Tre dagar i rad har jag befunnit mig utanför polisen innan de har öppnat på morgonen. Första dagen var jag nummer tre i kön. Andra dagen nummer ett. Tredje dagen också nummer ett – men folk som kom sist gick före!
Det är fanimej dödsstraff på det.
Varför var jag hos polisen tre dagar i rad? Har jag fått flipperspel och blivit kriminell? Inga kommentarer.
Nej då. Fick i tisdags frågan om jag kunde åka till Riga i helgen och hålla en föreläsning om MOD’s arbete på en internationell konferens. Eller ja, fråga och fråga – är det en fråga om svaret är självklart? Tror sjutton att jag åker!
Yabba dabba… oops. Mitt pass har gått ut. I januari. Förra året.
Onsdag morgon: Förnya passet.
Onsdag kväll: Bekräftat att jag ska åka.
Samma kväll: Inser att passet inte hinner komma.
Torsdag morgon: Tänkte skaffa provisoriskt pass…
Hos polisen: Får reda på att jag kanske hinner få mitt riktiga pass. Åker hem igen.
Fredag morgon: Nope, jag var ute en dag för sent. Får skaffa provisoriskt pass ändå.
För 980 spänn.
Äh, det är lärpengar. När passet går ut – förnya. Man vet aldrig när man ska iväg någonstans. Det är en av många saker jag älskar med mitt jobb. Det händer otroligt mycket spännande.
Så nu har jag förberett en 90 minuter lång föreläsning. På engelska. Åkt till Stockholm. Varit på möhippa. Fick lämna möhippan mitt i (lite småtrist). Åkt till flygplatsen. Checkat in. Hittat gaten.
Nu sitter jag och ska lära mig föreläsningen utantill. Piece of cake.
Imorgon smäller det.
EDTNA/ERCA International Conference, Riga, Lativa – look out.
Emma is coming to town.
