… mer träning förstås!
Jag var så enormt stel från fredagens intervaller och gårdagens tur i skogen – för att inte tala om blåslagen (!) – så det fick bli ett lugnare pass idag. Inte kortare, bara lugnare.
Jag blev upphämtad av mamma och farmor, och så åkte vi till Munkfors där de släppte av mig vid Klarälvsbanan. Sen var det bara att cykla hem. Bara och bara. Det var motvind HELA VÄGEN. Strålande sol förvisso, men motvind HELA VÄGEN. Sextiotvå kilometer.
Och raksträcka efter raksträcka efter raksträcka..
Nej då, det var mycket fint också – åkrar, skogar, vattendrag, lite Klarälv här och där, kossor, hästar, får och små lamm.
Finaste delen måste ha varit strax efter Deje när man kommer norrifrån, då man cyklar längs med vattnet – det var grönt och lummigt, vägen svänger i mjuka kurvor, det var män i fiskebåtar med metspön och små ödlor som sprang över asfalten.
Vid Forshaga fick jag ta ett pitstop och käka banan och macka. Gissa om baken gjorde ont. Det var den begränsande faktorn. Smärtan i hela nedre regionerna. Pulsmässigt låg jag kring 137-140 i stort sett hela tiden, så det var verkligen ett lugnt pass, men aj åh aj..
Nej, men, vila imorn kanske..?
Träning
Söndag - långpass på cykel från Munkfors, 62 km. Totalt 538,5 km.
