Fast det är min kappsäck.
Oh vad jag blir nostalgisk när gamla ryggan kommer fram. Den luktar resa även fast det var flera år sen den cirkulerade runt jorden. Den är fortfarande dammig. Tyget har samma välanvända känsla. Och jag hittar gamla kvitton och udda föremål i nästan alla fack.
Hade lite panik tidigare ikväll. Visste inte vart jag skulle börja. Tack och lov för mammor. Särskilt min.
När hon åkte var jag mycket lugnare och klippte resolut av armar och halslinning på en för liten t-shirt, samt kapade benen på pappas gamla jeans. Sen har jag packat. Undrar om jag måste packa om. Det såg inte ut som så mycket när det låg på golvet. I ryggsäcken däremot.
Yikes.
Och jag ska fortfarande få plats med två handdukar och lite annat smått och gott. Kanske måste nöja mig med en… (ve och fasa)
Träffade Wicci en kort sväng imorse. Vi gjorde ett trepunktsultraljudstest (det blev ett långt ord) för att få en fingervisning om vart jag ligger till nu. Det blir ett mer rejält test i slutet av juli. Då kör vi på sju punkter och test i grundstyrka.
Jag trodde verkligen att datorn skulle börja koka och spruta ur sig röda siffror om att jag har alldeles för mycket onödigt fett, för lite muskler och är ett hopplöst fall. Så som man brukar se sig själv före en bedömning – oavsett sort.
Men hör och häpna! Jag är helt normal!
Så som jag ser ut (internt) kan man vänta sig av en vanlig medelsvensson som tränar regelbundet några gånger i veckan. Och jag som inte har tränat ett dugg på länge. Jag kanske har bra gener.. Yes! Någon gång ska man väl vinna genpools-lottot!
Då ska jag passa på att käka lite kokosbollssmet innan jag träffar Marina..
