Klockan ringde 05.20 imorse..
Zzzzz…
Jag var mer zombie än människa tills vi kom utanför dörren. Ah luft!
Jag smög igång med lite lätt cykling idag tillsammans med Mikael för att jag skulle få känna på hur det är att cykla på en racer (vingligt), börja vänja baken vid sadeln (aj), och få kört några mil på morgonen innan jobbet (tre komma fem). Det var en fantastisk morgon, med rosa-lila himmel, slöjmoln och en sol som långsamt gick upp över åkrar, vatten och skogar. Dagar som dessa är jag så enormt glad över att bo i Värmland – ett stenkast utanför min dörr finns vacker natur, höga berg, frisk luft och porlande bäckar. Ja där vill jag leva, ja där vill jag dö.
Det var ovant med så smala däck. Jag gillar fart och fläkt, men det kändes lite läskigt när jag fick upp farten rejält i nedförsbackarna och minsta svajande satte allt i osäker gungning. Och det här med kadens – det gäller verkligen att trampa fort, jeez, det kommer ta ett tag att lära sig.
Mikael, min cykelcoach (som kommer bli presenterad på en egen sida inom kort), undrade hur det gick för mitt hjärta när pulsen ökade, och om jag klarade intervaller. Ja, har jag skrikit och krigat mig förbi repet om och om igen på Vasan så ska jag allt se till att klara av att cykla – jag är nog starkare än somliga (mig själv inräknad) tror, som Henrik alltid sa.
Allt som allt en mycket fin morgon, och jag längtar tills jag får ge mig ut igen!
Inställning av sadeln.
Lite mek hör väl till?
Mikael, the bike man!
Träning
Onsdag - Cykel, Alstern runt, 34.5 kilometer (totalt 50,5 km).