Taggarkiv | längdskidor

Sälen – let’s recap

Av Emma Dalman den 22 december, 2014 i Träning

Två soliga dagar i Sälen, med massor av snö! Wonderbar!

Det blev 21 km på lördagen och 16 km igår. Vi höll oss vid Lindvallen hela första dagen, och var i Tandådalen day number two. Tandådalen var klart bäst! Spåren vid Lindvallen var inte helt hundra, och det var stora håligheter på sidorna där stavarna sjönk ner hela tiden. Tusan så störande. Men när vi tog Kalven runt på söndagen så var det perfekt! Finfina spår, massvis med snö, bra glid och otroligt vackert!

Jag tog det ganska lugnt, men blev ändå helt slut. Skidor är jobbigt. Riktigt jobbigt. När det går bra känns det fantastiskt, när det går trögt undrar jag vad fasiken jag håller på med.

Jag är envis av mig. Men jag behöver bli ännu mer envis för att ta mig runt nio mil. På en dag.

(21 km senare… lagom trött)

Hittade det mest belysta huset ever.

Dags för en ny dag i spåren!

Utförsåkning på längdskidor! (eller nej..)

Vi stannade även vid Vasaloppsstarten, vad säger ni, startgrupp elit?

Har också lärt mig hur man gör ”snow angles”:

Träning

Lördag - 21 km längdskidor, Lindvallen, Sälen. Henrik var med under dagen.

Söndag - 16 km längdskidor, Kalven runt +5 km, Tandådalen, Sälen.

Måndag - vilodag.

En dag i Torsby Skidtunnel

Av Emma Dalman den 14 december, 2014 i Träning

09:00 Upphämtning av Henrik, avfärd från Karlstad.

10:30 Framme i Torsby. Ombyte och ladda med O’boy och julskinkemacka.

10.44 Ut i spåret.

Första varvet. Lugnt, ta det lugnt. Andra varvet. Faaan vad tungt. Tredje varvet. Det här kommer aldrig att gå. Varför har jag anmält mig till Vasaloppet? Fjärde varvet. Pust. Femte varvet. Det börjar faktiskt glida på. Sjätte varvet. Nämen, titta vem som åker skidor – och bra går det också! Sjunde varvet. Okej, armarna är lite trötta. Åttonde varvet. Det här är riktigt kul. Nionde varvet. Japp, bara 10 gånger så långt så är jag i mål på Vasan. Tionde varvet. Fuck yeah, jag åker tio varv i rad!

12:40 Lunch!

Då Torsby upphör att existera på söndagar (varför är annars allting stängt?) så bidde det käk på Pizzeria Ararat. Hamburgertallrik, strips, cola zero – och finsällskap av Kim och Fredrik (Söt Likörska och CMB’are, dvs utomordentliga människor som sjunger i kör).

14:37 Ut i spåret igen (lunchen blev kanske lite väl lång).

Första varvet. Andra varvet. Tredje varvet. Fjärde varvet. Say what? Har vi redan åkt fyra varv? Femte varvet. Sjätte varvet. Ooookej, nu protesterar både armar och ben. Och det var ett misstag att käka strips förut. Sjunde varvet. Kom igen, bara ett varv kvar. Åttonde varvet. Dags att plocka fram mer av det där som inte väger någonting. Åk för faen, åk!

16:08 Ger oss för idag. Ombyte, snabbdusch, banan.

16:24 Avfärd från Torsby. Mot Sherwoodskogen!

17:55 Hemma. Soffa. Katt. Soffa.

Med en mobilkamera kan man hitta på lite vad som.

Och det går nerför!

Träning

Lördag - en till vilodag – hade fruktansvärt ont i halsen tors kväll och hela fredagen, livrädd för att bli sjuk. Tog det säkra före det osäkra och skippade gymmet.

Söndag - Torsby Ski Tunnel, totalt 18 varv, vilket blir 23,4 km.

Zzzzzzzkidtunnel…

Av Emma Dalman den 7 december, 2014 i Träning

Jäklar så trögt det gick idag…

Henrik är förkyld, Per likaså. Så jag åkte själv upp till Torsby och körde några varv i tunneln.

Det var svårt med motivationen. Vi hade sittning med kören på lördagskvällen, efter att ha sjungit ihop hela dagen i Mariebergsskogen, så det bidde lite sent (03.00). Det bidde också några cider. Och lite sangria.

Kom upp 12.40. Hade tänkt åka 13.00..

Det var många tankar ”Ska jag verkligen?”, ”Kan jag göra något hemma istället?”, ”Jag vill inte tappa en vecka utan skidåkning”, ”Kommer jag orka?”…

Men jag kom iväg. Sjöng för full hals hela färden till Torsby. Hittade en gammal skiva med Nordman som jag wailade till non-stop. Det var några låtar som fick mig att gråta (ja, man kan gråta till Nordman, och nej, det var inte för att låtarna var dåliga), så det funkade inte så bra som musik-att-tagga-till.

Tunneln kändes såååå lång, och jag kände mig såååå trött.

Skidorna var nyvallade av Henrik (thank jooo!), det var bara att lägga på fästvalla själv. Det blev ett litet för tunt lager så första varvet hade jag noll fäste men ett jäkla glid. Att sedan lägga på mer fästvalla på kalla skidor, det var inte särskilt lätt, men med hjälp av en norska som tävlat för landslaget fick jag på ett lager till.

Jag åkte totalt 10 varv, vilket motsvarar ca 13 km. Efter sex varv tog jag en paus, lade vantarna i torkskåpet och käkade en macka. Sen hade jag 40 minuter på mig innan tunneln stängde, och på det skulle jag precis hinna fyra varv om jag inte vilade utan bara körde. Det gick lättare med motivationen och den inre monologen när jag kunde börja räkna ner. Okej, fyra varv. Bara tre kvar. Nu är det två varv, det är alltså näst sista gången du åker här idag. Kom igen nu, sista varvet – sista gången du ska upp för den här jäävla backen. Åk nu, åååååk!

Till slut kunde jag se ljuset i tunneln (!) och packa ihop för dagen.

Det får bli slut på tänkandet. ”Ska jag? Ska jag inte?”. Det är bare å åk.

Träning

Lördag - vilodag.

Söndag - Skidtunneln, 10 varv (13 km), total åktid två timmar.

Trasig bindning

Av Emma Dalman den 30 november, 2014 i Träning

Det blev en heldag i skidtunneln igår!

Från 10.45 till 16.00. Inklusive lunch och eftersnack. Satan sicken träningsvärk jag har idag. Det var lite mer folk där på lördag än fredagskvällar märkte vi. Det är ju bra att vänja sig vid att åka med fler, men det innebar lite störningsmoment. Exempelvis väntade jag lite i första nedförsbacken, då tjejen före mig såg ut att ta det lite lugnare. När hon försvunnit bakom kröken stack jag iväg. Men hann ikapp henne. Fort.

Fack, tänkte jag. Jag måste gå ur spår så jag inte kör på henne.

Jag har aldrig testat att gå ur spår i sådan hög hastighet tidigare. Det gick inget vidare och första vurpan var därmed ett faktum.

Men det var ju egentligen inget störande – mer än att jag själv inte lärt mig tekniken ännu. Är ganska taggad på att lära mig, så jag slipper stupa fler gånger. Däremot var det desto mer irriterande att en del plogade I SPÅRET. De stod kvar med höger fot, men ställde ut vänster skida och plogade – med resultatet att ena väggen på vänster spår försvann.

Jag svischade nedför en av backarna och upptäckte att jag helt plötsligt låg raklång på marken, med benen åt varsitt håll, och åkte fortfarande framåt. Jag tog emot mig med båda armarna och det sprutade upp snö i hela ansiktet, på halsen, ner i nacken. Allt för att jag inte hunnit med att se att vänster spår was no more.

Där rök också ena bindningen.

Den utlöste för att inte skidan skulle brytas, vilket är bra. Men det gick också av en del på bindningen, vilket är mindre bra. Vi (läs: Henrik) testade att få tillbaks den, men ack – den ville ej. Det blev till att traska tillbaka genom tunneln. Killarna i shopen kunde få på bindningen någorlunda, så det gick att fortsätta åka. Fast lite vingligare var det.

Och så oerhört tungt!

Jäklar vad trögt allting gick. ”Den här gången och nästa kommer vara döden”, sa Henrik. ”Det ska det vara, musklerna börjar känna av allting nu.” Jag försökte peppa mig med Pers visdomsord:

Lite jävlar anamma väger ingenting, så packa på för fullt!

Idag har jag skaffat nya bindningar, tränat armar i gymmet och sjungit med kören – även en första-advents-fika hanns med. Har inte käkat middag, men det blev en älg…

Blev jätteglad när jag hittade den här fina stakmaskinen på SATS (då hade jag redan kört triceps så jag orkade ca en minut…)!

Träning

Lördag - 20 km längdskidor i skidtunneln.

Söndag - gymträning. Triceps 6 kg, rygglyft, ryggmaskin 25 kg, omvända flyes 3.5 kg, rodd 20 kg. 3 set x 15 rep på alla övningar. Avslutade med rask gång 10 min på löpband.

Söndagsstök

Av Emma Dalman den 23 november, 2014 i Organdonation, Roligheter, Träning

Jag kommer inte riktigt ihåg när jag hade en lugn helg sist.

Föreläsningen gick finfint i fredags – jag och Ewa-Britt var en bra kombo på AnIVA-kongressen (narkos- och intensivvårdspersonal) i Upplands Väsby. Och vilket tjusigt hotell! Efter föreläsningen hade vi lite tid att ha ihjäl, så vi lekte staty och hade photo shoot.

$Emma Dalman Heartcore hotell Scandic Infracity 1$ $Emma Dalman Heartcore hotell Scandic Infracity 2$

Fem minuter efter att jag gick av tåget i Karlstad satt jag i en bil på väg till Torsby – det var längddags!

Den här gången var Birger med och filmade. Vi var där lite senare, men hade inte räknat med de bulgariska skidskyttarna som drog fram i spåren som.. ja, som bulgariska skidskyttar! Jeezuz vad fort det gick!

Många var det som vände på huvudet när Birger kom gående i tunneln, men kameran på axeln. Självklart fick han med min enda klumpighet (so far), när jag skulle öva på att köra om. Jag åkte rakt över Henriks ena skida och rätt in i tunnelväggen. Skrikandes ”Mamma!” för full hals. Jepp. Så bra kan det bli.

Vi övade också på utförsåkning, så att jag vågar släppa på mer i backarna – dvs sitta på huk hela tiden och riktigt få upp farten. Inte ställa mig upp. I två av backarna går det bra. I den tredje går det så långsamt att jag måste stå och sparka ifrån för att inte få stopp. I den fjärde är det inte en chans att jag hukar mig. Fy satan så brant den är, och tvärsvänger gör den också. Där fick jag öva på att åka utanför spåret och ploga.

I övrigt går det bättre. Tekniken börjar sitta mer och mer. Fast jag har ett fasligt sjå med stavarna. När jag åker utan stavar går det finfint. Så fort pinnarna är i händerna blir det ett moment för mycket och jag kan inte koordinera ben och armar – alls. Bentekniken fallerar då också. Det är lite tungt. Jag kanske blir första hjärttransplanterade att åka Vasaloppet utan stavar

Gårdagskvällen var full med skratt. Det var nääääämligen dags för show med Al Pitcher!

Fy faaaaan vad bra han var! Jag skrattade så jag grät. Och med i showen kom vi också. Först fick Per en gurka, sen fick vi byta gurkan mot kattmat. När Al fick reda på att min katt heter Trassel blev det ett enormt kattskämt (Seriously, your cat is named Trassel? Were you drunk when you named him?) (No, I adopted him), som handlade om att Trassel läspade och försökte säga att han ville ha tryffel (trussels), men jag missförstod och trodde att han sa att han hette Trassel.

Hmm. Svårt att beskriva så det blir rätt. Det var roligare på plats.

(notera den oerhört glada personen i bakgrunden, jämän grabben, du kom med)

Idag har vi städat. Och städat. Och städat.

Det har varit en mamma-emma-dag. Vi hann med hela köket (nu får ingen komma in i mitt kök, inte ens jag, för nu har jag så bra ordning att inget får röras), och fick upp hyllorna i nya bokhyllan. Det tar sig, sa pyromanen.

Träning

Fredag - längdskidor i Torsby Ski Tunnel, närmare tre timmar.

Lördag - nada…

Söndag - njet…

Torsby Ski Tunnel

Av Emma Dalman den 15 november, 2014 i Kost, Media, Organdonation, Träning

Tänk att det kan vara så kul (och jobbigt!) att åka skidor!

Vi kämpade på bra i två och en halv timme i fredags kväll, kom cirka 13-15 km alles in alles. Det blev många vattenpauser, och mot slutet hade vattenflaskan nästan frusit. Jag var konstant törstig och fick en rejäl ansträngningshosta i kylan. Och det var hur läskigt som helst i nedförsbackarna.

I min enfald hade jag trott att tunneln var platt.

Henrik är min nya skidlärare – han har åkt längdskidor sen han var fem år och åkt Vasaloppet fyra gånger! Han var också väldigt duktig på att lära ut teknik. Jag fick börja med att fokusera på att lägga tyngden rätt och skjuta ifrån. Sen försöka komma upp på tå i stort sett hela tiden. Sen sparka bak med ett ben i taget och staka iväg. Slutligen försöka diagonala. Efter det kom fler detaljer – sätta i stavarna rätt och skjuta ifrån med dem fullt ut, lyfta på bakre benet när jag diagonalar, böja ryggen tillräckligt för att sen räta mig helt, komma ihåg att stå på tå, slappna av och vila i nedförsbackarna, se till att stavarna inte pekar rakt upp när jag åker utför, sätta i stavarna på annat sätt vid diagonal åkning, springa i uppförsbackarna… med mera!

Det var mycket att tänka på. Jag fokuserade så mycket att det ibland låste sig helt. Men det märktes oerhörda resultat på bara två och en halv timme. Nu gäller det bara att få in det så det sitter i ryggmärgen.

Och träna upp triceps, rygg och mage.

(Här går det väääääldigt långsamt, vi misstänker att fästvallan låg på aningens för långt. Jag fick kämpa mig UPP för den här sega backen, vända och åka ner, och så upp igen. Då var det rätt okej att det gick långsamt nedför… lite mer vila…)

Valla i stora lass

Av Emma Dalman den 9 november, 2014 i Träning

Tre dagar utan träning. Det känns som en evighet.

Torsdag hade hostan got the better of me, och jag ringde hjärtkliniken för att höra om jag skulle införskaffa receptfri hostmedicin eller om jag behövde få något utskrivet. De röstade för en tripp till akuten för att lämna prover, så att lunginflammation kunde uteslutas. Jag kände mig rätt säker på att det inte var så illa, men då jag ändå inte vågade träna kunde jag lika gärna få lite blodvener punkterade.

Resultatet: Ingen lunginflammation. Receptfri hostmedicin. 200 kr för akutbesöket.

Det är lite sådant man får räkna med antar jag, in my situation. Borde kanske öppna ett speciellt sparkonto för alla oförutsedda besök och läkemedel som inte ingår i högkostnadsskyddet.

Idag kom vi äntligen ut igen – 18 km inlines! Så jäkla skönt!

Nästa fredag stundar skidtunneln i Torsby. Nu fanimej ska det åkas längd! Ny i teamet är Henrik, min skidlärare för säsongen. Han har stått på skidor från det att han var fem år, och åkt Vasaloppet inte mindre än fyra gånger. Vi har haft lite planering via telefon och jag har på hans rekommendationer lämnat in sidorna och fått dem behandlade, samt införskaffat valla. Rejält med valla.

Tanken är att jag ska lära mig att valla själv. Och åka förstås. Få in rätt teknik och tillräckligt med mil i benen. Innan Vasan bör jag ha åkt 65-70 mil. Dags att lägga på ett kol.