Taggarkiv | Kim

Kroppkärrssunk

Av Emma Dalman den 27 juni, 2015 i Träning

Sista utomhuspasset för veckan igår morse. Kim och jag åkte till Kroppkärrssjön och övade teknik.

Jäklar vad det var sunkigt där jag hoppade i. Fullt med fågelskit. Doften var väl inte direkt peachy. Men det går bättre och bättre att simma utomhus. Och då menar jag inte teknikmässigt – det är tveksamt om jag hinner få in någon vidare teknik innan Vansbro – utan orosmässigt. Jag är inte lika rädd längre. Jag vågar till och med titta under vattnet utan att vara rädd för ormar, växter eller lik.

Jag simmade ut och tillbaka, enligt instruktioner från Kim. En gång skulle jag fokusera på armtagen, en annan gång mer på benen, sen på andningen – att ha hakan nära vattnet och inte lyfta huvudet för mycket när jag ska ta luft osv. Vi testade också dubbla armtag, dubbla bentag, bara andas varannan gång, och övade på att glida så mycket som möjligt.

Efter en stund i vattnet fick jag komma upp på land och torrträna teknik. Det kändes ungefär som att jag var 5-6 år igen, men oj vad nyttigt. Då fattar man verkligen vad det är man behöver jobba på.

Som avslutning fick jag simma från bryggan där vi var, till bryggan som är vid stranden. Kim tog tid. 4 min 31 sek. Kan vara intressant att se om jag slår den tiden någon gång.

Idag skulle jag ut och springa en mil, men det blev så dumt tidsmässigt – jag gillar ju att ge mig ut tidigt på morgonen eller sent på kvällen, och helt plötsligt var klockan ett på dagen. Det var alldeles för varmt, jag var för tung i kroppen och enormt törstig. Så det blev sju kilometer – springa, gå, lunka, spurta, gå, lunka, spurta, springa, gå.

Nu gäller det att ladda inför Almedalen!

Träning

Fredag – simning utomhus m Kim, ingen aning om distans med vi körde väl ca en timme.

Lördag – löpning 7 km, 1 timme. Totalt 45 km.

Simteknik – crawl och bröstsim med Kim!

Av Emma Dalman den 21 juni, 2015 i Träning

Andra utomhuspasset avklarat!

Och jeez vad bra det gick! Eller ja, teknikmässigt finns det oerhört mycket att träna på – men jag var inte så rädd för vattnet. Jag vågade till och med titta under ytan! Jag som varit så enormt rädd för öppet vatten..

Jag kan berätta why. För tre år sedan skulle jag göra en klassiker (innan jag visste att jag var sjuk, och trodde att jag ”bara” hade fått dålig kondition), och Vansbro var först ut. Jag skaffade en liten våtdräkt på Clas Ohlson och skulle simma en eftermiddag efter jobbet (bodde och arbetade i Arvika at the time). Vid lunchen pratar jag med kollegorna om att ”NU ska jag ut, idag inviger jag våtdräkten!”. Varpå en läkare kläcker följande:

När jag flyttade hit förra året var jag mest rädd för att pojken som drunknade och som de inte hittade skulle flyta upp, när jag var ute och simmade..

Say what?

Jag har verkligen inte lust att simma med lik.. Panik, panik, panik… Men sen blev det, ja inte värre, fast nästan..

Men nu oroar jag mig inte för det längre – nu är det huggormarna jag är rädd för! Det är jättemånga!

Ormar är något av det värsta jag vet.

Det hjälper inte att folk har förklarat att de inte kan hugga i vattnet, för då drunknar de, jag är livrädd i alla fall. Snacka om att det simpasset inte gick så bra. Jag var jätteskakis när jag skulle i. Min kompis Elin stod på bryggan och försökte peppa mig. Det gick sådär. Jag kom i, jag simmade lite, jag sprang på ytan upp. Och jag ställde aldrig upp i Vansbrosimmet. Jag stukade foten och fick en månad senare diagnosen grav hjärtsvikt. Ja, alltså, jag fick inte hjärtsvikt pga en stukning i foten (duh), men vilken jäkla tur att jag inte ställde upp. Läkarna tror att jag kanske hade drunknat om jag hade försökt.

Så det är inte konstigt att det här har suttit som en spärr inombords, och kanske varit ett skäl till att jag skjutit upp simträningen så länge (även om jag officiellt sett skyller på förkylningen i början av maj)..

Men som sagt – nu går det prima! Det känns väldigt roligt, även om det i simningen – som med alla dessa sporter som ingår i Klassikern – är så oerhört mycket mer att tänka på än vad jag inbillat mig från början.

Teknik, teknik, teknik.

Birger är med och dokumenterar!

Träning

Söndag - andra utomhuspasset, med Kim, mycket teknik – ingen aning om distans, men vi var i ca en timme!

Påskmassage

Av Emma Dalman den 7 april, 2015 i Träning

Igår passade jag på att få behandling hos Kim på Svealandskliniken! #ledigpåskhelg

Det kändes väldigt udda att även måndagen var a day off, nästan så jag blev lite stingslig och fick abstinens… #harintemailatpåhelahelgen

Behandlingen var välbehövlig kan jag lova. Jag hade lite låsningar både här och där. Det small till bra i revbenen, och vid skuldran, och i nacken. Jag stretar fortfarande emot en del. Det kan ha att göra med den gången i gymnasiet då min polare Martin fick för sig att han kunde knäcka rätt min nacke när jag hade nackspärr. Ni vet, stå bakom, ta tag om huvudet och hakan och snärta till fort som fan. #läskigtashell

Som tur var hann jag stoppa honom. #vetintevarförjaggickmedpådettillenbörjan

Men tanken på att det kunde gått fel finns kvar. Tänk om det skulle blivit knas. Ända in i väggen-knas, eller bara lägga senor fel-knas. Så när Kim grabbar tag i nacken så spänner jag mig och står plötsligt i korridoren på Älvkullegymnasiet med min nuvarande webbmasters händer runt nacken. #flashback

Skillnaden är att Kim vet vad hon gör. #winkwinksmileyriktadåtmartin

Hann även med lite backintervaller. #fysatan

Upp och ner. Och upp och ner. Och upp och ner. Och upp och ner. Och upp och ner. Och upp och ner. Och upp och ner. Och upp och ner. Åtta stycken vändor upp för den där jäkla backen (på Lamberget, upp till vattentornet). #högpulshögpulsHÖGPULS

Lena hade sagt att det är bra om jag lyckas komma upp i 170-174 i puls, även om det bara är sista lilla biten uppför backen. Ha! Den var aldrig under 177 när jag kom upp. Som högst låg pulsen på 183. #andfådd?noshit

Träning

Måndag - backintervaller, 8 stycken – högintensivt pass. #yayjagklaradedet

Tisdag – aktiv vilodag med Krav på kvällen #nyablåmärken

Ny i gänget – välkommen Kim!

Av Emma Dalman den 27 mars, 2015 i Söt Likör, Träning

Senaste tillskottet i teamet stavas Kim Kessler – min kiropraktor och simtränare!

Kim och jag känner varandra via Söt Likör (hon är andrasopran, jag är förstaalt), och på en övning frågade hon mig om jag inte kunde behöva lite tips och råd inför Vansbrosimningen. Gärna! svarade jag.

Vill du så kan du också få behandlingar på min klinik?

Ja men det är ju helt underbart!

Så nu passar vi på att fixa till min kropp, vi knäcker och bänder, och drar och lirkar. Eller ja, Kim gör. Jag ligger stilla och fokuserar på att andas. Jag har varit där tre gånger nu, och det är fortfarande lite läskigt när det ska knäckas till, framför allt vid nacken. Men det går bättre och bättre. Jag litar fullständigt på Kim – hon har verkligen stenkoll. ”Här gör det lite ont va?” säger hon ibland och trycker till. ”Ouch! JA, det gör det” kvider jag och undrar hur fasiken hon hittar så rätt.

Hon känner saker som jag inte ens visste om, hittar muskler som har hamnat fel, krampat ihop och stelnat till. Och jag känner mig lika mjuk varje gång jag har varit där. Lite som en lealös docka. Det är himmelskt.

Snart ska vi också komma igång med simträningen inför Vansbro – vi ska se om jag kan lära mig att crawla!

Det känns också lite halvläskigt, att komma ut och öva i öppet vatten. Undrar hur länge jag kan skjuta på det, så att det blir aningens varmare ute, och hinna fixa en bättre våtdräkt, med långa armar och ben.

Här kan ni läsa mer om Kim, och här kan ni ta del av Svealandskliniken!

Första besöket hos Kim.

Jag har haft världens träningsvärk i veckan. Efter att ha gjort cykeltest, intervallpass med Lena, ett hårt Krav-pass och tre mils cykling på tre dagar, så tyckte mina ben att det blivit just a tad too much. Jag har fått sänka mig ner på toasitsen med stöd av handfatet, dunsat som en sten nedför trappor och gått som att jag har skitit på mig.

Vanligtvis gillar jag träningsvärk. Det är ett tecken på att jag verkligen har rört på mig. Men till slut tröttnade jag. Det var inte ens roligt längre. Som tur var släppte det mesta idag, så jag kunde ge mig ut på en löprunda på kvällen. Jag har fasat för att börja springa – jag är verkligen inte bra på det – men det gick bättre än vad jag trodde. Jag gick raskt i en halvtimme som uppvärmning, sedan sprang jag i fem minuter, gick i fem – och upprepade tills dess att ytterligare en halvtimme hade gått. Funkade helt okej, och det ska faktiskt bli kul att se om jag kan springa längre redan nästa gång (inte längre tidsmässigt, utan hinna lite längre på fem minuter).

Nu laddar jag rejält inför morgondagen – jag ska cykla till Grums och få tårta, sedan får jag gäster på kvällen – det är nämligen MIN FÖDELSEDAG! Nu lämnar jag tjugoåtta bakom mig, och går in i sista året innan 30.

Wowawewa.

Några varv runt Lambergstjärn. Försökte jaga ikapp, men hann inte..

Träning

Torsdag - vilodag (välbehövlig).

Fredag - rask promenad i tre kilometer som uppvärmning, följt av en löprunda på fyra kilometer (bestående av gå-springa-gå-springa-gå-springa).

Navigation

Taggarkiv | Kim