Senaste tillskottet i teamet stavas Kim Kessler – min kiropraktor och simtränare!
Kim och jag känner varandra via Söt Likör (hon är andrasopran, jag är förstaalt), och på en övning frågade hon mig om jag inte kunde behöva lite tips och råd inför Vansbrosimningen. Gärna! svarade jag.
Vill du så kan du också få behandlingar på min klinik?
Ja men det är ju helt underbart!
Så nu passar vi på att fixa till min kropp, vi knäcker och bänder, och drar och lirkar. Eller ja, Kim gör. Jag ligger stilla och fokuserar på att andas. Jag har varit där tre gånger nu, och det är fortfarande lite läskigt när det ska knäckas till, framför allt vid nacken. Men det går bättre och bättre. Jag litar fullständigt på Kim – hon har verkligen stenkoll. ”Här gör det lite ont va?” säger hon ibland och trycker till. ”Ouch! JA, det gör det” kvider jag och undrar hur fasiken hon hittar så rätt.
Hon känner saker som jag inte ens visste om, hittar muskler som har hamnat fel, krampat ihop och stelnat till. Och jag känner mig lika mjuk varje gång jag har varit där. Lite som en lealös docka. Det är himmelskt.
Snart ska vi också komma igång med simträningen inför Vansbro – vi ska se om jag kan lära mig att crawla!
Det känns också lite halvläskigt, att komma ut och öva i öppet vatten. Undrar hur länge jag kan skjuta på det, så att det blir aningens varmare ute, och hinna fixa en bättre våtdräkt, med långa armar och ben.
Här kan ni läsa mer om Kim, och här kan ni ta del av Svealandskliniken!
Första besöket hos Kim.
Jag har haft världens träningsvärk i veckan. Efter att ha gjort cykeltest, intervallpass med Lena, ett hårt Krav-pass och tre mils cykling på tre dagar, så tyckte mina ben att det blivit just a tad too much. Jag har fått sänka mig ner på toasitsen med stöd av handfatet, dunsat som en sten nedför trappor och gått som att jag har skitit på mig.
Vanligtvis gillar jag träningsvärk. Det är ett tecken på att jag verkligen har rört på mig. Men till slut tröttnade jag. Det var inte ens roligt längre. Som tur var släppte det mesta idag, så jag kunde ge mig ut på en löprunda på kvällen. Jag har fasat för att börja springa – jag är verkligen inte bra på det – men det gick bättre än vad jag trodde. Jag gick raskt i en halvtimme som uppvärmning, sedan sprang jag i fem minuter, gick i fem – och upprepade tills dess att ytterligare en halvtimme hade gått. Funkade helt okej, och det ska faktiskt bli kul att se om jag kan springa längre redan nästa gång (inte längre tidsmässigt, utan hinna lite längre på fem minuter).
Nu laddar jag rejält inför morgondagen – jag ska cykla till Grums och få tårta, sedan får jag gäster på kvällen – det är nämligen MIN FÖDELSEDAG! Nu lämnar jag tjugoåtta bakom mig, och går in i sista året innan 30.
Wowawewa.
Några varv runt Lambergstjärn. Försökte jaga ikapp, men hann inte..
Träning
Torsdag - vilodag (välbehövlig).
Fredag - rask promenad i tre kilometer som uppvärmning, följt av en löprunda på fyra kilometer (bestående av gå-springa-gå-springa-gå-springa).