Taggarkiv | Lena

Intervallträning

Jag som för några veckor sedan tänkte:

Efter Vasan, då lugnar det ner sig.

Ha!

Hur tänkte jag där? Nu ska jag ju inte bara cykla, utan även simma – samtidigt som jag måste komma igång med löpningen, annars hinner jag inte lära min kropp att springa innan Lidingöloppet, eller innan Argentina.

Visst, jag behöver inte längre lägga tid på att valla skidor på kvällarna, och åka flera mil dit det finns snö för att ens kunna börja träningen. Nu kan jag hoppa på cykeln direkt, eller snöra på mig skorna, eller kasta mig i Klarälven – eller ja, vi kanske kan vänta lite med utomhussimningen.. Men det blir ändå en hel del träning som ska till!

Idag stod intervallträning på schemat. Första löppasset på ca ett år.

Jag sprang fram och tillbaka med Lena, och Birger dokumenterade allting så det var bara att springa på. Vi var i Tyrskogen, vid en fyrvägskorsning av stigen, och körde 15-sekunders intervaller. Börja i mitten, springa på en av stigarna i 15 sek, vila 15 sek, springa tillbaka till mitten. Vila 15 sek, springa på en ny stig 15 sek, vila 15 sek, tillbaka på 15 sek. Och så nästa stig. Och så nästa. Det var ett varv.

Vi körde fyra varv, vilade två minuter, och sen fyra varv till.

Totalt 64 intervaller.

Det var jobbigt. Rejält jobbigt. Musklerna klarade mer, men det var andning och puls som satte stopp. Jag blev så enormt andfådd och blodet pulserade så att det dånade i huvudet. Hade det här varit innan Vasaloppet så hade jag nog blivit lite rädd och inte vågat ta i, men nu vet jag mer vad jag klarar av, och jag litar också mer på mitt nya hjärta. Jag fick också en enorm överraskning idag. Vi hade fått låna ett pulsband av Richard, och när vi satte på det så visade det på 88. ”Nej, skrattade jag, det här stämmer inte. Jag har ju över 100, ibland 110, i vilopuls!” När vi började gå raskt och värma upp ökade pulsen snabbt till 130-140 och jag kände igen mig själv igen, och tänkte mest att pulsklockan måste visat fel tidigare.

Men nu ligger jag hemma i soffan, har käkat middag och kollat på lite Big Bang Theory, och fick för mig att kolla pulsen via mobilen (appen heter ”Heart Beat”), och gissa vad?! Den var på 87 slag i minuten!

Jag har alltså, genom all träning jag ägnat mig åt de senaste månaderna, lyckats sänka min vilopuls från över hundra till 87!

Vaddå över 100 i vilopuls? Det är ju sjukligt, varför kollar inte människan upp det?!

kanske ni tänker nu, så här kommer en förklaring why:

När jag bytte hjärta var läkarna tvungna att kapa av alla nerver, både till det gamla och det nya, och när de satte in det nya hjärtat så gick det inte att fästa tillbaka dem (det är så yttepytte smått allting), så jag har helt enkelt inte alla nerver inkopplade. Bland annat saknar jag vagusnerven, den som lugnar ner hjärtat när man är avslappnad. På fackspråk kallas det ”parasympatikus”, det system som tar över när vi äter och ska smälta maten, sova, vila, är lugna, klappar katten osv. Det andra systemet heter ”sympatikus”, det som vi i dagligt tal kallar Fight or Flight, som kickar igång adrenalin, säger åt hjärtat att pumpa hårdare för nu är det fara å färde. Nu kommer inte kroppen lägga tid på att smälta mat och ta det lugnt, utan allt blod går till musklerna för nu gäller det att fly från den där sabeltandade tigern som jagar oss (eller tentan vi ligger efter med, jobbuppgifter som läggs på hög, barn som ska skjutsas till och från aktiviteter, storhandling på Bergvik en fredagseftermiddag, släktkalas, all sorts stress, eller helt enkelt – träning).

Jag har alltså hela tiden sympatikuspåslag, hjärtat slår hela tiden fortare. Förr, innan transplantationen, var min vilopuls på under 60 slag i minuten. Nu är den på över 100. Eller, som det verkar, kring 87-88.

Det råder delade meningar bland läkarna huruvida nerverna växer tillbaka igen. Vissa säger att de aldrig kommer att göra det, andra att de kan göra det men att det tar flera år. Jag har ingen aning om ifall min nu (något) sänkta vilopuls är ett resultat av nya nervbanor, min träning, eller en kombo, eller nåt annat. Jag får helt enkelt fråga farbror Doktorn.

Intervallträning med Lena

Tyrskogen

Rocking the socks

Och som många andra idag har jag rockat sockorna rejält, för att uppmärksamma Downs Syndrom!

Träning

Torsdag - aktiv vila med Krav Maga på kvällen, men tog det väldigt lugnt då jag kände mig lite tjyvens..

Fredag - intervallträning med Lena i Tyrskogen. 15-sekunders intervaller, som beskrivet ovan.

0

En vecka senare

För en vecka sedan var jag på väg hem från Mora.

Det gjorde ont precis överallt och jag kunde knappt hålla ögonen öppna – men oj så glad jag var! Jag hade klarat det! Jag hade genomfört Vasan! I grötiga spår, utan spår, i pölar och sjöar och backar som aldrig ville ta slut – och med ett rep som hotades att dras och förhindra min fortsatta färd mot målet.

Jag vill ge ett stort och varmt TACK till alla som hjälpt mig på färden, som trott på mig, som stöttat, pushat och sponsrat!

Trimtex – för state of the art-tränings- och tävlingskläder av högsta kvalitet som verkligen har förgyllt mina timmar i spåren!

Torsby Ski Tunnel – som gav mig och Henrik möjligheten att komma igång rejält med skidträningen redan i november (det var där jag lärde mig grunderna, tekniken, och ramlade många, många gånger)!

Kalhyttan i Filipstad – som skänkte två säsongskort så att jag kunde nöta, och nöta och nöta på deras underbara konstsnöbana! Deras backar är enormt härliga, det är en fröjd att åka skidor när det är så bra spår!

MarinaKarlstad Dietistmottagning – som har fixat ett perfekt kostupplägg som passat mig som handen i handsken, både i vardagen och kring all träning och alla lopp: uppladdning, under och återhämtning!

SATS och Lena – herregud vilken bra coach jag har, och det är lika roligt varje gång vi ses – utmanande, utvecklande och välplanerat! Jag har hela tiden känt mig trygg i allt vi har gjort, och hur vi har lagt upp veckorna – och det har verkligen gett resultat!

Min familj, mina vänner, alla er som följer, läser, kommenterar och skriver mail – er support betyder jättemycket och jag vet inte vad jag hade gjort utan all den uppbackning jag har fått. Och den markservice som mina nära och kära ställt upp med, jeez louise, jag får passa mig så jag inte blir bortskämd…!

Och självklart – Henrik! Min skidlärare som lärt mig allt jag kan. Med en stor portion tålamod, en lika stor del humor och en övertygelse om att jag klarar mer än vad jag själv tror så har du pushat på, legat mig i hasorna, skrikit ”ÖKA”, vilat med mig när jag inte orkat längre, satt fart på mig igen när jag egentligen bara velat lägga mig ner och sova, skojat, skrattat, guidat mig rätt bland burk- och klistervalla, åkt många mil med mig i spåren och otaligt många fler i bil, käkat mackor och onormalt stora portioner pasta med köttfärssås, vallat och vallat om, vallat och vallat om, vallat och vallat om, lärt mig åka sjukt fort utför, och lika lugnt och tålmodigt som Ingmar Stenmark förklarat att:

Det är bare å åk.

Jag kommer sakna våra skidturer.

Vem vet, jag kanske ringer till hösten och vill ut igen.

Men – och jag kan inte trycka hårt nog på denna punkt – om jag, mot alla odds, skulle börja prata om att åka Vasaloppet igen redan nästa år 2016, snälla, slå till mig. Rejält.

 

Ett stort TACK till er alla!!!

Ni hjälpte mig att ta mig ända hit.

Efter Vasan 1

 

 

Nu börjar nästa utmaning, get ready inför Vätternrundan och Vansbrosimmet.

Jag vilade mån-tis-ons (yikes vad jag har varit trött i veckan), sen var det dags att börja så smått igen, och idag smög jag igång med min favoritgren – cyklingen! Det fick bli ett kort och lätt pass idag, då vi ska göra ett löptest imorgon och då är det bra om benen är utvilade. Men det var svårt att hålla igen…

Jag ÄLSKAR att cykla!

Det går fort, det går lätt och allt som behövs är ett par välpumpade däck – me like.

 

Söndagscykeltur 1

Söndagscykeltur 2

Söndagscykeltur 3

Kvitto Vätternrundan

 

Träning

Söndag - Vasaloppet, 9 mil längdskidor. Totalt 73 mil.
Mån-tis-ons - vila.
Torsdag - Krav Maga.
Fredag - pass med Lena på SATS. Rörlighetsträning som uppvärmning, sen fick jag testa ”flowing”, en matta med pads som blir som is. Där jobbade vi baksida lår, mage och lite mer ben, för att avsluta med några fler magövningar.
Lördag - aktiv vila, cyklade till och från uni. Totalt 1,3 mil.
Söndag - lätt cykelpass på 1,6 mil. Totalt 2,9 mil.

0

En mil i stakmaskin

Tar man sig inte ut på riktiga skidor så skuttar man glatt till gymmet efter jobbet och kör järnet i stakmaskinen.

Eller ja. Glatt och glatt..

Nej då, det var faktiskt riktigt kul – när jag got in the zone. När jag kände vilken skillnad det är i armstyrka mot när jag testade stakmaskinen för första gången i höstas. Och när jag märkte att jag faktiskt fått in tekniken och kunde använda magmusklerna mycket mer för att dra ner, och sen låta armarna jobba den sista lilla biten. Upp och ner, upp och ner, upp och ner.

Det blev lite halvstressigt eftersom jag hade bestämt mig för att hinna med bussen hem, och alltså bara hade 50 minuter på mig.

Hehe, går på gym för att sedan ta bussen hem, det är nästan som att göra en amerikanare – ta rulltrappan upp till träningen… Men det blir så ibland för att man ska hinna allting. Och jag måste säga att det inte är fy skam att staka sig fram en mil på mindre än en timme..!

Stakmaskin SATS

Träning

Tisdag - gympass med LenaSATS, fokus på ländrygg, mage och baksida lår (aj!). Direkt efter blev det även lite Krav Maga..

Onsdag - stakmaskin 10 km på gymmet. Kan man räkna det till skidåkning? Jag tror jag gör det. Totalt 60,8 mil (varav 1 i stakmaskin).

0

Wikegårdstestet nr.1

Wikegårdstestet är ett mått på kondition och styrka.

”Ett rätt så roligt test”, sa Lena.

Hum.

Efteråt kanske.

Det går ut på att man göra fyra övningar i följd, och tio varv totalt. Klockan går, och man får försöka hitta vart man själv är stark och kan vila. ”Vila” är inte helt rätt ord.

Övningarna är följande:

- Thrusts, 10 stycken.
- Burpees, 10 stycken.
- Fällkniven, 10 stycken.
- Löpband, spring 200 meter.

Det var ett varv.

Så här ser det ut:

Thrusts
En kettlebell i vardera hand (6 kg för mig).
Gör en knäböj, res dig upp och pressa vikterna mot taket.
Upprepa 10 gånger, gå vidare till nästa övning.

Thrusts 1

Thrusts 2

Burpees
You know, burpees.
Stå upp, ner med händerna i marken, hoppa bak med benen.
Hoppa fram med fötterna igen, hoppa sedan rakt upp med händerna mot taket.
Upprepa 10 gånger, gå vidare till nästa övning.

Burpees 1

Burpees 2

Burpees 3

Fällkniven (alt kallat Sträckbänken)
Ligg raklång på marken, händerna ovanför huvudet hållandes en vikt (fortf 6 kg kettlebell pour moi).
Lyft fötterna – de får inte nudda golvet under hela övningen. Möt sedan vikt och knän – armarna rör sig rakt ovanför huvudet. Upprepa 10 gånger, gå vidare till nästa övning.

Fällkniven 1

Fällkniven 2

Löpband
Spring 200 meter så fort du hinner.
Nu har du gjort ett varv.
Tillbaka till thrusts.

Löpband

Efter Wikegårdstestet

Jag fick sminka mig en hel del för att cover up min blåtira, eftersom Birger var med och filmade. Jag var tydligen inte så photogenic med blåmärket. Vad hände med ”Du är så vacker utan spackel” liksom? Det hela resulterade i att sminket började rinna under testet och det var nästan det jobbigaste (förutom burpees..). Det kliade något så enormt, och sved kring näsan. Men det var bara att power through.

Efter tre varv trodde jag aldrig att det skulle ta slut.

Efter åtta fick jag ny energi.

Jag klarade alla tio varven på 42 minuter och 30 sekunder.

Om några månader testar vi om. Då ska jag slå den tiden. Med råge.
.

Träning

Tisdag - Wikegårdstestet, samt Krav Maga på kvällen.

Onsdag - Vo2max-pass på cykel, 4 x 3 min på puls 166-168.

Torsdag - aktiv vilodag, dvs Krav på kvällen..

4

Ny sponsor – Kalhyttan!

Snön börjar äntligen falla – även över Karlstads tidigare så gråa gator och torg – en månad och drygt tretton dagar till Vasaloppet, så det var banne mig på tiden.

I november-december var det skidtunneln i Torsby som var mitt andra hem under många kvällar och helger, men nu är det till Filipstad som jag styr kosan, och Kalhyttans sport- och fritidsanläggning. Härliga spår, bra backar både uppför och nedför (wiiiihaaa!), längre sträckning och fin miljö – helt enkelt superbt!

Och det är väldigt roligt att de nu har gått in som Heartcore-sponsorer!

Jag fick två fina säsongskort hemskickade till mig förra veckan – ett till mig och ett till Henrik. Det gör så mycket att kunna vara utomhus och åka – även om det är lite tyngre. Birger var även med och filmade sist jag var där, då fick jag verkligen nöta på i backarna, för att han skulle få lite olika vinklar och mer material att välja från. Då Birger går till fots med kameran skulle det bli aningens tungt om han skulle hänga med på alla 3.8 kilometer runt – utan då får jag vackert åka upp och ner, och upp och ner, och upp och ner – i samma backe om och om igen. Men det gör inget – då finns det ju en chans att någon tagning faktiskt blir bra. Om han nu inte väljer ut de gånger då jag ramlar, stapplar och gör mig till allmänt åtlöje.

Hmm. Jag kanske ska be att få vara med någon gång när han klipper och redigerar.

Jag är jätteglad att Kalhyttan valt att ställa sig bakom projektet, att de stödjer organdonation och alla som står på en väntelista tillbaka till livet. Tack!

Vasaloppet, look out!

Kalhyttan 2

Träning

Tisdag - Vo2max-pass på cykel på morgonen, 3x 3 min intervaller på puls 170. På kvällen var det gradering med Krav Maga – stenhårt krigande mellan kl.18.00-21.00. Jag gick från P1 till P2! Yay!

Onsdag - träningspass med LenaSATS Färjestad. Då jag var ganska trött i kroppen efter tisdagens dubbelpass körde vi inga intervaller, däremot ett lugnare pass med fokus på djupare muskler och uthållighet.
- Rörlighetsträning med käpp: marklyft, knäböj (olika varianter), good morning (böjer sig framåt med överkroppen, käppen på axlarna), utfall (också olika varianter).
- Bosuboll – djupa knäböj.
- Balans, en-bens-träningar. ”Draken” och ”Blomman”.
- Coreboll – ländryggsövningar. En som kallas ”Diagonalen” och sen gjorde vi samma fast med vikter.
- Bål- och stabilitetsövningar. Fyra stycken, några med vikter, några med bosuboll.

Torsdag - aktiv vilodag. Krav Maga-pass ikväll. Kommer satsa mest på teknik och mindre på fys.

0

Vallaservice i köket, valla i spåret, valla överallt

Det blev ett kvällspass idag på en mil, bara för att komma ut lite.

Jag hade tänkt ta två, men klockan stack iväg och i morgon ska vi till Hovfjället och köra fyra (!) mil, så jag kände att det räckte. Samt att jag inte hade något fäste. Alls. Det var Mattila i repris. Så de sista varven var det svordomarna som tog mig runt.

Ändå hade jag fått hemkörd vallaservice under eftermiddagen, då Henrik kom och lade på klister och visade mig hur det ska gå till. När jag la på själv använde jag nästan halva tuben (oops). Man kan säga att det var lite trögåkt i början.. Men då hade jag fäste så jag kunde gå uppför en lodrät vägg!

Det var en underlig känsla när jag åkte till spåret.

Jag kom på mig själv med att inse att jag hade saknat skidåkningen under veckan. Det var i söndags jag var ute sist. För sex dagar sedan. Ha! Jag hade väl aldrig kunnat tro för några månader sedan i november, när jag började stappla fram i skidtunneln, att jag skulle tycka att det var så skoj! Och stakningen går som på räls numera – eller, som på spår, i spår, ur spår – asch, ni fattar.

Vallaservice

Valla i spåret

Så här kan det se ut när man inte har fäste,
och måste stanna i spåret och försöka lägga på mer.
FYI, det funkade inte.

 

Träning

Torsdag - intervallpass med Lena, på SATS Färjestad. Vi körde uthållighetsträning;
- knäböj med gummiband knutet runt knäna, 3x 30
- höftlyft på bosuboll med gummiband runt knäna, 3x 25
- armhävningar på bosuboll, 3x 20
- stå i plankan med armarna på bosuboll och rotera ett ben i taget in mot motsatt arm, 3x 20 per ben
- ländryggsövning: ligg på mage, händerna framför ansiktet, lyft benen så att låren hela tiden är ovanför golvet och så pressar man in fötterna mot rumpan och fäller långsamt ut dem igen, 3x tills man inte orkar längre
- stå i vanlig planka på armbågarna, fäll ner ena sidan mot golvet (håll emot!), och tryck upp igen, och så andra sidan, 3x tills man inte orkar längre
- stå i planka på händerna framför en step bräda, gå upp och ner med så raka och stilla höfter som möjligt, 2x 45 sek

Fredag - vilodag

Lördag - en mil på skidor, nu har jag åkt totalt 28,3 mil!

0

Aningens mör i kropp och knopp

Intervallpasset igår med Lena – maj å maj…

Jag trodde att mitt nya hjärta skulle hoppa ut ur kroppen på mig. ”Nähä du, det här tänker jag inte vara med om! Någon måtta får det vara!”, tyckte jag att det ropade mellan pumpningarna.

Vi körde ett litet cirkelintervallpass, med fem olika stationer à en minut vardera:

1) Swing med kettlebell + knäböj.
2) Utfall med käpp uppsträckt över huvudet.
3) Sandsäck – hiva upp och håll emot på nervägen.
4) Rodd med en arm i taget, hållandes i elastiskt snöre.
5) Slamball – dunka ner bollen i golvet HÅRT, och fånga på studsen. *

* slamballs studsar inte.

Eller okej, några millimeter.

Vi körde fyra varv. Jag orkade inte fullt en minut på de två sista varven. Jag blev ta mej tusan åksjuk på station tre med sandsäcken. Weird.

Nu är jag på väg hem från en härlig längdtur i Forshaga på sisådär två mil.

Det är helt knasigt att jag nu kan säga att jag sticker iväg och åker två mil på skidor – bara så där. Som att det inte är något särskilt. Nu börjar även tre mil kännas okej. Nästa vecka ska jag testa fyra. Hu.

Forshaga Sisu-gården 1

Forshaga Sisu-gården 2

Skidor

Finfina spår på Sisu-gården i Forshaga.
1.45 km om man tog hela åttan.

Träning

Torsdag - intervallpass på SATS Färjestad med Lena – se beskrivning ovan.

Fredag - två mil längdåkning i Forshaga.

0

Gott Nytt År!

Så var det 2015.

Det gick fort.

Det nya året sparkades i vanlig ordning in i goda vänners lag – trerättersmiddag, fyrverkerier, skumpa och tomtebloss! Kvällen till ära bar jag vit klänning (alla har ju svart) (been there, done that). I Brasilien är det en tradition på nyår att man har vitt på sig, för att skrämma bort onda andar. Inte vet jag om det är aktuellt i mitt liv, men det kan la inte skada att ta det säkra före det osäkra.

Nyårsafton

 

Första januari. Ja, vad ska man säga.. Det var väldigt, väldigt, väldigt länge sedan jag var bakfull. Jag dricker inte särskilt mycket, eller ofta, eller alls, nu för tiden. Jag har vant mig vid alkoholfritt. Det utbudet fick jag botanisera rätt friskt i under min tid med hjärtsvikt. Och jag älskar vatten.

Några stora mängder blev det inte i onsdags heller. Men att blanda lite skumpa med lite öl, med lite vin, med lite dessertdryck (?) – då har man ont i huvudet dagen efter. Rejält ont i huvudet.

Så vi spenderade dagen med att titta på alla avsnitt av julkalendern.

Idag var det back to reality – med ganska mycket piggare huvudknopp – och gymmet var ett kärt återseende. Jag var iofs där i tisdags och körde intervallpass med Lena, men det var ju förra året – herre gud liksom. Nu är allt packat inför en heldag i spåren med Henrik bright and early imorgon. Vi ska till Mattila och köra sisådär fyra mil (!). Känns helt overkligt att jag är uppe i de distanserna.

Men om två månader och fem dagar är fyra mil inte ens hälften..

Som Claes i Sälen skulle sagt. ”Du vet verkligen hur man ska tänka positivt.”

Red cord 1

Red Cord. Redskapet jag tränar mycket i på gymmet när jag kör funktionell träning.

Red cord 2

 Med olika handtag kan man variera och köra massvis med olika övningar.
Jag har med både bicepscurl, bred rodd, två övningar för baksida lår, flera varianter av plankan, och triceps i mitt pass.

Träning

Måndag - vilodag.

Tisdag - intervallpass på SATS Färjestad med Lena.
Tre varv (ett varv tar ca 15 minuter) av följande:
- Fem minuter på waivern (ingen aning om hur man stavar? en maskin där fötterna far utåt sidorna och man ska trycka benen utåt och inåt, och beroende på hur mycket man lutar sig framåt så tar den på lite olika ställen, vi fokuserade på fram- och baksida lår + rumpa).
- Easy Line – åtta maskiner som tar hela kroppen, man kör 45 sekunder på varje maskin, sen ett snabbt byte till nästa. Maskinerna anpassar sig efter hur hårt man kör – ju snabbare tempo, desto tyngre motstånd.

Onsdag - skulle köra pulspass på mammas träningscykel hemma, Vo2max-pass. Då lade pulsklockan av… Så jag cyklade lite på måfå en halvtimme. Motsvarade väl egentligen uppvärmningen..

Torsdag - vilodag. Deluxe.

Fredag - funktionell träning på gymmet. Lyckades öka på varje övning (även biceps!). (för utförligare beskrivning av det funktionella passet, läs här)

0

Lucia

Telefonsamtal med mor, torsdag lunch.

Jag: Idag gick jag upp tjugo i sex! (superstolt)
Mor: Ha! Vet du vad jag trodde du skulle säga?
Jag: Öh. Nej..
Mor: ”Idag gick jag upp tjugo kilo!”

Det är alltså helt osannolikt att tänka sig att jag kan gå upp tjugo i sex, däremot går tankarna snabbare till att jag kan gå upp tjugo kilo – på en dag. Okej, jag är inte känd för att vara morgonpigg, men ge mig lite cred.

Cyklade tre timmar innan provtagning halv tio!

Efter drygt en timme kom en rejäl dipp. ”Jag orkar inte”, ”Fan vad länge det är kvar”, ”Det är tungt, tungt, tungt”, ”Mitt arsle gör ONT”, ”Hur ska jag klara 30 mil på Vätternrundan?”.

Men då var det prima att ha tränat med Lena dagen före. Jag fick ta fram pannbenet. Lenas ord snurrade i huvudet:

Så här kommer det vara i perioder under Vasan och alla loppen. Det kommer kännas tungt och jävligt och som att du bara vill ge upp. Då gäller det att bita i och fortsätta.

Och som Per brukar säga. ”Lite jävlaranamma väger ingenting så lassa på för fullt!”

Efter tjugo riktigt tröga minuter vände det och gick lättare. Till nästa timme då jag fick ytterligare en dipp. Men det gick! Tre timmar senare stapplade jag mig ut från gymmet.

Idag hittar ni mig i Söt Likörs Luciatåg – lussar från 06.00 till 20.30! (hoppas halsen håller)

Lucia Söt Likör

Träning

Torsdag - distans-/intensitetpass på cykel, 3 timmar, puls 147-150.

Fredag - vilodag.

0

Intervallpasset from hell

Okej. Jag behöver muskler. Nu.

Idag gick vi igenom gympass nummer 2 – intervallträning. Oh man oh man, vilka intervaller.

Det bestod av fyra stationer, där station 1 och 3 var desamma hela tiden. Det var tur att Lena stod bredvid och skrek på mig, för jisses vad jag ville ge upp. Mitt i varv nummer fem trodde jag att jag skulle spy. Och allt är så klart filmat av Birger.

Så här såg passet ut – varje station var en minut:

Varv 1:
- Rodd, försöka ligga på 2 min i hastighet varje varv
- Knäböj med kettlebells, 10 kg i vardera hand
- Stakmaskin
- Kinesismaskin – omvända flyes, tyngd 1:an

Varv 2:
- Rodd
- Axelpress med kettlebells, 6 kg i vardera hand, pressa en arm i taget
- Stakmaskin
- Kinesis – bröstflyes, tyngd 3:an

Varv 3:
- Rodd
- Magövning ”sträckbänken” – ligga på rygg m händerna ovanför huvudet, hållandes i en 6-8 kg tung kettlebell, sedan dra ihop och möta knän och kettlebell ovanför kroppen, och så ut igen
- Stakmaskin
- Kinesis – upprätt rodd (axelpress mot hakan), tyngd 4-5:an

Varv 4:
- Rodd
- En kettlebell 8 kg – bicepscurl som övergår i axelpress som övergår i tricepspress bakom huvudet, och så tillbaka
- Stakmaskin
- Kinesis – bröst- och bicepspress, dra upp från golvet och framåt, tyngd 3:an

Varv 5:
- Rodd
- Utfall med en 6 kg kettlebell i vardera handen
- Stakmaskin
- Kinesis – dips, tyngd 3:an

Gissa om benen skakade vid utfallen på slutet. Jag stönade. Och skrek. Och pustade. Och frustade. Till slut blåste jag ner grisarnas dörr. Det var väl tamejfan på tiden.

Är lite orolig för att jag har lite ont i ena knäet. Det kan vara så att en sena inte riktigt hänger med i utvecklingen. Jag får ta det försiktigt och känna efter, så jag inte drar på mig någon skada nu. Jag har inte råd att tappa en enda träningsdag.

Nedräkningen har börjat.

Gym intervallpass 1 Gym intervallpass 2 Gym intervallpass 3

Träning

Måndag - vilodag.

Tisdag - Vo2max-pass på SATS City. Uppvärmning ca 20 min cykel. 4 x 3 min puls 165-170, vila ca 1,5 min mellan (ökat från tre till fyra intervaller).

Onsdag - Gymgenomgång på SATS Färjestad – intervallträning, se beskrivning ovan.

0