Taggarkiv | dokumentär

Första simpasset!

Av Emma Dalman den 6 juni, 2015 i Träning

Plask i plurret!

Dags att börja simma – hög tid till och med, då det är mindre än en månad kvar till Vansbrosimmet (yikes!).

Så jag drog igång rejält med en gång – igår var första passet, 1,65 km, och Birger var med och filmade. Nope, inte utomhus än, vi tar det lite piano och börjar i bassäng. Och idag hann jag iväg innan de stängde och simmade 1,5 km till. Så där ja, ett Vansbrosim avklarat på två dagar!

Då ska jag bara göra det i en följd. Och i öppet vatten.

Distansen kommer inte bli några problem. Jag hade lätt kunnat fortsätta simma både igår och idag, det var bara det att jag inte hann.. Tiden var inte på min sida så att säga. Det kan vara enklare om jag är där lite mer än 50 minuter innan badhuset stänger..

Men det här med öppet vatten…

Alltså, jag är inte så sugen på det. Alls. Väl det är dags i Vansbro kommer det gå lättare, för då är det så många fler som är i vattnet (vilket i sig är ett separat problem) – men det här med att simträna själv i öppet vatten.. Nope. Njet. Nein. Non. Känner inte för det.

Jag är så feg när det kommer till sjöar och hav – jag vill helst ha en tropisk sandstrand i Sydostasien, med klart, turkost vatten, inga alger eller djur, ingen vass, inga stenar, inga surprises. Att inte kunna se vad som är under mig är überobehagligt. Att helt plötsligt känna någonting mot kroppen skrämmer skiten ur mig. Om jag bara varit tillräckligt snabb så skulle jag springa på ytan..

Så det kommer bli tufft. Men jag håller mig i bassängen några turer till. Jag har ju inte ens lärt mig crawla än – jag kör min variant av bröstsim med huvuddopp och felaktiga bensparkar. Vaddå, jag tar mig ju fram. #winkwink

Träning

Fredag - simning i bassäng, 1,65 km på ca 45 min.

Lördag - simning i bassäng, 1,5 km på typ 45 min också. Totalt 3,15 km.

Volontärshelg!

Av Emma Dalman den 24 maj, 2015 i Media, Träning

Igår hade vi vår första volontärsdag på MOD!

Vi var ett glatt gäng som sågs på kontoret i Sthlm, pratade MOD, organdonation och vad som behöver göras i Sverige. Deltagarna fick lite mer insyn i vår verksamhet – vad vi jobbar med och varför, våra prioriteringsområden och en sneak peak på vad som är på gång framöver – och framför allt, vad kan VI göra tillsammans!

Efter en härlig lunch på Dramaten-trappan (vi kollade in alla snygga bilar som skulle åka Gumball 3000 idag) så avrundade vi med lite mer discussions innan det var dags för FUN TIME! Femkamp på Gröna Lund + åkturer och middag stod på agendan – och gissa vilket lag som vann? Mitt, såklart! Och gissa vem som vann den individuella tävlingen? Nämen, inte var det väl jag?

Det var en fantastiskt härlig dag – och vilken fin kväll vi fick – strålande sol, relativt varmt, och en dundersuccé i Eurovish!

Det blev en hel del träning också i dagarna som gått – rörlighetsträning med Lena i fredags och nio mil på cykel idag. Är så jäkla glad att jag fick ihop nio mil!! Hade inget dragplåster med mig, förutom att Birger var med och filmade de första tre milen. Efter det drog jag söderut mot Grums, och avslutade söndagen med middag hos les parents. Jag hann till och med se 5-6 stycken Gumball 3000-bilar, när de svischade förbi på E18 utanför Gruvön.

Inte så illa pinkat.

Testar SATS Lamberget

Träning

Fredag - rörlighetsträning med Lena på SATS Lamberget (första gången jag var där).

Lördag - vilodag.

Söndag - landsvägscykling, 9 mil (Alstern runt, sen till Vålberg-Hasseldalen-Grums-Slottsbron-Grums). Birger var med och filmade Alstern runt. Totalt 712,5 km.

Mountainbike – så jäkla kul!!

Av Emma Dalman den 25 april, 2015 i Roligheter, Träning

Det är mycket träning i helgen, och mycket nya saker i veckan – först bågskytte och nu mountainbike! Idag följde Mikael med ut till I2-skogen, instruerade mig i MB-teknik och lekte loss i en och en halv timme!

Jeez louise, vad roligt det är att köra i skogen!

Jag har cyklat en del mountainbike tidigare, men det var mesvarianten – ingen riktig mountainbike utan en slags korsning med ”vanlig” cykel, alldeles för smala däck, ingen bra stötdämpning, och så höll jag mig till vägar där bilar skulle kunna köra, typ.

Men nu – wowawewa!

Jag och min bulldozer till cykel svischade fram på stockar och sten, stigar och ibland inga stigar alls. Det går inte att jämföra landsväg- och skogskörning, det är enormt olika stilar. Båda är på cykel, men helt och totalt skilda från varandra. Det är ungefär som äpplen och apelsiner. Båda är frukter, men där slutar likheterna.

Det blir mer intensivt i skogen, mer intervallträning. Man måste också vara alert varje sekund, så att man inte fastnar bakom en för stor sten, voltar över en rot, eller glider ner i en lerpöl. Och så sitter man fast med fötterna! Jag trodde inte man hade SPD-pedaler på mountainbike, men ack så fel jag hade. Det resulterade i några rejäla vurpor då jag inte hann klicka ur i tid, men inget värre än några blåmärken och lerindränkta ben.

Värre var det för Per, som gjorde en riktig volt över styret och slog i axeln så att det blev skador på ligamenten (= en tripp till akuten, värktabletter och ordinerad vila i ca en vecka). Birger var med och filmade, men han missade Pers flygande flopp (fasiken, hade varit klockren för Funniest Homevideos)..

Min mountainbike kommer man även att kunna vinna senare i år btw!

Den lottas ut efter Karlstad XC-loppet 20:e september – håll utkik här på Heartcore, men också på MODs Facebook och Karlstad XC – fler länkar kommer!

Träning

Lördag - drygt en och en halv timmes mountainbikekörning i skogen, blev 17 km sammanlagt. Totalt 476,5 km.

Intervallpasset from hell

Av Emma Dalman den 10 december, 2014 i Träning

Okej. Jag behöver muskler. Nu.

Idag gick vi igenom gympass nummer 2 – intervallträning. Oh man oh man, vilka intervaller.

Det bestod av fyra stationer, där station 1 och 3 var desamma hela tiden. Det var tur att Lena stod bredvid och skrek på mig, för jisses vad jag ville ge upp. Mitt i varv nummer fem trodde jag att jag skulle spy. Och allt är så klart filmat av Birger.

Så här såg passet ut – varje station var en minut:

Varv 1:
- Rodd, försöka ligga på 2 min i hastighet varje varv
- Knäböj med kettlebells, 10 kg i vardera hand
- Stakmaskin
- Kinesismaskin – omvända flyes, tyngd 1:an

Varv 2:
- Rodd
- Axelpress med kettlebells, 6 kg i vardera hand, pressa en arm i taget
- Stakmaskin
- Kinesis – bröstflyes, tyngd 3:an

Varv 3:
- Rodd
- Magövning ”sträckbänken” – ligga på rygg m händerna ovanför huvudet, hållandes i en 6-8 kg tung kettlebell, sedan dra ihop och möta knän och kettlebell ovanför kroppen, och så ut igen
- Stakmaskin
- Kinesis – upprätt rodd (axelpress mot hakan), tyngd 4-5:an

Varv 4:
- Rodd
- En kettlebell 8 kg – bicepscurl som övergår i axelpress som övergår i tricepspress bakom huvudet, och så tillbaka
- Stakmaskin
- Kinesis – bröst- och bicepspress, dra upp från golvet och framåt, tyngd 3:an

Varv 5:
- Rodd
- Utfall med en 6 kg kettlebell i vardera handen
- Stakmaskin
- Kinesis – dips, tyngd 3:an

Gissa om benen skakade vid utfallen på slutet. Jag stönade. Och skrek. Och pustade. Och frustade. Till slut blåste jag ner grisarnas dörr. Det var väl tamejfan på tiden.

Är lite orolig för att jag har lite ont i ena knäet. Det kan vara så att en sena inte riktigt hänger med i utvecklingen. Jag får ta det försiktigt och känna efter, så jag inte drar på mig någon skada nu. Jag har inte råd att tappa en enda träningsdag.

Nedräkningen har börjat.

Träning

Måndag - vilodag.

Tisdag - Vo2max-pass på SATS City. Uppvärmning ca 20 min cykel. 4 x 3 min puls 165-170, vila ca 1,5 min mellan (ökat från tre till fyra intervaller).

Onsdag - Gymgenomgång på SATS Färjestad – intervallträning, se beskrivning ovan.

Söndagsstök

Av Emma Dalman den 23 november, 2014 i Organdonation, Roligheter, Träning

Jag kommer inte riktigt ihåg när jag hade en lugn helg sist.

Föreläsningen gick finfint i fredags – jag och Ewa-Britt var en bra kombo på AnIVA-kongressen (narkos- och intensivvårdspersonal) i Upplands Väsby. Och vilket tjusigt hotell! Efter föreläsningen hade vi lite tid att ha ihjäl, så vi lekte staty och hade photo shoot.

$Emma Dalman Heartcore hotell Scandic Infracity 1$ $Emma Dalman Heartcore hotell Scandic Infracity 2$

Fem minuter efter att jag gick av tåget i Karlstad satt jag i en bil på väg till Torsby – det var längddags!

Den här gången var Birger med och filmade. Vi var där lite senare, men hade inte räknat med de bulgariska skidskyttarna som drog fram i spåren som.. ja, som bulgariska skidskyttar! Jeezuz vad fort det gick!

Många var det som vände på huvudet när Birger kom gående i tunneln, men kameran på axeln. Självklart fick han med min enda klumpighet (so far), när jag skulle öva på att köra om. Jag åkte rakt över Henriks ena skida och rätt in i tunnelväggen. Skrikandes ”Mamma!” för full hals. Jepp. Så bra kan det bli.

Vi övade också på utförsåkning, så att jag vågar släppa på mer i backarna – dvs sitta på huk hela tiden och riktigt få upp farten. Inte ställa mig upp. I två av backarna går det bra. I den tredje går det så långsamt att jag måste stå och sparka ifrån för att inte få stopp. I den fjärde är det inte en chans att jag hukar mig. Fy satan så brant den är, och tvärsvänger gör den också. Där fick jag öva på att åka utanför spåret och ploga.

I övrigt går det bättre. Tekniken börjar sitta mer och mer. Fast jag har ett fasligt sjå med stavarna. När jag åker utan stavar går det finfint. Så fort pinnarna är i händerna blir det ett moment för mycket och jag kan inte koordinera ben och armar – alls. Bentekniken fallerar då också. Det är lite tungt. Jag kanske blir första hjärttransplanterade att åka Vasaloppet utan stavar

Gårdagskvällen var full med skratt. Det var nääääämligen dags för show med Al Pitcher!

Fy faaaaan vad bra han var! Jag skrattade så jag grät. Och med i showen kom vi också. Först fick Per en gurka, sen fick vi byta gurkan mot kattmat. När Al fick reda på att min katt heter Trassel blev det ett enormt kattskämt (Seriously, your cat is named Trassel? Were you drunk when you named him?) (No, I adopted him), som handlade om att Trassel läspade och försökte säga att han ville ha tryffel (trussels), men jag missförstod och trodde att han sa att han hette Trassel.

Hmm. Svårt att beskriva så det blir rätt. Det var roligare på plats.

(notera den oerhört glada personen i bakgrunden, jämän grabben, du kom med)

Idag har vi städat. Och städat. Och städat.

Det har varit en mamma-emma-dag. Vi hann med hela köket (nu får ingen komma in i mitt kök, inte ens jag, för nu har jag så bra ordning att inget får röras), och fick upp hyllorna i nya bokhyllan. Det tar sig, sa pyromanen.

Träning

Fredag - längdskidor i Torsby Ski Tunnel, närmare tre timmar.

Lördag - nada…

Söndag - njet…

Roll, roll, roll away, gently by the stream

Av Emma Dalman den 5 oktober, 2014 i Träning

Wihaaaaaa!!!

Premiärtur på inlines! Tror kanske att jag åkte när jag var elva-tolv år sist. Så lite lagom 16-17 år sedan. Och då åkte jag i några minuter, sen gav jag upp. Det durade för mycket i benen och var inte alls kul minns jag.

Men när Wicci föreslog inlines som utomhusträning så lät det svinroligt, och jag var inte sen att nappa på det.

I fredags köpte jag ett par inlines. Igår köpte jag ett par till. Så nu har jag två par grillor. Borde räcka. Inklusive skydd. Och ny hjälm. Och utomhusspetsar till stavarna.

Birger var med och dokumenterade. Chaufför för dagen var hans barnbarn Erica. Solen strålade. Klarälven glittrade. Benen durade. Jag var som Bambi på hal is.

”Fan”, tänkte jag. ”Jag skulle haft en kudde i rumpan.”

Men det gick över förväntan. Jag höll mig på benen hela tiden. Fötterna slutade dura efter 500-600 meter (jag trodde aldrig det skulle gå över och tänkte om och om igen att det här kommer inte gå, det här kommer inte gå, det här kommer inte gå), och även om jag stapplade till ett par gånger så fick jag in snitsen mer och mer.

Totalt blev det en jungfrutur på 10,5 km. Inte illa pinkat.

Dock fick jag inget fäste alls med stavarna. De bara gled undan.

Vi upptäckte de sista hundra metrarna att jag hade haft spetsarna åt fel håll.
Gör om, gör rätt.

Snart start

Av Emma Dalman den 24 augusti, 2014 i Heartcore, Media, Träning

Fredag eftermiddag träffade jag Wicci för lite planering inför Klassikern. Från och med nu får jag börja träna igen. VÄLDIGT, VÄLDIGT, VÄÄÄÄLDIGT FÖRSIKTIGT.

Nu hoppas vi att jag inte ska hamna mer på sjukhus.

Teorin är att jag fick något virus i vintras som inte lämnat mig utan ploppat upp vid fyra tillfällen. Läkarna velar fram och tillbaka huruvida det har någon koppling till fysisk aktivitet eller inte. Men jag fick ändå träningsförbud hela sommaren – just in case. Jag har även haft aningens för dåligt immunförsvar under hela våren, vilket kan ha tillåtit viruset att härja mer fritt.

Nu har vi minskat på mina mediciner och jag hoppas att det höjer mitt immunförsvar så pass mycket att det kan kicka ur viruset ur kroppen, och att vilan också har motat bort viruset och att en oerhörd försiktig träningsstart och en långsam, successiv träningsökning kan funka.

Birger är bortrest hela slutet av augusti, så vi kommer börja filma fredag 5e september. Lite inledande tester och mätningar och ett träningsupplägg utifrån det. Here we go!

Ritsch ratsch filibombombom

Av Emma Dalman den 29 juli, 2014 i Heartcore, Media, Roligheter, Träning

Nu mina kära vänner är det snart dags att börja med projektet igen – som hela den här sidan syftar till!

Idag träffade jag Birger, dokumentärfilmaren från MARKUS FILM, och började planera lite löst inför hösten. Vi ska sätta igång med första filmningen om en månad, fredag 29e augusti, då vi ska boka in att göra lite grundläggande tester och mätningar med Wicci och Åsa.

Spännande!

Resten av dagen spenderades i en annan form av spänning – nämligen på Sunne Vattenland – åkandes alla sorters rutschkanor de hade (förutom Fritt Fall). Fy tusan så kul det var!

Russinfingrar inom en kvart, adrenalinet pumpandes i kroppen och ett stort fånigt flin på läpparna.

Plötsligt stängde vattenparken. Redan?

Fyra timmar hade bara svischat förbi

← Previous 1 2