Taggarkiv | läkarbesök

Tvåårskontroll!

Av Emma Dalman den 21 april, 2015 i Organdonation, Sjukhus

Ämne: Tvåårskontroll.
Tid: 20-21e april.
Plats: Sahlgrenska.

Undersökningar:
- Lungröntgen
- Ultraljud av hjärtat
- Arbets-EKG
- Njurfunktionsbedömning
- Läkarbesök
- Sköterskebesök

Hm? Ingen biopsi? What the..?

Jag ringde faktiskt Sahlgrenska för en vecka sedan för att höra så att de inte missat att skriva med biopsi på kallelsen. Men nej, nu görs inga fler biopsier. Ever. OM inte blodproven visar något skumt, eller att jag får symptom som kan tyda på en avstötning. Men annars – no more biopsier! YAY!

Det är lite läskigt samtidigt, det är ju enda sättet att säkert veta om jag har en avstötning eller inte. Fast det är underbart att slippa lägga sig under kniven varje gång.

Lite ska de karva i mig nästa år, då är det kranskärlsröntgen och hjärtkatetrisering. Men det är ett helt år till dess!

Och hur har det gått på årskontrollen då? Jo – lysande!

Resultat:
- Lungrönten: Prima.
- Ultraljud: Prima - läkaren noterade även att mitt hjärta har anpassat sig till min ökade träningsmängd, vilket är jättepositivt.
- Arbets-EKG: REKORD! (separat inlägg finns om detta, men det gick alltså bra)
- Njurfunktion: Inte fått svar på än.
- Läkarbesök: Ingen anmärkning – läkaren var imponerad över hur väl jag och mitt nya hjärta kommer överens. Det är inte alla som lyckas sänka sin vilopuls med bara träning, och sen komma upp så högt i puls som jag gör vid belastning. Det är med andra ord helt galet bra.
- Sköterskebesök: Ingen anmärkning – mer än att det är mysigt att träffa dem igen.

Hello Göteborg!!! (och en karavan med segway-people)

Frukosten på Panorama is amazing!

Taggad för årskontroll!

Here we go – gröna stråket 2!

Hälsade på hos TIVA – och Bengt var där!!

Och det var även Marie!!

Vilka härliga minnen jag har av Bengt och Marie – vi har dansat slow fox, rymt till 15:e våningen, infört ett teckenspråk kring vattenglas, haft hallucinationer (inte tillsammans), snackat övningskörning och biodling, tränat på att stå och gå, fått en hel del smällar av munskydd och ögonlappar, tittat i fotoalbum och pratat resor och katter.

Det var stunder som dessa (minus hallucinationerna) som gör att jag ändå ler när jag tänker på dagarna på intensiven. Bengt, Marie, Pia, Rosa och alla härliga, underbara människor som jobbar där – ni är fantastiska! Jag skulle vilja skicka er tusen röda rosor varje dag, ge er hundra kramar i timmen, och ge er ett SMILE varje sekund.

Men det blir lite svårt.

Så jag gör det jag kan. Jag hälsar på, jag kramar om när jag kan och hoppas att ni tycker det är lika kul som jag gör. Det var hos er som livet började på nytt. Mitt nya hjärta började slå, och det har inte missat ett enda slag sen dess.

Tack till all fantastisk personal – ni är hjältar!

Och tack till min egna hjälte. Min donator.

Träning

Måndag - räknas arbets-EKG? Kort, högintensivt pass?

Tisdag - aktiv vilodag med Krav Maga på kvällen.

En röd varg och en kanottur

Av Emma Dalman den 23 juli, 2014 i Roligheter

I förmiddags stod EKG och läkarbesök på schemat. Allt såg bra ut. Ingen har ännu någon förklaring till varför jag blivit dålig fyra gånger på raken. MEN det visade sig att ett prov som reumatologerna tog var positivt.

SLE. Systemisk lupus erythematosus. Även kallad den röda vargen.

1177 beskriver SLE med följande ord: ”En autoimmun inflammationssjukdom som innebär att immunförsvaret angriper den egna kroppen. Besvären kommer och går i perioder. Oftast är det lederna, huden, blodet och njurarna som blir inflammerade, men även nervsystemet, lungorna och hjärtat kan påverkas.”

Nu förklarade Aydin att bara för att provet var positivt så betyder det inte automatiskt att jag har SLE. Det betyder bara att jag kan ha det.

Det som talar för SLE är att jag upplever problem med mina leder samt att jag har haft upprepade inflammationer det senaste halvåret som har slagit bland annat på lungorna.

Det som talar emot – i alla fall det som talar emot att det just är SLE som orsakat mina returer in och ut på sjukan – är att de som har SLE och sen ställs på immunosuppressiva läkemedlen blir bättre och får mindre besvär.

Det säger sig ju egentligen självt. Har man en sjukdom där immunförsvaret angriper den egna kroppen och sen sänks immunförsvaret med olika mediciner så minskar också problematiken. Voilà liksom.

Vi kom i alla fall fram till att reumatologerna får fortsätta sin utredning i lugn och ro och vi fortsätter med inaktivitet, telefonuppföljning om en månad, ny provtagning och sen (äntligen) en långsam upptrappning av träningen från och med slutet på augusti.

För att fira detta (i förskott) gav jag mig ut och paddlade kanot i fem timmar med Per.

Vi tog det lugnt. Jag satt fram och hade det mycket lättare, vilade ofta och när vi var inne i lummiga, lugna kanaler bara drev vi lätt fram och spanade in en falkattack på en ankfamilj, näckrosorna och tusen kvadratmeter vass som vi envisades med att köra in i (kanalen fortsätter nog, vi kör på, lite till, fan också.. vänd!).. Väl ute i hamnen tog vi fika nummer två och vinden gjorde jobbet.

Men visst, jag var öm i axlarna på slutet – men kroppen måste förstått att detta var rekreation och inte träning, för jag har ingen träningsvärk. Alls. Go figure.

Avslutad besiktning

Av Emma Dalman den 26 april, 2014 i Heartcore, Sjukhus

Phiu! Tack och lov att de senaste dagarna är över.

I torsdags var det dags för sista biopsin (ever!), hjärtkatetrisering och kranskärlsröntgen. Självklart krånglar allting när jag ligger på op-bordet. Efter fyra-fem försök att få in en ledare i pulsådern på höger hand får vi växla till vänster. Då tycker den andra läkaren att hon samtidigt kan börja bedöva och sticka och snitta i halsen, medan läkare nummer ett rotar i vänster handled.

Jag brukar sjunga istället för att skrika – jag tycker det är trevligare. Men det var knappt att jag hann med i svängarna så det var svårt att välja sång. Blev en hel del ynkliga gnyenden blandat med otydliga hummanden.

Det var svårt att få bra bitar från hjärtat, pulsådern sprutade blod och det var tungt att cykla. Jepp, en undersökning går ut på att se inifrån hur hjärtat arbetar under ansträngning. Och då måste jag ju anstränga mig.

Först kring 17-tiden kom jag till avdelningen och orkade sova en stund. Tryckförbandet över vänster handled ska successivt tas bort under fyra timmar (eftersom det är en pulsåder man varit inne i). Väl det togs bort kl 21 började det att störtblöda. På med plastförbandet igen. Ytterligare fyra timmars väntan. Halv två på natten var jag klar på Sahlgrenska. Kvart över två låg jag i min säng på Panorama.

Klockan 08.00 på fredag inleddes sista dagen på årskontrollen.

Det var njurfunktionsbedömning, läkarbesök och sköterskebesök. Mellan varven sov jag så mycket som möjligt i en säng på mottagningen. Heh, det känns som om det är allt jag har gjort den här gången. Sovit, sovit och sovit.

Lite social hann jag vara på fredag eftermiddag. Sushi och promenad med Emma, Arthur och lilla Ellinor. Pizza och TV med Brita, Anders och Emelie. Vet inte riktigt när nästa tripp till Götet blir. Så jag säger som Timo:

”För även om jag lämnar dig nu, för andra gator och torg
Är du aldrig långt bort ifrån mig, mitt Göteborg.”