Det är toppen att alla är så engagerade och vill komma fram till vad som är fel. Men nu mår jag bra och vill hem. Känner mig som en liten tjurig barnunge. Men mamma – jag viiiiiill! Jag vill heeeeeeem!!
Under helgen har inte mycket hänt. Inga nya provtagningar. Inga undersökningar. Inga nya tankar, misstankar, idéer, uppenbarelser.
Jag har mest varit deppig och spelat gitarr. Snart spricker blåsorna på fingrarna och då kommer jag inte kunna spela på länge. Försöker hålla mig från att plinka men det är svårt. Igår spelade jag till och med in en ironisk musikvideo för att symbolisera hur jag mår. ”Release Me”.
Jag älskar hjärtkliniken och dess nybyggda avdelning. Jag kan sjunga, gapa och vråla för full hals, men så länge dörren är stängd så hörs det inte ut i korridoren. Om det hörs till grannen? Ingen aning.
Huh, jag ville ju ha ett meditationsläger på avstånd från alla. Så jag ska väl inte klaga. Det finns många som har det värre än serverade måltider och en ställbar säng. Mycket värre.
Jag får ju till och med leka Miss Dracula och sörpla i mig blod titt som tätt. Inte fel det heller. Tack alla blodgivare! Det var, slurk, delicious!
