Taggarkiv | överlevnadsläger

Från Radio Metropol till en annan metropol

Kl.08.00 var det dags för Radio Metropol att ta upp ämnet organdonation. Givetvis fanns jag i studion tillsammans med Gurgin och Martin, och Martha var med på länk från kontoret.

En halvtimme hade jag fått höra att vi hade på oss. Ha. Det blev en timme och femton-tjugo minuter. Inte illa pinkat.

Efter att ha kånkat på mina väskor och min sovsäck installerade jag mig på tåg 572, med destination Sundsvall. Nu började axeln och ryggen göra sig påminda och morgonens lugn inför överlevnadsveckan var som bortblåst.

Hur tusan kommer detta gå om jag mår som jag mår nu? Hur bra hinner jag bli innan lördag? Om jag bara vilar och tar det lugnt, går det över då? Kommer jag kunna sluta sova sittandes rakt upp och ner som en pinne?

Jag har alltså i stort sett samma smärtor som de tre senaste gångerna jag blivit inlagd. Det gör ont utav bara f*n i nacke och axlar. Att ta djupa andetag är uteslutet. Ibland går det inte att andas allt. Nu har smärtorna vandrat ner i ryggen och dominerar skuldror och ländrygg. Jag kan inte luta mig tillbaka. Jag sitter stilla, med ståtlig hållning – eller halvt lutad över datorn som en förvuxen chimpans.

Det är tyst avdelning också så jag kan liksom inte sitta och oja mig.

Varför gör jag då detta? Varför åker jag inte hem? För jag vill ge det ett seriöst försök. Jag vill så gärna kunna vara med hela veckan. Jag har sett fram emot det här i över ett år, och blir det inte nu måste jag vänta två år till. Kalla mig idiotisk, dumdristig eller rent av galen – men märker jag att det inte går så får jag helt enkelt avbryta.

De har väl bra sjukhus i Sundsvall också..

Radio Metropol

0

Packa Pappas Kappsäck

Fast det är min kappsäck.

Oh vad jag blir nostalgisk när gamla ryggan kommer fram. Den luktar resa även fast det var flera år sen den cirkulerade runt jorden. Den är fortfarande dammig. Tyget har samma välanvända känsla. Och jag hittar gamla kvitton och udda föremål i nästan alla fack.

Hade lite panik tidigare ikväll. Visste inte vart jag skulle börja. Tack och lov för mammor. Särskilt min.

När hon åkte var jag mycket lugnare och klippte resolut av armar och halslinning på en för liten t-shirt, samt kapade benen på pappas gamla jeans. Sen har jag packat. Undrar om jag måste packa om. Det såg inte ut som så mycket när det låg på golvet. I ryggsäcken däremot.

Yikes.

Och jag ska fortfarande få plats med två handdukar och lite annat smått och gott. Kanske måste nöja mig med en… (ve och fasa)

Träffade Wicci en kort sväng imorse. Vi gjorde ett trepunktsultraljudstest (det blev ett långt ord) för att få en fingervisning om vart jag ligger till nu. Det blir ett mer rejält test i slutet av juli. Då kör vi på sju punkter och test i grundstyrka.

Jag trodde verkligen att datorn skulle börja koka och spruta ur sig röda siffror om att jag har alldeles för mycket onödigt fett, för lite muskler och är ett hopplöst fall. Så som man brukar se sig själv före en bedömning – oavsett sort.

Men hör och häpna! Jag är helt normal!

Så som jag ser ut (internt) kan man vänta sig av en vanlig medelsvensson som tränar regelbundet några gånger i veckan. Och jag som inte har tränat ett dugg på länge. Jag kanske har bra gener.. Yes! Någon gång ska man väl vinna genpools-lottot!

Då ska jag passa på att käka lite kokosbollssmet innan jag träffar Marina..

Wicci morgonmöte webb

Packa pappas kappsäck

0

Det börjar arta sig

Ho ha. Idag började det kännas mer på riktigt. Att jag ska iväg och lära mig överleva.

På lördag.

Mamy kom med massvis med härliga grejer – sovsäck (yay den hade huva, det hade jag glömt), ryggsäck (nay det var inte min, fel fel fel), fem par mössor (fan, alla ser ju bra ut – och värmer förstås – hur många kan jag ta med mig utan att det blir skumt?), halsduk (najs), inbrottsskydd till ryggsäcken (huh? jag bad om karbinhakar..), plasttallrik (blå och fin), torrschampoo (ingen dum idé), ett par gamla jeans från pappa som kan klippas till shorts (ska jag bli oroad över att de sitter bra i midjan?) och ett myggnät till huvudet (aww, de hade vi i Australien vid Uluru – sentimental).

Samt en sax. Nu ska luggen klippas.

Vaddå resten av håret? Slitet? Nää, men säger du det… Vi chansar på att det växer lite till och då blir det bra.

En tripp till Bergvik kompletterade med första förband vid större sårskada, en större kåsa till flingor/soppa och naturvänlig tvål, med mera.

Så här ser det ut hemma:

IMG_4464

IMG_4466

IMG_4461

Kvällspromenad med Anne-Li.

Passade på att gå in kängorna lite till.

0