En helg på längdskidor – check!
Och det gick galet mycket bättre än det gjorde i Sälen före jul. Något har hänt. Antingen har tekniken satt sig bättre, eller så har jag fått upp mer ork, eller så var det aningens mer utförsåkning som underlättade. Eller allt på en gång.
För jag kan inte säga att det var bättre vallat.
Igår, lördag, hade jag inget fäste över huvud taget. Det var ren is i spåren uppe i Mattila och enormt svårt att åka. Nedför gick det prima, men uppför och plant – yikes..! Jag tror jag ramlade flest gånger när jag var på väg UPP i en backe än nerför. Fast jag slog mig mest de gånger jag stöp going down. Och när det är så isigt är det ingen mjuk snö man landar i, utan rakt på stenhårt underlag. Vid ett tillfälle var jag säker på att jag hade knäckt näsan, slagit ut några tänder och hade blod överallt. Men det syntes ingenting förutom en liten fläskläpp.
Trots svårigheterna lyckades jag och Henrik ta oss runt tre mil. Det kändes jäkligt gött!
Jag får se många vackra soluppgångar på helgerna.
Ett av många fruktlösa försök att ge mig lite mer fäste.
Hemfärd från Mattila. Månen lyser magiskt över Fryken.
Idag var jag till Filipstad och Kalhyttan. Jeez Louise vilka enormt fina spår! Det var konstsnö, dubbla klassiska spår och ett brett skatespår, belyst på kvällen, och med riktigt roliga backar (nerför). Efter varje jobbig uppförsbacke (som ändå var helt manageable) väntade en härligt lång och snabb utförsåkning. Men min valla… Maj åh maj…
Jag lade på silverklister här hemma, och hade blivit instruerad att ha på ett ganska tjockt lager. Så jag bredde på. Det var klister tamejfan överallt. Och när jag skulle börja åka så gick det inte. Det tog tvärstopp. Jag försökte ha på lite V60-burkvalla ovanpå klistret, vilket inte var det lättaste, och sen fick jag släpa mig fram – meter för meter. Jag kunde ju inte bara ge upp och åka hem. Jag hade ändå åkt en timme i bil för att komma dit. Ett varv kunde jag väl iaf försöka, för att se om det blev bättre.
Och det blev det ganska snabbt. Vips så hade jag helt okej glid, nerför gick det superfint och uppför – ja, hmm, jag skulle kunnat ha gått uppför en lodrät vägg. Så bra fäste hade jag.
Så jag åkte på. Fem och ett halvt varv, vilket blev lite drygt två mil.
#rättstolt #nöjd
Har man ingen vallabod får man göra sin egen.
Konstsnöbanan till vänster? No shit, säger du det..
Träning
Lördag - skidåkning i Mattila, 3 mil, med Henrik. Mycket stakträning (nada fäste).
Söndag - skidåkning i Filipstad, Kalhyttan, 2 mil. Det blev också mycket stakträning, då spåren var underbara och lättåkta. #pleaselåtVasaloppetvarasåhär