Taggarkiv | provtagning

Ett lättat hjärta

Det har känts lite knas på sistone.

Jag har fått en del hugg i bröstkorgen lite då och då, varit öm i bröstet en längre tid och fått sura uppstötningar (milda, men ändå) när jag varit ute och åkt skidor. Och sura uppstötningar var precis det jag kände när jag hade hjärtsvikt men försökte att träna.

Inte så konstigt att man blir orolig.

Jag har blivit mycket bättre på att lyssna på min kropp. Det kommer liksom på köpet när man går igenom en hjärttransplantation och allt vad det innebär efteråt (som jag har fått lära mig). Man lyssnar efter signaler, känner efter lite mer, och jag har faktiskt blivit mer försiktig och backar hellre och tar det lugnt några dagar – än kör på och riskerar att ställa till med något. Faktiskt. Tro det eller ej, men äntligen lyckas jag balansera de stora komponenterna i mitt liv. Jobb, träning, socialt umgänge, äventyr. Visst, det får gärna bli mer äventyr..!

Så nu kände jag att jag ville kolla upp mig. Jag ringde och frågade om vi kunde ta prover den här veckan istället för längre fram, för jag vågade inte vänta längre. Det har varit vissa träningar då jag inte har vågat ta i riktigt fullt ut, för jag har varit rädd att jag skulle överbelasta hjärtat.

Hellre safe than sorry.

Lämnade blodprover igår och fick besked idag.

Allt är lugnt.

Jag har ingen begynnande hjärtsvikt på gång, allt ser fint ut, jag kan fortsätta träna, det är ingen fara, det är bra att jag är aktiv och det är ännu bättre att jag har lärt mig att lyssna på kroppen. Vi vill inte ha någon repris av förra våren. Då var det sjukhus på sjukhus på sjukhus på sjukhus.

Den lättnaden när Aydin ringde och intygade att allt är okey-dokey – phiu! Den var jävligt najs!

Jag har ändå försökt tänka logiskt: Det är inte särskilt udda att bli öm i bröstet när man åker så mycket skidor som jag gör nu. Och med träningsvärk kommer det lite hugg i musklerna. Och sura uppstötningar kan jag få lite när som – det innebär inte ett likamedstecken med hjärtsvikt. Men som sagt, det är ibland svårt att låta bli att oroa sig. Thank gaad för all denna utmärkta sjukvård som jag får, för att de tar mig på allvar och att de håller koll på mig.

Så nu kan jag fortsätta köra på – Klassikern, here I come!

Efter träning

Jag i SOLO

Är med i senaste numret av SOLO (finns ute till den 20e januari)!

Träning

Tisdag - funktionell träning på SATS. Gjorde bara 2 x 20 reps av varje övning (förutom biceps, där orkade jag 2 x 9 i red cord), eftersom det var träning på kvällen också. Krav Maga’n har dragit igång igen! Det blev ett lugnt pass med lite styrka i början, sen drillning av tekniker.

Onsdag – Vo2max-pass på cykel på SATS. Tjugo minuter uppvärmning, sedan 3 x 4 min på 170 i puls.

2

Back to reality

Idag drog jobbet igång igen efter en liten kort ledighet. En och en halv veckas semester blev det – lite missbedömt dock då alla andra kom tillbaka samma dag som jag tog ledigt, så det har blivit en del mailläsande ändå.

Inledde dagen med provtagning. Chansade och tog bara ett plåster med Emla-kräm (bedövningssalva) i ena armvecket. Brukar vanligtvis sätta plåster på båda armarna, eftersom det tenderar att krångla så. Men nu börjar plåstren sina så det är inte så många kvar, och då får det blir lite indragningar. Som tur var gick det fint på första sticket (yay!). Phiu. Alltid lika lättad.

Heartcoresidan har fått ännu en uppfräschning. Det är fler förändringar på gång under hösten, men nu börjar den hitta sin form mer och mer.

0

PIP och P4

Nu är jag utskriven och fri som en fågel!

Fick komma hem i onsdags kväll. De skulle bara ta lite fler prover till reumatologen innan jag fick gå. Japp.. Jag var redan stucken två gånger den dagen. En av deras bästa usk’or gällande stickteknik kom in. Första. Andra. Tredje. Nej. No. Nope. De fick skicka ner mig till narkosen för att få stickhjälp. Hennes kommentar innan jag gick var ”Jaha, ja jag tänker då INTE köpa någon Trisslott idag i alla fall..”

Där nere gick det lite bättre. Första sticket (dvs nr 6 för dagen) gick bra. Men efter halva mängden rör bestämde sig nålen för att hoppa ur och blodet sprutade ut från handryggen. Ett nytt försök. Njet. Ett till. Nein. När narkossköterskan insåg att vi var upp i åtta punkteringar på en och samma dag gav hon upp. ”Du är alldeles sönderstucken så det är ingen idé”.

Så jag fick vackert bege mig till lab igår för att lämna de sista proverna. Tänka sig, jag som varit så ofta på lab, och så har jag helt missat att de har världens häftigaste konstverk i taket! Tittar tydligen inte så ofta upp..

Takkonst lab

På lab tog det bara fyra stick. Till och med Emin, expert gällande just mina blodkärl, behövde flera försök på sig. Han såg ut att vara i upplösningstillstånd, stackarn.

Så nu njuter jag av min nyvunna frihet genom att gå på festival. Putte är i parken i år igen – och gratis till råga på allt. Något ska man väl få för att man missar överlevnadslägret. Jag skulle ju varit ute och bajsat i skogen vid det här laget. Istället lyssnar jag på Stiftelsen, Linnea Henriksson och Nause i Mariebergsskogen och håller mig tills jag kommer hem.

Passade på att klämma in ett framträdande i P4 Värmland också.

P4

PIP2

Linnea Henriksson på Putte i Parken

PIP1

Jag och Therese på PIP

PIP4

Nause

PIP5

Träffade en häst.

0

Årskontroll!

Ett år går både fort och långsamt. Det kändes som om det var igår som jag rullades in för operation. Men så mycket har hänt.

Första dagen på årskontrollen är avklarad. Två återstår.

Maj gaad vad jag har sovit idag.

08.00 Provtagning.
Sov lite.
10.00 Lungröntgen.
Hälsade på hos TIVA – äntligen var Bengt där! Så längesedan vi sågs! Tänk, båda hans döttrar har nu körkort. Jag kom ihåg när de övningskörde förra året och det var som Tom och två Jerrys.
11.15 Ultraljud – jag sov lite under tiden.
12.00 Lunch med Mona.
Sov lite.
13.45 Arbets-EKG.
Hem och sova lite.
16.00 Fika med Amanda.
Ska däcka nu ikväll och sova mycket.

Arbets-EKG’t gick lysande. 100 % är förväntad kapacitet. Det innebär att jag har samma fysiska förmåga som en vanlig frisk person. På halvårskontrollen hade jag 91 %. Idag hade jag 117 %.

Jag har alltså 17 % bättre kondition är vanliga dödliga. Yippie-kay-yay-mother-lover!

46.IMG_4150

46.DSC_0393

46.DSC_0401

0