Taggarkiv | Karlstad XC

Karlstad XC

Igår cyklade jag 35 km på Karlstad XC!

Strålande sol, leriga pölar, sandiga dyner – och Bryngfjordsbacken…

Det var tur att jag har cyklat denna sträcka en gång förut, så jag visste ungefär när det kom backar, när man kunde vila, när man kunde dra på och när jag behövde gå av och gå. Jag tog det lilla lugna för jag ville spara mig till Bryngfjordsbacken.

Ni som inte är från Karlstad – Bryngfjordsbacken är alltså en slalombacke, som du cyklar uppför. Hela vägen.

Och det gick!!

Det gick till och med lite lättare än förra (och första) gången.

Jag är inte särskilt van vid mountainbike än, så vid vissa partier gick jag av cykeln för jag vågade inte köra på så fort som det skulle behövas. Som Micke säger,

Mountainbike är bara farligt om det går långsamt.

MOD var på plats hela dagen – med helt underbara funktionärer som spred information om organdonation, registrerade personer i registret och använde sig själva som exempel. Vi hade två hjärttransplanterade damer (tre med mig medräknat), en tjej som fått nya lungor och ett levande donationspar; en kvinna som gett en njure till sin bästa vän.

Man kunde även köpa lotter på plats från oss, för att vinna min (just nu ganska skitiga) mountainbike. Och idag drog vi en vinnare! STORT GRATTIS säger vi till … trumvirvel … se klippet för att ta del av vem som vann… ;)

IMG_0479

IMG_0483

IMG_0485

IMG_0487

IMG_0527

IMG_0490

IMG_0497

IMG_0499

IMG_0504

IMG_0509

(jag lovar, vi ska tvätta cykeln först, innan vi skickar den till vinnaren)

IMG_0511

IMG_0515

IMG_0522

IMG_0535

0

Uppför Bryngfjorden!

Det var längesen jag körde mountainbike – så det fick vi råda bot på!

Jag, Micke och Daniel gav oss ut idag och körde den korta Karlstad XC-banan på 3,5 mil. Jaja, tänkte jag. Tre och en halv mil, det är ju typ inte ens ett ”riktigt” träningspass på racer. Tre och en halv.. pyttsan, på landsväg tar det ju inte ens två timmar.

Det här blir lätt som en plätt!

Bite me..

Det är ganska stor skillnad på racer och MTB. Ganska jävla stor skillnad på racer och MTB…

Jag är fortfarande lite trött i kroppen efter lägret, så mina ben kändes lite sega. Haha, ja, att köra MTB med sega ben, det är som upplagt för ett hårt, hårt pass.

Efter några svängar ute på Sörmon undrade jag om vi inte var klara snart.. Yikes! Det var tillfällen då jag tänkte att det här går inte, det är något fel på mig, jag får stanna här och ringa pappa, så får han komma och hämta mig. Men då kom stönigheten och jag surade till, nähä – jag ska minsann klara det här! Det får la ta lite längre tid (Micke och Daniel svischade fram som duracellkaniner) men jag ska inte ge mig.

Men… när vi kom till Bryngfjorden, och jag började förstå att vi faktiskt skulle CYKLA uppför en jäkla SKIDBACKE, då tänkte jag:

Aldrig. Inte en chans. Nope. Njet. No way.

Men ja.. En liten bit kunde jag ju testa. Så kunde jag gå resten. Ja, jo, men det kändes väl okej.

Första biten gick bra. Andra biten var tuff. Tredje biten då ville jag inte längre. Och sen kom man ut på gräset.

Micke skriker ”Fortsätt trampa!”
Jag svarar ”Cykeln stegrar sig ju hela tiden, jag kommer ramla av!”
Micke: ”Men luta dig framåt då!”
Jag: ”Fy fan..!”

Det blev tungt. Det blev tyngre. Det blev tyngst.

Daniel är redan uppe. Han skriker ”Fortsätt trampa!!”
Min hjärna: ”Nooooo…”
Daniel springer ner och går bredvid mig.
”SLUTA INTE TRAMPA”
aaaaahhhhhhh
”FORTSÄTT TRAMPA”
aaargghhh….
”SLUTA FÖR BÖVELEN INTE TRAMPA”
aaaaahhh uuuuuggg määääähhh

Och så var jag uppe.

Ända sen Vasaloppet så har jag inte kommit i närheten av den ansträngningen jag utsatte mig för då. Förrän nu. Detta var som ett mini-Vasalopp. I alla fall de sista 100 metrarna.

Helvete vad jobbigt det var..! Men jag tog mig upp!!! YEAH!!!

Och resten av trippen var superduperlätt – phiu..!

På toppen!

Uppe på toppen av Bryngfjordsbacken 1

Uppe på toppen av Bryngfjordsbacken 2

Uppe på toppen av Bryngfjordsbacken 3

Leriga ben efter MTB 1

Leriga ben efter MTB 2

Leriga ben efter MTB 3

Ni vet väl att ni kan vinna min mountainbike efter Karlstad XC-loppet i september?

Köp en lott (50 kr) HÄR och var med och stöd MODs arbete för mer organdonation!

 

Träning

Onsdag - vilodag.

Torsdag - mountainbike 3.5 mil.

0

Fem kilometer!!

Jag har sprungit första rundan på 5 kilometer sen transplantationen!

Wowawewa!

Och jag sprang HELA TIDEN. Inte ett enda stopp. Förutom 10 sekunder att ta nedanstående bild, men det räknas inte. Jag pausade både Runkeeper och pulsklockan.

Morgonjogg

En ensam liten ända på Gubbholmen.

Fem kilometer

Rundan (sprang motsols).

De första drygt två kilometrarna gick jag som uppvärmning (fasiken vad tid det tar, men det är bara att gilla läget). Lite stretch vid Kroppkärrssjön – typ vid den blå skylten 236 – innan jag började springa (okej, småjogga). Nu följde jag ditt råd Sigrid, och tog det jättelugnt i början. Det var nästan löjligt hur långsamt jag tog mig fram. Tidigare har jag hållit koll på tiden – springa 5 min, gå 5, springa 5 – för att sedan öka till springa 10, gå 5, springa 10, gå 5 etc.

Nu tänkte jag se hur långt jag orkade springa i ett svep innan jag behövde gå. Ingen tid. Bara låta kroppen avgöra.

Fatta vad förvånad jag blev när jag aldrig slutade springa…

Visst, det tog 43 minuter - jag är inte särskilt snabb. Men då kan det bara bli bättre!

Martha och mountainbiken

Martha och Peter var i Karlstad igår – vi hade möte på Kanalkontoret med Kenneth Johansson, ordförande i Donationsrådet och tillika landshövding i Värmland. Efteråt passade Martha på att kolla in Karlstad på rekordtid – hon hann också få sig en kik på min mountainbike från Haibike som ska lottas ut efter Karlstad XC i september. Den fick tummen upp!

Om ni vill vara med i utlottningen av min kanonfina MTB – och samtidigt stödja MOD och organdonation – då ska ni köpa lotter här –> Vinn Emmas cykel!

Träning

Måndag - vilodag.

Tisdag - 5 km löpning, 43 minuter.

1

Mountainbike – så jäkla kul!!

Det är mycket träning i helgen, och mycket nya saker i veckan – först bågskytte och nu mountainbike! Idag följde Mikael med ut till I2-skogen, instruerade mig i MB-teknik och lekte loss i en och en halv timme!

Jeez louise, vad roligt det är att köra i skogen!

Jag har cyklat en del mountainbike tidigare, men det var mesvarianten – ingen riktig mountainbike utan en slags korsning med ”vanlig” cykel, alldeles för smala däck, ingen bra stötdämpning, och så höll jag mig till vägar där bilar skulle kunna köra, typ.

Men nu – wowawewa!

Jag och min bulldozer till cykel svischade fram på stockar och sten, stigar och ibland inga stigar alls. Det går inte att jämföra landsväg- och skogskörning, det är enormt olika stilar. Båda är på cykel, men helt och totalt skilda från varandra. Det är ungefär som äpplen och apelsiner. Båda är frukter, men där slutar likheterna.

Det blir mer intensivt i skogen, mer intervallträning. Man måste också vara alert varje sekund, så att man inte fastnar bakom en för stor sten, voltar över en rot, eller glider ner i en lerpöl. Och så sitter man fast med fötterna! Jag trodde inte man hade SPD-pedaler på mountainbike, men ack så fel jag hade. Det resulterade i några rejäla vurpor då jag inte hann klicka ur i tid, men inget värre än några blåmärken och lerindränkta ben.

Värre var det för Per, som gjorde en riktig volt över styret och slog i axeln så att det blev skador på ligamenten (= en tripp till akuten, värktabletter och ordinerad vila i ca en vecka). Birger var med och filmade, men han missade Pers flygande flopp (fasiken, hade varit klockren för Funniest Homevideos)..

Mountainbike 1

Mountainbike 2

Mountainbike 3

Mountainbike 4

Mountainbike 5

Mountainbike 6

Mountainbike hells yeah

Mountainbike är kul som fan

Mountainbike lite lerig 1

Mountainbike lite lerig 2

Mountainbike lerig bak

 

Min mountainbike kommer man även att kunna vinna senare i år btw!

Den lottas ut efter Karlstad XC-loppet 20:e september – håll utkik här på Heartcore, men också på MODs Facebook och Karlstad XC – fler länkar kommer!

Träning

Lördag - drygt en och en halv timmes mountainbikekörning i skogen, blev 17 km sammanlagt. Totalt 476,5 km.

0