Taggarkiv | organdonation

Sämsta och bästa passet

Av Emma Dalman den 6 augusti, 2015 i Träning

Är nere i en funk…

Har fått in i skallen att jag inte kommer klara Lidingöloppet. Tre mil är jävligt långt. Och jag måste hinna innan repen dras. Yup, det är rep även på Lidingö.. Sheiiit..

Det enda jag känner för är att läsa, äta chips och dega.

Men idag kom jag äntligen ut! Det var ungefär som att jag hade låst mig och tänkte att jag måste springa längre än 10 km. Till slut insåg jag att det måste jag inte alls. Varför inte bara gå ut och springa 5 km? Bara jag kommer ut, det är ju huvudsaken. Så jag inte tappar det helt.

Jag värmde tydligen upp för lite, för när jag började springa fick jag syrebrist i vaderna. Pang på. Aj sa det. Ont gjorde det. Och vips så fick jag gå. Efter en kilometer var jag asförbannad. Så jag bestämde mig för att gå i en kilometer, istället för att försöka springa var 10:e meter och tvinga gå-springa-gå-springa.

Sen testade jag igen. Då blev jag skitnödig. Och skitsur.

Fy fan! Jag vill inte!

Och där vände jag om. Efter tre och en halv kilometer.

Nä, men kom igen Emma, försökte hjärnan. Okej att du vände om, men försök springa hela vägen hem i alla fall. Ta det lugnt och försiktigt.

Rätt var det var så lossnade det.

Det gick lättare och lättare, och jag märkte att jag höll en snitthastighet på 6.45-7.00 min/km. Jag! Jag som brukar ligga och flåsa på 7.50-8.20. Vad är det som händer? Det gick så bra och kändes fan helt okej, så när jag skulle svänga av hemåt fortsatte jag rakt för att ta en extra runda. Jag avslutade med en rejäl backe och slutade inte springa förrän jag var hemma.

Totalt blev det 9 km!

Det som kändes som årets sämsta löprunda, där jag bara ville ge upp och jag kände mig helt värdelös, lyckades vända till årets bästa pass! Visst det var inte längdrekord, men jag kände mig långt från värdelös när jag kom hem. Jag kände mig stark, glad och förvissad om att jag absolut kommer klara Lidingöloppet! Heja mig!!! Yay!!!

Träning

Torsdag - löprunda 9 km. Totalt 100 km!

Aftonbladets ”Goda nyheter” berättar mina goda nyheter

Av Emma Dalman den 6 augusti, 2015 i Heartcore, Media, Organdonation

Det finns en ny redaktion på Aftonbladet som heter ”Goda nyheter”, och de ska rapportera – ja, gissa tre gånger – goda nyheter!

Sånt gillar jag – det skrivs alldeles för mycket om allt elände som händer, och för lite om allt bra som faktiskt finns. Ett tag, när jag precis fått diagnosen hjärtsvikt, så fick jag nyhetsförbud av min kurator. Jag sög bara åt mig allt det negativa och upplevde att världen var mörk, tung och negativ. Så genom att hålla mig borta från nyheter på TV (det är iofs väldigt lätt, jag har ingen TV), tidningar osv, så började jag sakta men säkert känna mig lite bättre till mods.

Missförstå mig rätt, jag höll mig fortfarande à jour med vad som hände – men för att göra det så räcker det egentligen med att ha lite omvärldsbevakning på Facebook och lyssna på P3-nyheterna cirka en gång per dag.

Så när Cecilia på Aftonbladets nya redaktion ”Goda nyheter” ringde mig och undrade om vi kunde ses för en intervju blev jag jätteglad!

Här är resultatet:

Länk till artikeln!

P4 Värmland

Av Emma Dalman den 5 augusti, 2015 i Media, Organdonation

Oooooch så var det media igen!

P4 Värmland lyfte organdonation hela dagen idag, så då blev jag inbjuden!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=6226338

Även Värmlands landshövding Kenneth Johansson medverkade i programmet tidigare idag, han är ordförande i Donationsrådet – lyssna till Kenneth via länken ovan!

Träning

Tisdag - vilodag.

Onsdag - ja men visst, vi kör en vilodag till, vad har man annars semester till? (just det ja, semestern är ju gyllene tillfället att träna.. äh vad fan, jag måste hinna läsa lite till!)

Intervaller – tusingar!

Av Emma Dalman den 3 augusti, 2015 i Träning

Holy moly! Det blev mycket springa ikväll!

Först körde jag och Sigrid intervaller på Gubbholmen, så kallade ”tusingar”. Vilket helt enkelt innebär att en intervall är tusen meter. Nu är ju varvet runt Gubbholmen 1 200 meter, så det är faktiskt tvåhundra meter extra..

Jäklar, vilka intervaller! Det var jobbigt kan jag lova!

Vi gick först ungefär en kilometer, och joggade sen lugnt ett varv som uppvärmning, innan vi körde igång. Eftersom jag gjort tester på Vo2testcenter förra veckan så visste vi ju precis vart min gräns går. Vid 6.44 min/km börjar jag samla på mig mjölksyra.

Okej, sa Sigrid, men då ska vi hålla en hastighet på ca 6.50 min/km.

Say what?!

Det är ju jäääättefort. I alla fall för mig som brukar ligga på kring 8 min/km..

Men okej, vi får la se hur det går helt enkelt, tänkte jag. Jag lät Sigrid hålla koll på tempot och fokuserade på att hänga på henne.

Jeez, det var tufft! Men det gick ju aningens snabbare än vad vi hade satt upp som mål också – så här såg snittiderna ut, vi körde fyra varv med två-tre minuters vila emellan:

Varv 1: 5.57 min/km
Varv 2: 6.18 min/km
Varv 3: 6.27 min/km
Varv 4: 6.22 min/km

Wowawewa!!

Så fort har jag aldrig sprungit förr. Och det var ett tag sen jag stånkade och stönade så mycket på ett löppass. Mot slutet skrek jag ut min frustration. Jepp, jag skiter fullkomligt i om folk stirrar. Måste jag skrika högt så gör jag det. Det taggar igång mig också, så jag orkar fortsätta.

Hehe, och det var inte slut där – efter passet med Sigrid bar det av till Kil för att filma med Birger!

Vi höll till på ”Höjda”, och vilken utsikt!!! Finaste i Värmland, sa några som gick förbi, och jag är beredd att hålla med!

Jag sprang i lite lugnare tempo, fick även in lite backintervaller, och stötte på en fellow Krav Maga-vän. Helt klart en underbar kväll!

Jag var tvungen att gå ut och fota lite när jag kom hem också, dimman och solen gjorde underverk – magi! Svensk sommar när den är som bäst!

Träning

Söndag - hm, vilodag igen..

Måndag - intervaller med Sigrid, fyra varv + ett uppvärmningsvarv = 6 km. Totalt 87 km.
Följdes av mer löpning med Birger, ca 4 km. Totalt 91 km.

Uppför Bryngfjorden!

Av Emma Dalman den 30 juli, 2015 i Träning

Det var längesen jag körde mountainbike – så det fick vi råda bot på!

Jag, Micke och Daniel gav oss ut idag och körde den korta Karlstad XC-banan på 3,5 mil. Jaja, tänkte jag. Tre och en halv mil, det är ju typ inte ens ett ”riktigt” träningspass på racer. Tre och en halv.. pyttsan, på landsväg tar det ju inte ens två timmar.

Det här blir lätt som en plätt!

Bite me..

Det är ganska stor skillnad på racer och MTB. Ganska jävla stor skillnad på racer och MTB…

Jag är fortfarande lite trött i kroppen efter lägret, så mina ben kändes lite sega. Haha, ja, att köra MTB med sega ben, det är som upplagt för ett hårt, hårt pass.

Efter några svängar ute på Sörmon undrade jag om vi inte var klara snart.. Yikes! Det var tillfällen då jag tänkte att det här går inte, det är något fel på mig, jag får stanna här och ringa pappa, så får han komma och hämta mig. Men då kom stönigheten och jag surade till, nähä – jag ska minsann klara det här! Det får la ta lite längre tid (Micke och Daniel svischade fram som duracellkaniner) men jag ska inte ge mig.

Men… när vi kom till Bryngfjorden, och jag började förstå att vi faktiskt skulle CYKLA uppför en jäkla SKIDBACKE, då tänkte jag:

Aldrig. Inte en chans. Nope. Njet. No way.

Men ja.. En liten bit kunde jag ju testa. Så kunde jag gå resten. Ja, jo, men det kändes väl okej.

Första biten gick bra. Andra biten var tuff. Tredje biten då ville jag inte längre. Och sen kom man ut på gräset.

Micke skriker ”Fortsätt trampa!”
Jag svarar ”Cykeln stegrar sig ju hela tiden, jag kommer ramla av!”
Micke: ”Men luta dig framåt då!”
Jag: ”Fy fan..!”

Det blev tungt. Det blev tyngre. Det blev tyngst.

Daniel är redan uppe. Han skriker ”Fortsätt trampa!!”
Min hjärna: ”Nooooo…”
Daniel springer ner och går bredvid mig.
”SLUTA INTE TRAMPA”
aaaaahhhhhhh
”FORTSÄTT TRAMPA”
aaargghhh….
”SLUTA FÖR BÖVELEN INTE TRAMPA”
aaaaahhh uuuuuggg määääähhh

Och så var jag uppe.

Ända sen Vasaloppet så har jag inte kommit i närheten av den ansträngningen jag utsatte mig för då. Förrän nu. Detta var som ett mini-Vasalopp. I alla fall de sista 100 metrarna.

Helvete vad jobbigt det var..! Men jag tog mig upp!!! YEAH!!!

Och resten av trippen var superduperlätt – phiu..!

På toppen!

Ni vet väl att ni kan vinna min mountainbike efter Karlstad XC-loppet i september?

Köp en lott (50 kr) HÄR och var med och stöd MODs arbete för mer organdonation!

Träning

Onsdag - vilodag.

Torsdag - mountainbike 3.5 mil.

Vo2testcenter – update!

Av Emma Dalman den 29 juli, 2015 i Träning

Igår besökte jag och Birger Vo2testcenter för att uppdatera nuffrorna hos Richard!

Det var inga stora förändringar gällande muskel- och fettmassan, vilket är förståeligt. Den största förändringen genomförde jag ändå i höstas/vintras när jag ökade min träningsmängd rejält, vilket också gav rejäla resultat.

Nu skulle jag behöva öka ännu mer (och det är inte så realistiskt, varken tidsmässigt eller semestermässigt…) för att förändra lika mycket. Men det går fortfarande åt rätt håll!

Och när det kom till laktatmätningen så går det verkligen åt rätt håll!

Jag hade glömt att det var fyra minuter man skulle springa på varje nivå innan man tog blodprov – jag trodde det var två minuter, och believe me, de där extra två minuterna när man egentligen tror att det ska vara slut – de är tamejfan långa..!

Testet går till som så att jag har pulsklocka på mig, värmer upp på löpband och sen inleds testet – också på löpband – då jag inte behöver tänka på annat än att springa. Var fjärde minut tas blodprov där laktatnivån (mjölksyran) mäts, sedan ökas tempot. Och efter fyra minuter gör man om processen, höjer tempot igen osv.

Jag hade förskjutit min laktatnivå en hel del sen sist också! Dvs jag kan springa snabbare per kilometer innan jag börjar samla på mig mjölksyra. Jag är helt enkelt bättre tränad, konstaterade Richard. YES!

Då gör jag något rätt!

Detta motsvarar att jag vid en hastighet av 6.44 min/km börjar samla på mig laktat, till skillnad från 7.11 min/km vid förra mätningen.

Vi pratade också om vilken sorts träning som ger mest, och att intervallträning är det som ger snabbare resultat och gör att man klarar av att springa fortare. Richard berättade om en kund som lugnt berättade att eftersom det var torsdag så åt han bara soppa.

Hur kommer det sig? frågade Richard. Att du bara äter soppa varje torsdag?

Jo, svarade mannen. Jag kör backintervaller på torsdagar.

Okej..?

Ja, det är lättare att spy då.

Ha! Det kallas respekt!

Träning

Måndag - vilodag.

Tisdag - löptest på Vo2testcenter + en timmes gym efteråt.

Summer Camp!

Av Emma Dalman den 27 juli, 2015 i Krav Maga, Träning

Första Summer Camp i Karlstad – check!

Jag tog nästan inga bilder, för det har varit rullt ös medvetslös hela dagarna! Mycket träning (nästan alla mina 13 t-shirts kom till användning) med många varierande teman: kniv- och pistolhot (inte på samma gång), kettlebells för att få in styrka och rätt lyftteknik, fotarbete och kroppsrörelser vid slag, sparring (oh. maj. gosh.), mörker/lowlight-träning, CQB (trånga utrymmen), combat mindset (hur vi reagerar under stress, vikten av att komma i rätt ”mode”), andningsövningar och mycket mer.

Igår, sista dagen, så var där även en gradering för de som ville testa inför nästa nivå – yup, klart att jag ville – så det blev en hård men rolig gradering, som resulterade i att jag numera kan kalla mig P3! Wiha!

(kort förklaring: i Krav finns inga bälten (ej heller några tävlingar), men det finns olika nivåer och man lär sig fler och mer avancerade tekniker för varje nivå. När man börjar är man ingenting. Efter första graderingen blir man P1, sen P2, P3, P4 och P5. ”P” står för Practitioner. Efter Practitioner kommer nästa nivå: Graduate ”G”. Och har då G1, G2, G3, G4 och G5. Efter det följer Expert ”E”. E1, E2, E3, E4 och E5.)

På väg till Lillerud!

Pistolhot stod på schemat första dagen.

Dimas känsla efter dag ett… (kan det ha berott på mig?)

Tuff sparring = litervis med Resorb!

Combat mindset-övning: Uppdraget är att slå, slå, slå.
Svårigheten är att du knappt får luft.
Jepp, det är min fläta ni ser i mitten.

Hemkommen från lägret med lite nya souvenirer.

Prickig. Borde kanske joina de 101 dalmatinerna..

Som transplanterad är det inte bra att sola – då får man bli brun på andra sätt (fast det blev väldans fläckigt)..

Godkänd gradering till P3!

Härligt gäng på Summer Camp!

Träning

Torsdag-Söndag - hehe, ja, man har väl tränat lite grann kanske..

Packar inför Summer Camp

Av Emma Dalman den 22 juli, 2015 i Krav Maga, Träning

I söndags bidde det lite backintervaller, men nu blir det inte så mycket springa på några dagar – för nu är det dags för Krav Maga Global Summer Camp!

Så det har varit fokus på Krav-tekniker den senaste tiden!

Testade Thomas benskydd (vänster) samtidigt som mitt (höger).
Mina är så jäkla varma, men de skyddar också mer..!

Här övar Thomas och Gabbe på handförsvar mot skrevpark.

Vi passade även på att rulla när det var torrt i gräset – här visar jag en framåtrullning med något vingligt avslut!

Nu packar jag för fullt – jag har 14 par strumpor, 13 t-shirts, två långbyxor, två shorts, två hoodies, sex sport-bh’s och ofantligt många underbyxor (ja, jag skriver underbyxor, för jag kan inte ha vanliga trosor och suspensoar på, då hamnar allt långt uppe i baken – så det är cykelbyxor under som gäller – de sitter där de ska)!

Sen lyckades jag ha sönder micron för mor och far… Knappen för att öppna luckan gick sönder (har jag så starka fingrar?). Typiskt.. Allt jag ville ha var kyckling..

Et voilà! Kyckling!!

Träning

Söndag - backintervaller, fem gånger!

Måndag - vila.

Tisdag - Kravträning.

Onsdag - lite mer kravträning.

Rekord!!! 15 km!!!

Av Emma Dalman den 18 juli, 2015 i Krav Maga, Träning

Hujedamejen – okej, några notes to self inför kommande långrundor:

- Spring inte på morgonen, detta av följande anledningar;
- Du kan inte käka för stor frukost för då får du håll, och för lite mat leder till att;
- Du har inte tillräckligt med energi i kroppen för att springa lång och länge
- Magen får väldigt mycket massage så du blir skitnödig efter 3 km
- Det är inte kul att springa skitnödig

Men i övrigt så är det väldigt najs att ha gjort mitt första långpass! 15 km! Yikes!

Och det var bara halva Lidingöloppet..

Men nej, nu ser vi positivt på tillvaron! Slog rekord med drygt fyra km, och jag gick bara i några backar, och jag såg inga ormar – däremot en räv, två rådjur och en jäkla massa får.

Det blir till att träna vaderna märker jag. Både genom att springa länge och vänja dem vid att hålla igång, men också styrkemässigt. Tåhävningar vid tandborstningen, jepp!

Trassel ska mysa vid frukosten.
Man lär sig snabbt att äta med en hand och klappa med den andra.

Som sagt, det är mycket Krav nu inför lägret till veckan – mitt fredagsnöje bestod i att tillverka två stycken egengjorda ”järnrör” att öva några tekniker med. Och i torsdags var jag åter i Forshaga och rullade runt på gräset med Christian och Anton – jag fick testa några tekniker som egentligen är tre nivåer över den nivå som jag tränar på. Det är inte det att de är enormt komplicerade, för det är de inte (iaf inte de här), det är bara nytt och lite ovant. Men attans så kul!!

Träning

Torsdag - Krav i Forshaga!

Fredag - vilodag.

Lördag - långpass på morgonen, 15 km löpning. Totalt 81 km.

En ostindiefarare och backintervaller

Av Emma Dalman den 15 juli, 2015 i Träning

Passade på att välkomna ostindiefararen Götheborg till Karlstad igår – sicket skepp! Jag visste inte att man kunde mönstra och åka med – hehe, kan bli ett framtida projekt!

Alla väntar tålmodigt på skeppets ankomst.
Trots att det är minst en halvtimme kvar.
Ingen släpper Vänern med blicken.

Kanoners, här kommer kanonen (fast, vad liten..).

De har lovat att inte skjuta sönder skeppet.

Ostindiefararen Götheborg has arrived!

Idag blev det backintervaller med Lena ute vid Tyrstugan – fokus låg på att springa hela backen, och sen lite till – dvs inte säcka ihop på marken som jag vanligtvis gör.

Det är det här som skiljer agnarna från vetet, säger Lena. De som orkar fortsätta lite till, och lite till, för att aldrig stanna helt.

Birger var med och filmade, så jag var på mitt bästa löparhumör (!). Upp och ner, och upp och ner, och upp och ner. Jag tappade faktiskt räkningen på hur många gånger jag sprang uppför backen. Fem? Sex?

Pendla med armarna rakt fram, håll blicken högt, ryggen rak, lätta steg, andas, andas, andas. Flåsa, flåsa, flåsa. Lena hejade på.

Jättebra Emma! Du är ju som en bergsget! Upp, upp, upp!

Efteråt körde vi lite löpskola – snabba fötter, mycket tå, höga knän – nu är jag så mör att jag kan tillaga mig själv ikväll – men det är så himla härligt! Jag märker stor skillnad från bara några månader sedan, och vi ska inte ens jämföra med förra sommaren – jeezuz vilka framsteg!