Phiu! Tack och lov att de senaste dagarna är över.
I torsdags var det dags för sista biopsin (ever!), hjärtkatetrisering och kranskärlsröntgen. Självklart krånglar allting när jag ligger på op-bordet. Efter fyra-fem försök att få in en ledare i pulsådern på höger hand får vi växla till vänster. Då tycker den andra läkaren att hon samtidigt kan börja bedöva och sticka och snitta i halsen, medan läkare nummer ett rotar i vänster handled.
Jag brukar sjunga istället för att skrika – jag tycker det är trevligare. Men det var knappt att jag hann med i svängarna så det var svårt att välja sång. Blev en hel del ynkliga gnyenden blandat med otydliga hummanden.
Det var svårt att få bra bitar från hjärtat, pulsådern sprutade blod och det var tungt att cykla. Jepp, en undersökning går ut på att se inifrån hur hjärtat arbetar under ansträngning. Och då måste jag ju anstränga mig.
Först kring 17-tiden kom jag till avdelningen och orkade sova en stund. Tryckförbandet över vänster handled ska successivt tas bort under fyra timmar (eftersom det är en pulsåder man varit inne i). Väl det togs bort kl 21 började det att störtblöda. På med plastförbandet igen. Ytterligare fyra timmars väntan. Halv två på natten var jag klar på Sahlgrenska. Kvart över två låg jag i min säng på Panorama.
Klockan 08.00 på fredag inleddes sista dagen på årskontrollen.
Det var njurfunktionsbedömning, läkarbesök och sköterskebesök. Mellan varven sov jag så mycket som möjligt i en säng på mottagningen. Heh, det känns som om det är allt jag har gjort den här gången. Sovit, sovit och sovit.
Lite social hann jag vara på fredag eftermiddag. Sushi och promenad med Emma, Arthur och lilla Ellinor. Pizza och TV med Brita, Anders och Emelie. Vet inte riktigt när nästa tripp till Götet blir. Så jag säger som Timo:
”För även om jag lämnar dig nu, för andra gator och torg
Är du aldrig långt bort ifrån mig, mitt Göteborg.”
