Idag bar det av till Stockholm igen på jobb – vi har haft utbildning av MOD-föreläsare, dag ett av två. Vilket härligt gäng! Det är alltid en sådan speciell känsla när man träffas flera stycken som har en sådan nära koppling till organdonation, och man får höra allas berättelser – det är riktigt starkt.
Så det blev till att gå upp med tuppen och hinna cykla innan tåget.
Raceday stod på schemat!
Då cyklar man i tävlingsfart, vilket för mig är minst 20 km/h, gärna upp mot 24-25 – och så låtsas man att man är i en klunga, och rätt var det är så sticker någon iväg – och då gäller det att haka på! Så då race’ar man, i kanske dryga 30 km/h, i 30 sekunder.
Jag gjorde som så att jag race’ade i 30 sek, sedan cyklade jag i min tävlingsfart igen och väntade tills pulsen kom under 160, och då drog jag iväg i 30 sek till. Vissa ruscher gick pulsen upp till 175, andra bara till 166. Och så ner under 160, och så iväg. Igen och igen och igen. Jag fick hålla koll på klockan så att jag hann hem i tid – det är så lätt att komma långt på cykel, och jag glömmer att jag ska tillbaka också (om man inte kör runt något iofs, nu körde jag halvvägs till Forshaga och tillbaka på Klarälvsbanan).
Kroppkärrssjön, tidig morgon i april.
Träning
Måndag - vilodag.
Tisdag - raceday på cykel, hann två mil. Totalt 384 km.