Taggarkiv | gym

Intervallpasset from hell

Okej. Jag behöver muskler. Nu.

Idag gick vi igenom gympass nummer 2 – intervallträning. Oh man oh man, vilka intervaller.

Det bestod av fyra stationer, där station 1 och 3 var desamma hela tiden. Det var tur att Lena stod bredvid och skrek på mig, för jisses vad jag ville ge upp. Mitt i varv nummer fem trodde jag att jag skulle spy. Och allt är så klart filmat av Birger.

Så här såg passet ut – varje station var en minut:

Varv 1:
- Rodd, försöka ligga på 2 min i hastighet varje varv
- Knäböj med kettlebells, 10 kg i vardera hand
- Stakmaskin
- Kinesismaskin – omvända flyes, tyngd 1:an

Varv 2:
- Rodd
- Axelpress med kettlebells, 6 kg i vardera hand, pressa en arm i taget
- Stakmaskin
- Kinesis – bröstflyes, tyngd 3:an

Varv 3:
- Rodd
- Magövning ”sträckbänken” – ligga på rygg m händerna ovanför huvudet, hållandes i en 6-8 kg tung kettlebell, sedan dra ihop och möta knän och kettlebell ovanför kroppen, och så ut igen
- Stakmaskin
- Kinesis – upprätt rodd (axelpress mot hakan), tyngd 4-5:an

Varv 4:
- Rodd
- En kettlebell 8 kg – bicepscurl som övergår i axelpress som övergår i tricepspress bakom huvudet, och så tillbaka
- Stakmaskin
- Kinesis – bröst- och bicepspress, dra upp från golvet och framåt, tyngd 3:an

Varv 5:
- Rodd
- Utfall med en 6 kg kettlebell i vardera handen
- Stakmaskin
- Kinesis – dips, tyngd 3:an

Gissa om benen skakade vid utfallen på slutet. Jag stönade. Och skrek. Och pustade. Och frustade. Till slut blåste jag ner grisarnas dörr. Det var väl tamejfan på tiden.

Är lite orolig för att jag har lite ont i ena knäet. Det kan vara så att en sena inte riktigt hänger med i utvecklingen. Jag får ta det försiktigt och känna efter, så jag inte drar på mig någon skada nu. Jag har inte råd att tappa en enda träningsdag.

Nedräkningen har börjat.

Gym intervallpass 1 Gym intervallpass 2 Gym intervallpass 3

Träning

Måndag - vilodag.

Tisdag - Vo2max-pass på SATS City. Uppvärmning ca 20 min cykel. 4 x 3 min puls 165-170, vila ca 1,5 min mellan (ökat från tre till fyra intervaller).

Onsdag - Gymgenomgång på SATS Färjestad – intervallträning, se beskrivning ovan.

0

Funktionell träning

Igår var det gymgenomgång på Färjestad!

Funktionell träning stod på schemat – och Birger var med och dokumenterade. Det var ett tufft pass. Som jag stönade, pustade och frustade. Vad härligt att det är förevigat på film.. Men som Birger säger, det är endast 10 % av allt man filmar som kommer med i slutprodukten. Det känns rätt skönt (just med detta passet), och samtidigt lite trist.

Lena inledde med uppvärmning med en pinne. Käpp. Trästav. Sopkvastskaft.

Inte visste jag att det kunde bli så jobbigt med en käpp.

- Djupa knäböj med raka armar, hållandes käppen. Så rak överkropp som möjligt.
- Raka marklyft.
- Raka marklyft, squat, upp med armarna och tryck upp till stående.
- Utfall med raka armar.
- Utfall med raka armar + rotation.
- Rotera axlarna.
- Rotera käppen över huvudet, fram och tillbaka.

Sen var jag varm. Då gick vi vidare – käpp + bosuboll:

- Knäböj med raka armar över huvudet, hållandes käppen – för att involvera fler muskelgrupper.

Nu var det dags för RedCord, ett träningsredskap jag aldrig testat förut. Det består av röda snören (no shit?), som kan anpassas i höjd, fästas till olika handtag, och så arbetar man med sin egen kroppsvikt.

- Rygg – bred rodd.
- Bicepscurl – runda armarna upp mot pannan.

Sänkta snören och större handtag, liggandes på rygg:

- Baksida lår (hälarna i handtagen) – höftlyft och jobba med vartannat ben åt sidorna.
- Baksida lår – höftlyft och arbeta ett ben i taget in mot kroppen.

Sen vände vi till mage och lade vristerna i handtagen:

- Plankan, med armbågar i.
- Plankan, armbågar i – ”sågen”, dvs dra hela kroppen fram och tillbaka.
- Plankan, armbågar i – ”kålmasken”, dvs dra ihop hela kroppen och räta ut igen.
- Plankan, raka armar – ”mountain climb”, dvs springa! (kan även göras med bosuboll)

Och så upp på knä och linda handtagen om händerna:

- Triceps – ungefär så som man rullar ut med ett träningshjul, och så ska man trycka sig tillbaka med raka armar.

Avslutningen på träningen var även den med käpp:

- Rygglyft – håll käppen intill huvudet och benen ihop – lyft ut armarna och lyft isär benen, så att man blir som ett X.
- Magövning – liggandes på rygg med sträckta armar ovanför huvudet (hållandes i käppen) och upplyfta raka ben (fötter och ben får aldrig stöta golvet) – kryp sedan ihop och tråckla käppen över benen så att den nu är under låren, och sträck ut benen igen (fortf inte så att de sänks och stöter golvet), tillbaka!
- Magövning – liggandes på rygg, upplyfta böjda ben, armarna utåt sidorna. Dippa ett ben i taget (fortf böjt, det är hälen som sänks ner och stöter lätt i golvet). Övningen går ut på att trycka ner svank och axlar så mkt som möjligt.

När jag fråga vilka övningar som tillhörde vilket pass (jag ska gymma två gånger i veckan) så log Lena och sa ”Det här är ett pass”…

Målet är att klara 3 x 20 av varje övning.

Gym funktionell träning

Träning

Onsdag  – Gympass 1 – Funktionell träning, se beskrivning ovan.

 

0

Framsteg!

Wicci var riktigt positiv igår när vi körde ett pass på Optimal.

Det blev stakmaskin, framåtlutad triceps, gående planka på stepbräda och flera coreövningar på boll. Hon kunde se att jag orkade mycket mer.

Jag har även märkt skillnad själv på de här veckorna sen vi har kommit igång så smått. Jag orkar mer, även på Krav’en. Känner mig något starkare överlag.

Fuck yeah!

För första gången på länge kan jag faktiskt börja tänka att det här kommer gå. Det har varit lite nervigt ett tag. Jag har i stort sett bara väntat på att bakslaget ska komma och sätta punkt. Men det verkar ha funkat. Inte tränat på sommaren, låtit (det eventuella) viruset få en chans att läka ut, justerat medicindosen, tagit det väldigt försiktigt väl jag fick börja röra på mig. Känna efter hur kroppen mår och anpassa efter det. Vara noga med att vila, sova ordentligt, äta bra och undvika folk med smittor.

Idag gav vi oss ut igen på inlines – en morgontur längs Klarälven, stavspetsarna åt rätt håll, såg till att undvika blöta löv (halka!) och mina triceps fick verkligen bekänna färg. De kommer behöva bli riktigt starka om de ska hålla nio mil på Vasan.

Dagens formulering: ”Lite jävlar anamma väger ingenting, så det är bara att packa på så mycket det bara går!”

Dagens tur: 18.5 km.

Det innebär att jag på en vecka åkt närmare fyra mil på inlines. Woop-woop.

Nu drar vi till Örebro – till Therese och Niklas!

0

My heart goes boom

Efter fem vakna dagar på intensiven fick jag komma till avdelningen. Där gick allt otroligt fort. En efter en sattes medicinerna ut. Slangar och sladdar drogs. Häftklamrarna (ja, häftklamrar) vid ICD-ärret togs bort. Pacemakerelektroderna in i hjärtat svischades ut.

Jag såg ut som skit. Blåslagen överallt. Det liknade mer misshandel än sviterna från en operation. Vissa märken och svullnader förstod jag inte vart de kom ifrån. Varför hade jag enorma blåmärken i ljumsken?

Första kvällen på avdelningen pratade mamma, pappa och jag om varför jag var sövd så länge. Att hjärtat inte hade startat. Jag försökte ta in hur nära det hade varit.

Det var en tuff tid på avdelningen, inte bara på TIVA. Det gick fram och tillbaka känslomässigt. Jag gjorde ständiga framsteg gällande fysik, ork och styrka – men även där fanns det bakslag. Jag hade ibland svårt att se hur jag någonsin skulle orka något igen.

Men det var vår. Träden utanför mitt fönster fick små gröna blad, och till slut kunde jag inte se Änggårdsbergen för all grönska. Vitsippsdalen frodades. Mina första permissioner utomhus spenderades på stigar och broar, med fågelkvitter, lummiga träd och porlande vattendrag. En dag orkade jag uppför backen till Botaniska Trädgården. Vi såg ett brudpar som fotograferades, barn som åt glass, tulpaner i tusentals och jag njöt av varje sekund.

Det fanns ett gym på avdelningen. Där var jag morgon och kväll. Tre gånger per dag tog jag promenader. Runt, runt, runt. Jag hade inga bra skor med mig. För att undvika benhinneinflammation köpte mina föräldrar nya träningsdojor. Knallorangerosa. Man såg på långt håll att det var jag som kom traskandes.

Vips var det dags att traska hem.

Sju dagar i narkos. Fem dagar i vaket tillstånd på intensiven. Två och en halv vecka på avdelningen. Det gick så fort. Jag har mycket att tacka min grundkondition för. Men än mer personalen. På intensiven, på avdelningen. Varje gång jag tänkte att de inte kunde bli mer rara och vänliga, så var det precis det de var. Ännu gladare, snällare och härliga. Alla hade tid, alla brydde sig. När jag tvivlade på mig själv så fick de mig på fötter igen. När jag drömde mardrömmar fick de mig lugn. När jag hade frossa hämtade de filtar. När jag vandrade korridoren fram peppade de mig. När jag var rädd för hur det skulle bli hjälpte de mig att hitta rätt och se framåt. När jag skräckslaget undrade om hjärtat verkligen skulle slå så här hårt så svarade de ”Javisst Emma, du har ett friskt hjärta nu. Friskt och starkt. Som du.”

18.DSC_2411

18. På avdelningen 2

18.DSC_2531

18.DSC_2493

18.DSC_2553

18. DSC_2554

DSC_2556

18. DSC_2611

0