Taggarkiv | rädd

Ring-a-ding

När man väntar vet man inte hur länge man kommer att få vänta.

Varje dag känns lång. Varje vecka är kort.

Allt kretsar kring en platt, fånig mojäng som ryms i handen. Min telefon. Min iPhone. Jag var livrädd för att tappa bort den. Att batteriet skulle dö. Att jag skulle glömma den någonstans. Att jag skulle bli rånad.

Med hjärtsvikt springer man inte så långt. Eller alls. Jag gick sakta från busshållplatsen med nycklarna kring knogarna, en penna i andra handen och förberedde ett övertygande försvarstal om varför de skulle nöja sig med mitt VISA-kort men låta mig ha kvar min mobil.

Jag fick panik om jag inte kände mobilen i byxfickan eller höll den i handen. Att lägga den i väskan eller jackan var uteslutet. Kände jag den inte så fanns den inte. Fanns den inte så var jag körd. Den här känslan sitter fortfarande kvar efter nästan ett år. Om jag inte känner den på kroppen så måste jag kunna se den.

Dagens ungdom (oj, nu är jag tant) säger att mobilen betyder liv eller död. Utan sin mobil så döööör man. Ack ack, ni skulle allt veta ni..

Jag glömde min iPhone en gång. Det var dop och jag blev hämtad av Anne-Li. Glada i hågen anlände vi till kyrkan när jag insåg att jag inte kände eller såg min mobil. Omedelbar panik utbyttes i förtvivlad panik när väskans innehåll tömdes på kyrkbänken, och den var inte där. Jag blev förvirrad. Dopet började om fem minuter. Vad tusan gör vi? ”Men Emma”, sa Anne-Li. ”Det finns inget annat att göra, det är klart vi åker tillbaka och hämtar mobilen.”

Snö och gegga sprutade när racerbruttan A-L rallycrossade oss hem till Herrhagen. Hon sprang in och hämtade the little black box. Den låg där jag hade lämnat den. På hyllan i badrummet. Inget missat samtal.

Tillbaka vid kyrkan smög vi in. Awww, så fint! Och där gick de ut. Dopet var slut. Vi hann se 12 sekunder.

12.DSC_1812

12.DSC_1800

0