav jag upp. Det durade för mycket i benen och var inte alls kul minns jag.

Men när Wicci föreslog inlines som utomhusträning så lät det svinroligt, och jag var inte sen att nappa på det.

I fredags köpte jag ett par inlines. Igår köpte jag ett par till. Så nu har jag två par grillor. Borde räcka. Inklusive skydd. Och ny hjälm. Och utomhusspetsar till stavarna.

Birger var med och dokumenterade. Chaufför för dagen var hans barnbarn Erica. Solen strålade. Klarälven glittrade. Benen durade. Jag var som Bambi på hal is.

”Fan”, tänkte jag. ”Jag skulle haft en kudde i rumpan.”

Men det gick över förväntan. Jag höll mig på benen hela tiden. Fötterna slutade dura efter 500-600 meter (jag trodde aldrig det skulle gå över och tänkte om och om igen att det här kommer inte gå, det här kommer inte gå, det här kommer inte gå), och även om jag stapplade till ett par gånger så fick jag in snitsen mer och mer.

Totalt blev det en jungfrutur på 10,5 km. Inte illa pinkat.

Dock fick jag inget fäste alls med stavarna. De bara gled undan.

Vi upptäckte de sista hundra metrarna att jag hade haft spetsarna åt fel håll.
Gör om, gör rätt.

19.1 inlines 19.1 första inlines

0

Första passet!

Igår körde vi första passet på Optimal Träning, och kameran var med även denna gång (så också Birger, givetvis)!

Jag var livrädd i söndags då smärtan i axlarna började smyga sig på, precis på samma sätt som det har gjort fyra gånger i våras – varje gång jag har blivit inlagd. Nej nej nej nej nej nej nej. Inte igen. Så fan heller.

Fullproppad med smärtstillande, en rejäl massage senare och högläge med kuddar så gick natten bra. Hade det varit samma som i våras så skulle jag fått svårt att andas under småtimmarna och blivit inlagd någon gång under måndag morgon. Men då jag fortfarande var lite öm så skippade vi rodden idag.

Uppvärmning och pang på coreträning istället.

Medicinboll och balansövningar. Jäklar vad det tog på ländrygg, säte och magmuskler. Jag skulle ligga på mage på bollen, med bara tår och fingertoppar i golvet – och sedan lyfta ett ben i taget utan att mista kontakten med höfterna mot bollen, hålla balansen och inte rulla fram på armarna. Sedan blev det ett ben och en arm i taget. Sedan båda benen samtidigt. Och en övning där jag satt bakåtlutad med lyfta fötter och förde en mindre boll från sida till sida.

Ikväll på Kraven hade jag lite träningsvärk och jag längtar efter imorgon när det kommer göra ont på riktigt. Då vet jag att jag har gjort något. Då vet jag att kroppen funkar som den ska. Masochist? Javisst!

0

Första filmningen!

Igår filmade vi för första gången tillsammans med Birger, på Optimal Träning.

Wicci gjorde baselinemätningar med ultraljud – jag har tappat lite i muskelmassa sen i våras men inte så mycket som jag hade fruktat ändå, med en sommar utan träning bakom mig – och så körde vi några grundläggande övningar för att se hur jag låg till.

Uppvärmning på löpband (gång) med ökad lutning.

Rodd i roddmaskin i 3 minuter.

Plankan.

Det var inte så knepigt att filmas. Ibland visste jag inte om jag skulle titta in i kameran eller låtsas som om den inte fanns. För det mesta ignorerade jag den, och de gånger jag tittade dit fick jag små ticks för mig, inte riktigt så att jag sträckte ut tungan och grimaserade, men typ åt det hållet. Så jag fann det bäst att titta bort, se glad ut och fokusera på att andas rätt – dvs genom näsan.

Det är svårt att vänja sig vid en ny typ av andning, men det är nödvändigt att få till när jag kör hårdare och hårdare. Flämtar jag genom munnen blir jag snustorr på tre röda.

Plankan var ovanlig eftersom jag inte fick ha händerna ihop och fötterna isär. Istället skulle fötterna vara ihop och händerna vara platt ner i golvet riktade rakt fram. Detta för att man då hela tiden har ett och samma utgångsläge att arbeta med, och då kan jämföra och se förbättringar, men den här varianten är också tyngre.

Jag klarade 55 sekunder.

Vilket tydligen ändå är helt okej. Inte bra. Men okej. Vissa kanske inte ens klarar 30 sek.

Idag kollade vi in Tjurruset. Jag vill springa!!! Men det får bli om först två år. Nästa år har jag Lidingöloppet framför mig, och då tänker jag inte göra något så dumt som att riskera att stuka/vricka/bryta en fot eller ett ben två veckor innan. Så roligt ska vi inte ha det.

13. första filmningen

0

Snart start

Fredag eftermiddag träffade jag Wicci för lite planering inför Klassikern. Från och med nu får jag börja träna igen. VÄLDIGT, VÄLDIGT, VÄÄÄÄLDIGT FÖRSIKTIGT.

Nu hoppas vi att jag inte ska hamna mer på sjukhus.

Teorin är att jag fick något virus i vintras som inte lämnat mig utan ploppat upp vid fyra tillfällen. Läkarna velar fram och tillbaka huruvida det har någon koppling till fysisk aktivitet eller inte. Men jag fick ändå träningsförbud hela sommaren – just in case. Jag har även haft aningens för dåligt immunförsvar under hela våren, vilket kan ha tillåtit viruset att härja mer fritt.

Nu har vi minskat på mina mediciner och jag hoppas att det höjer mitt immunförsvar så pass mycket att det kan kicka ur viruset ur kroppen, och att vilan också har motat bort viruset och att en oerhörd försiktig träningsstart och en långsam, successiv träningsökning kan funka.

Birger är bortrest hela slutet av augusti, så vi kommer börja filma fredag 5e september. Lite inledande tester och mätningar och ett träningsupplägg utifrån det. Here we go!

0

Ritsch ratsch filibombombom

Nu mina kära vänner är det snart dags att börja med projektet igen – som hela den här sidan syftar till!

Idag träffade jag Birger, dokumentärfilmaren från MARKUS FILM, och började planera lite löst inför hösten. Vi ska sätta igång med första filmningen om en månad, fredag 29e augusti, då vi ska boka in att göra lite grundläggande tester och mätningar med Wicci och Åsa.

Spännande!

Resten av dagen spenderades i en annan form av spänning – nämligen på Sunne Vattenland – åkandes alla sorters rutschkanor de hade (förutom Fritt Fall). Fy tusan så kul det var!

Russinfingrar inom en kvart, adrenalinet pumpandes i kroppen och ett stort fånigt flin på läpparna.

Plötsligt stängde vattenparken. Redan?

Fyra timmar hade bara svischat förbi ;)

sunne vattenland

0