Taggarkiv | Sahlgrenska

To be, or not to be

När mina föräldrar och jag åkte ner till Sahlgrenska i början av januari 2013 för utredning var vi alla rätt inställda på vad svaret skulle bli. Utredningen syftar till två saker. För det första, se om jag behöver transplanteras. För det andra, se om jag kan transplanteras.

Är resten av kroppen i tillräckligt bra skick för att klara av en transplantation?

I en vecka undersöks alla vinklar och vrår. Njurfunktion. Lungröntgen. Blodprover. Ultraljud. Arbets-EKG. Det innebär att cykla mot gradvist ökande motstånd samtidigt som hjärtats impulser avläses, blodtryck tas, pulsen mäts, syreupptagningsförmågan konstateras och jag ska skatta min ansträngningsgrad och andfåddhet. Hjärtkatetrisering. Här undersöks hjärtats kranskärl. Och ja, jag är vaken under tiden. Hjärtbiopsi. Här tas små bitar inifrån hjärtat för analys. Och ja, jag är vaken under tiden.

Det blev ja på båda. Jag behövde och jag kunde transplanteras.

Det var svaret från läkarnas sida. Nu var det upp till mig att ge mitt svar. Jag informerades så grundligt att det sprutade ur öronen. Jag kommer inte ihåg någonting. Jag fick se hur det såg ut på intensiven. TIVA. Thorax IntensivVårdsAvdelning. Jag fick en ICD inopererad. Implanterbar konverterar defibrillator. En dosa under vänster nyckelben med en elektrod in i höger kammare. Om hjärtat stannar kickstartar ICD’n igång det igen. Defibrillator on. Clear. BOOM. Som en hästspark inifrån. Jag var groggy, jag var snurrig, jag var rädd för hästsparken och jag hängde inte med. Då bad de om ett svar.

Vad ville jag? Sättas upp på väntelistan, med risken att hjärtat stannar när som helst och att ICD’n inte får igång det, men med förhoppningen om att ett nytt hjärta kommer i tid och att transplantationen går bra?

Eller inte sättas upp på väntelistan och långsamt, eller snabbt, tyna bort?

Det är inget val.

Det är klart att jag vill leva. Det är allt jag vill.

Tio dagar efter att vi kom ner för utredning var jag uppsatt på väntelistan.

Det första jag sa var att jag ville träffa någon som var transplanterad. Jag ville se hur man såg ut, hur man levde, hur man fungerade. Samma kväll pratade jag två timmar i telefon med en kvinna som bytte hjärta för tio år sedan. Dagen efter att jag kom hem till Värmland knackade hon på min dörr.

7.info från transplantationsteamet (kopia)

7.IMG_3093

7.IMG_3100

Ovan ser ni hur min ICD såg ut. Glädjen över att få den inopererad vad både genuin och ironisk.

0