Taggarkiv | rekord

Rekord!!! 15 km!!!

Hujedamejen – okej, några notes to self inför kommande långrundor:

- Spring inte på morgonen, detta av följande anledningar;
- Du kan inte käka för stor frukost för då får du håll, och för lite mat leder till att;
- Du har inte tillräckligt med energi i kroppen för att springa lång och länge
- Magen får väldigt mycket massage så du blir skitnödig efter 3 km
- Det är inte kul att springa skitnödig

Men i övrigt så är det väldigt najs att ha gjort mitt första långpass! 15 km! Yikes!

Och det var bara halva Lidingöloppet..

Men nej, nu ser vi positivt på tillvaron! Slog rekord med drygt fyra km, och jag gick bara i några backar, och jag såg inga ormar – däremot en räv, två rådjur och en jäkla massa får.

Det blir till att träna vaderna märker jag. Både genom att springa länge och vänja dem vid att hålla igång, men också styrkemässigt. Tåhävningar vid tandborstningen, jepp!

Agnhammar Grums

Långrunda

Trassel myser i mattes knä vid frukosten

Trassel ska mysa vid frukosten.
Man lär sig snabbt att äta med en hand och klappa med den andra.

Som sagt, det är mycket Krav nu inför lägret till veckan – mitt fredagsnöje bestod i att tillverka två stycken egengjorda ”järnrör” att öva några tekniker med. Och i torsdags var jag åter i Forshaga och rullade runt på gräset med Christian och Anton – jag fick testa några tekniker som egentligen är tre nivåer över den nivå som jag tränar på. Det är inte det att de är enormt komplicerade, för det är de inte (iaf inte de här), det är bara nytt och lite ovant. Men attans så kul!!

Projekt Järnrör

Två färdiga järnrör

Krav i Forshaga med Christian och Anton

Träning

Torsdag - Krav i Forshaga!

Fredag - vilodag.

Lördag - långpass på morgonen, 15 km löpning. Totalt 81 km.

0

Rekord på arbets-EKG!

Jävlar vad jag var taggad inför arbets-EKG’t.

Jag menar, det är ju en del som har hänt sen förra året. Träningsmässigt, alltså.

Ett arbets-EKG går till på följande sätt:

Jag kopplas upp med EKG-elektroder, får en blodtrycksmanschett runt höger arm, och så tas EKG och blodtryck i vila. Sedan flyttar jag över till en träningscykel, med elektroder och manschett kvar. Väl läkaren har varit inne och hört sig för om mitt allmäntillstånd så börjar jag cykla.

Hastigheten ska hållas mellan 60-63, och ca varje minut ökas belastningen. Då tas också nytt blodtryck, och jag ska skatta på en skala hur andfådd jag är, hur ansträngt det är för benen och om jag har någon bröstsmärta.

Sen kommer den jobbiga delen.

Jag får hålla på precis hur länge, eller hur kort, jag vill.

Det är alltså upp till mig att ge mig när jag tycker att det räcker. Vilket är skitsvårt. Inte att ge sig, utan att fortsätta. Min hjärna funkar så att om jag inte absolut måste ta i så ger jag mig. Och direkt efteråt tänker jag att jag skulle kunnat ge det iaf två minuter till. Eller fem.

Förra året kom jag upp i 117 % av förväntad kapacitet. Det ville jag slå i år.

Vi transplanterade förväntas klara 80 % av vanliga icke-transplanterades kapacitet. Så vårt 100 % är 80 % för en vanlig dödlig. Om vi gör 120 % så är vi alltså uppe i 100 % för vanliga. Hänger ni med?

Förra året var jag 3 %-enheter under en ”normal” människas kapacitet. Skulle jag komma över 120 % (räknat för mig) så skulle jag alltså ha bättre kondition än genomsnittssvensken, som inte genomgått en transplantation.

Självklart ville jag över 120 %. Sköterskan hjälpte mig räkna ut hur många watt jag skulle behöva komma upp i för att nå mitt mål.

Nu pushar du mig, okej?

..sa jag till henne innan testet skulle börja. Jag ville veta när jag närmade mig 120, så att jag inte gav upp för tidigt.

”Nu är det en minut kvar till 120 %!”

Redan? Det här går ju bra. ”Och där passerade du 120! Nu är det bara upp till dig, i ditt huvud, hur länge du vill hålla på.” Jahapp. Där kom det där svåra igen. Hur länge skulle jag orka. Hur många watt cyklar jag på nu? frågade jag. ”187″. Okej, tänkte jag. Över 200 borde jag klara.

Vid 201 gav jag upp.

Vilket visade sig vara REKORD!

Jag verkar vara första kvinna (hjärttransplanterad?) som cyklar över 200 watt! Det motsvarade 135 % av förväntad kapacitet. Jag är alltså 15 % bättre tränad än genomsnittssvensson, det ni!

Rekord arbets-EKG

(mitt skryt fick jag äta upp med råge i tisdagskväll på krav’en, när uppvärmningen var att springa – ha! jag som inte kan springa om jag inte redan är varm, pumpen måste fått komma igång i minst en halvtimme innan jag kan springa… jaja, så kan det gå)

2