Nu börjar förberedelserna inför mitt nästa lilla äventyr, nämligen Grundkurs Barmark – överlevnadskurs med Svenska Överlevnadssällskapet. Jag kan ju liksom inte hålla mig…
Lördag 28e juni till lördag 5e juli kommer att spenderas i Medelpad, närmare bestämt några mil norr om Fränsta. Fränt va? Där kommer jag inackorderas i militärtält och ha teori från lördag eftermiddag till lunch på söndag. Överlevnad. Hur man fixar eld. Jakt. Fiske. Vilka växter som är ätbara. Hur man ordnar vatten. Bivack. Nödsignaler. Förflyttning.
Efter lunch på tisdag går vi ut i skogen och så överlever vi till fredag kväll.
Det enda vi får ha med oss är kläderna på kroppen, en regnjacka, en kniv och ett eldstål. Det blir intressant.
För någon vecka sedan fick jag ett introduktionsmail med vad som skall tas med, och särskilda instruktioner för hur man bäst går in vandringskängor. Fyll dem med ljummet vatten. Låt stå en halvtimme. Ta på dem och gå några kilometer. Se upp för blåsor och skavsår. Och just det – börja senast i början av maj.
Jahapp. Jag är körd?
Njaej, men jag får lägga på ett kol. Igår var jag hos Claes D, som inte bara är nästan-Krav Maga-instruktör, utan även friluftsnisse, och lånade massvis med utrustning inför kursen. Min ekonomi är körd i botten (vad har hänt?) och jag känner inte för att lägga mer pengar på ett par byxor än vad hela kursen kostar. Det är absurt vad de här prylarna kan gå på! Som tur är ställde Claes D upp och bistod mig i nödens timme.
Och nu står jag här i klassblöta kängor (ja, jag har strumpor också), och har precis gått en långpromenad med Ellie. Vi har jagat stolpar med varierande resultat. Jag klarade 4.6 km i kängorna. Sen bytte jag till vanliga gympadojor, och gick 11 km till.
Mina lilltår skriker. Mina vader och benhinnor vibrerar. Mina lår värker.
Men mina skor är mjuka och fina.
