Taggarkiv | hosta

På skattjakt i Skattkärr

Av Emma Dalman den 13 maj, 2015 i Heartcore, Media

Hostan håller i sig. Träningen uteblir. Abstinens växer.

Kommer på mig själv med att sitta och spänna armmusklerna och kontrollera så att de är kvar..

Men, jag är på bättringsvägen. Hostar betydligt mindre, har mycket mer energi, och äter mer vanlig mat än bara nyponsoppa och glass (även om det är jäkligt gott).

Nu när jag inte har tränat så mycket, och missat kören – om jag vill att folk håller sig undan när de är sjuka, så får jag faktiskt se till att göra detsamma – så fick vi en stund över att sticka iväg på en spontantur till Skattkärr. Vi hittade får, hästar, sankmarker, stigar och glasstenar. Inte så pjåkigt att få ett litet change of scenery.

Är med i senaste söndagsbilagan i Aftonbladet – inte sett det själv ännu (dock korrekturläst), men har hört att det bidde bra.

I övrigt behöver jag verkligen ställa tillbaka dygnet. Att ha hostat nätterna igenom, för att somna någon gång på morgonkvisten, det fuckar upp en rätt rejält. Men med dessa vackra vårkvällar, vem vill gå och lägga sig då?

Minns i februari när jag gick upp 05.30 för att hinna åka skidor eller göra ett pass på gymmet på morgonen. Det var kolsvart, kallt och übertidigt. Men jag gjorde det utan att tänka.

Dags att få tillbaka disciplinen! Det vill säga – dags att gå och lägga sig..

En sjuk, sjuk vecka

Av Emma Dalman den 9 maj, 2015 i Okategoriserade, Organdonation

Första dagen utanför dörren sen i söndags!

Jag har bokstavligt talat inte rört mig på hela veckan. Säng. Soffa. Säng. Soffa. Det var en hel dag. Och så börjar vi om. Säng. Soffa. Säng. Säng. Soffa.

Feberyra tisdag och onsdag. Lite bättre torsdag-fredag, men fortfarande inte mycket aktivitet på hjärnkontoret. Hur kan man vara så enormt seg och trög och trött? Allt jag gjort är att sova. Och hosta. Hostan går mig rejält på nerverna vid det här laget. Är det inte markant bättre på måndag får farbror doktorn får lyssna på lungorna.

Nyponsoppa och polkaglass – gör allting bättre!

Jag har inte duschat sen i tisdags, inte städat på över en vecka, inte diskat på flera dagar, och bara borstat tänderna på kvällen för att jag fastnat i soffan efter frukost.. Största utmaningen har ändå varit att hålla Trassel borta från alla plastiga halstablettsöverdrag. Stolliga katt. Äta plast. Suicidal much..?

Men idag kom viljan tillbaka.

Dags att aktivera musklerna! Halvvägs till Coop sjönk jag ihop på en bänk, dubbelvikt av hosta. Vilopaus, ja tack. Det är helt galet. Jag är vältränad. Muskulös till och med (eller på god väg). Och mina ben darrade efter trappan NED från lägenheten..

Okej, på plussidan – det blir ett minor set back, jag får ta det jäääävligt lugnt när jag ska börja träna igen – men Vätternrundan är om en dryg månad. Jag hinner skynda långsamt. Sett ur den synvinkeln gjorde det inget att jag blev sjuk just nu.

Och för att ändra perspektiv helt och hållet: En som jag känner fick nya lungor för några veckor sedan, men ligger fortfarande sövd på intensiven i respirator och kämpar för sitt liv mot en infektion. Ingen vet hur det kommer att gå. Sett ur den synvinkeln ska jag inte säga ett jävla pip..

100% jobb. 90% sjuk.

Av Emma Dalman den 4 maj, 2015 i Roligheter, Träning

Första dagen jag börjar jobba 100%. Då vaknar jag upp med feber och hosta.

Eller ja, för att vara korrekt så kom hostan igår. Det var bara febern som dök upp inatt. Mysigt värre. Så jag dricker citron- och ingefärste, knaprar febernedsättande, Strepsils, dricker hostmedicin och försöker att inte prata för mycket.

FAN HELVETES JÄVLA SKIT.

Jag har verkligen inte lust att bli sjuk.

Misstänker att jag antingen fick någon halvtaskig bakterie eller infektion på Valborg eller i helgen, som blommade ut eftersom min dygnsrytm varit helt kullkastad sen i torsdags, och då har mitt immunförsvar varit way off. Tack vare att jag har tränat så mycket så har jag inte varit sjuk sen i höstas – men nu, så fort det blev minsta lilla spricka i försvaret så blir jag anfallen och däckad.

Hmm, det påminner lite om när jag fick min fasta tjänst som dietist. Samma dag som jag fick reda på att jag fick fast tjänst så fick jag en rejäl lunginflammation – vilket snabbade på min dolda hjärtsjukdom, som gjorde att jag blev sjukskriven ett halvår senare, och transplanterad en tid efter det. Men riktigt så långt behöver det inte gå den här gången. Nu är det bara en vanlig förkylning.

Säger vi.

Igår cyklade vi till Liljedal för att gratta Pers bror KG som fyller år i dagarna – det var strålande sol, aningens motvind på ditvägen men inte så att det störde särskilt mycket, perfekt temperatur och lagom långt, 47 km enkel väg.

Framme i Liljedal bjöds det på tårta, tårta, havreflarn, kakor och saft. Mmm! Vi satt i solen på baksidan och njöt av värmen och hade det hur underbart som helst – tills jag tog tårtbit nummer två och fick kalasont i magen. Jag har ingen gallblåsa kvar. Den knep de för några år sedan. Vilket gör att jag kan inte äta stora mängder fett för då hinner inte kroppen ta upp det, fettet hamnar i tarmen och så får man fettdiarré (och jäkligt ont). Ungefär samtidigt började jag hosta mer och mer, och djupare och djupare.

När vi påbörjade hemresan hostade jag så att det raspade i både hals och lungor, och det kändes inte som en särskilt bra idé att kriga hela vägen till Karlstad. Så vi stannade hos mina föräldrar i Grums, fick spontanmiddag, umgänge och låna bilen hem.

Det var ingen dum idé, att ta bil de sista tre milen. Nu gäller det bara att kurera sig tillräckligt, så jag är fit for fight as soon as possible.

Men tänka sig, nu jobbar jag heltid. Wowawewa!

Träning

Söndag - cykla till Liljedal och därifrån till Grums, 61,5 km. Totalt 600 km.

Måndag - vilodag.

Valla i stora lass

Av Emma Dalman den 9 november, 2014 i Träning

Tre dagar utan träning. Det känns som en evighet.

Torsdag hade hostan got the better of me, och jag ringde hjärtkliniken för att höra om jag skulle införskaffa receptfri hostmedicin eller om jag behövde få något utskrivet. De röstade för en tripp till akuten för att lämna prover, så att lunginflammation kunde uteslutas. Jag kände mig rätt säker på att det inte var så illa, men då jag ändå inte vågade träna kunde jag lika gärna få lite blodvener punkterade.

Resultatet: Ingen lunginflammation. Receptfri hostmedicin. 200 kr för akutbesöket.

Det är lite sådant man får räkna med antar jag, in my situation. Borde kanske öppna ett speciellt sparkonto för alla oförutsedda besök och läkemedel som inte ingår i högkostnadsskyddet.

Idag kom vi äntligen ut igen – 18 km inlines! Så jäkla skönt!

Nästa fredag stundar skidtunneln i Torsby. Nu fanimej ska det åkas längd! Ny i teamet är Henrik, min skidlärare för säsongen. Han har stått på skidor från det att han var fem år, och åkt Vasaloppet inte mindre än fyra gånger. Vi har haft lite planering via telefon och jag har på hans rekommendationer lämnat in sidorna och fått dem behandlade, samt införskaffat valla. Rejält med valla.

Tanken är att jag ska lära mig att valla själv. Och åka förstås. Få in rätt teknik och tillräckligt med mil i benen. Innan Vasan bör jag ha åkt 65-70 mil. Dags att lägga på ett kol.

Dagens Host, Prov och Ros

Av Emma Dalman den 30 maj, 2014 i Sjukhus

Hostan har mig fortfarande i sitt grepp. Ett tag vandrade den ner i lungorna och det rosslade för varje andetag jag tog. Så idag har jag varit på lungröntgen samt tagit blodprover. För säkerhets skull.

Det är väldigt mycket ”för säkerhets skull” nu när jag är transplanterad.

Givetvis tycker jag det är bra. Kör på bara – hängslen och svångrem – hela faderullan. Hellre ett stick för mycket än ett hjärta för lite. Jag har dock en oerhörd tur när det kommer till provtagning på lab. De har en stickspecialist, Emin, som vi fått tillkalla några gånger. Jag har stenhårda kärl som rullar iväg och gömmer sig. Jämt. Utan undantag. Men Emin klarar alltid av mina kärl.

Efter de första gångerna jag tog prover här så har jag lyckats få Emin varenda gång. Vad är oddsen för det? Idag exempelvis, så plingade det till ena sekunden ”Nr 49, rum 3″ (vilket var jag) och nästa sekund ”Nr 50, rum 4″. När jag öppnar dörren till rum 3 – vem står där om inte Emin? Hade han tryckt två sekunder senare så hade jag hamnat i rum 4 och den andre patienten i rum 3.

”Hur lyckas vi?” var det första Emin utbrast när jag kom in.

Röntgen och provsvaren såg bra ut. Avdelningen får Dagens Ros då de bjöd mig på lunch när jag fick vänta länge på doktorn och endast hade en banan med mig. De vet hur en hungrig Emma ska tas.

Aydin undersökte mig och hörde att det var lite slem i lungorna men inget som behövde behandling. Så nu sitter jag på vår inbyggda altan och läser om organiseringen av volontärer samt börjar bli nervös inför morgondagens gradering.

Navigation

Taggarkiv | hosta