För första gången sen jag sjöng i Mini- och Glädjekören i Grums så har jag firat Valborg på riktigt.
Söt Likör sjöng på Stagnellska och Hagaborgs vårdhem, innan CMB slöt upp på Stora Torget kl 15.00. Tillsammans förhöjde vi stämningen hos biskopen på eftermiddagen och gjorde även ett appearance i radio. Efter att ha sjungit i regnet vid Alsters strandbad och sett brasan tändas samlades vi i Gillet på Södra Kroppkärr för traditionsenlig Valborgssittning.
Den som har studentmössan på sig hela tiden från kl 15.00 på Valborgsmässoafton, till kl 10.00 på första maj, samt är vaken hela natten och underhåller sina körsystrar och -bröder vinner Årets Ulla. Ett vackert vandringspris i form av en bunke.
Jag var så oerhört trött så jag tog faktiskt små mikropauser med huvudet vilandes i händerna under middagen. Det var knappt att jag orkade spexa. Det har också blivit en tradition att jag framför något, i mina ögon roligt, under våra sittningar. Och Valborg var ju inget undantag. Men väl det blev min tur (01.15 på natten) var jag så muntorr att jag liknade The Joker i Batman under halva låten, innan jag kunde ta en klunk vatten och då klara av sista delen med äran i behåll.
Sen tackade jag för mig.
Nog för att jag har dygnat många gånger i mina dar, men nuförtiden klarar inte tant så mycket längre. Det tar fasligt lång tid att återhämta mig från diverse äventyr, och jag har helt enkelt inte någon buffert nowadays.
Till alla andra, och till viss del till mig själv, sa jag att jag skulle hem och sova några timmar och sen komma tillbaka till champagnefrukosten vid sju-åtta, och spela brännboll med de tappra själar som var kvar. Det som skedde var att jag stängde av larmet 06.45, 06.50, 06.55, 07.00, 07.05, ända till 07.45 då jag insåg att jag mådde ganska så mycket skit. Då stängde jag av hela telefonen och fortsatte sova.
Imorgon ska jag och Ruth vara statister i en reklamfilm. Vilket företag? Det vet inte ens vi. Det enda vi vet är att det tar hela dagen och vi får lunch. Plus lite fickpengar.
