Det här var min dag. Och inte min dag.
Sjukt effektiv på morgonen – städa, diska, storhandla, hämta mountainbiken som varit inlämnad för uppfräschning inför imorgon – och sen behövde jag sova tio minuter i soffan. Som blev 20-30 minuter… som följdes av en enorm dåsighet.
Så när jag kom ut till Skutberget – för IDAG var dagen jag skulle springa över två mil – så var klockan redan närmare fem. Hmm, tvåtimmarspass, då är klockan sju. Och jag ska fortfarande handla lite till på Bergvik, och käka, och förbereda morgondagen. Och upp i tid.
Jag tror varken kropp eller knopp var med mig fullt ut. Eller alls.
Det gick inte att springa. Jag var trött, orkeslös och helt ofokuserad. Jag stannade och tänkte att jag skulle testa Vitargo-gelen som jag köpt tidigare under dagen (bäst att testa sådant nu och inte få en otrevlig överraskning på Lidingöloppet).
Okej, det här är verkligen inte produktplacering – för sju glödheta helveten vad den inte gick att få ner. Det var enormt osmakligt och rent ut sagt äckligt..!
Stor förpackning var det också. Vad skulle jag göra nu med resten av skiten? Jag kan ju inte slänga plasten i skogen. Jag kan ju inte klämma ut resten av gelen för att stoppa förpackningen i byxfickan igen (stackars fåglar och natur som skulle utsättas för detta vidriga slime).
Jag stod stilla en stund, kollade FB och hamnade på en sida över ”30 sex positions you need to try before you die” och började bocka av de jag testat.
Efter en liten stund insåg jag att jag inte skulle springa något mer idag. Så jag sprang så fort jag kunde tillbaka till bilen. Hamnade på en bänk vid vattnet i några minuter. Det var egentligen en perfekt kväll att vara ute och springa, helt underbar, men går det inte så går det inte.
Har cravings, behöver fylla kylen med good shit.
Fy faen..
