Navigation

Taggarkiv | tungt

En dag i Torsby Skidtunnel

Av den 14 december, 2014 i Träning

09:00 Upphämtning av Henrik, avfärd från Karlstad.

10:30 Framme i Torsby. Ombyte och ladda med O’boy och julskinkemacka.

10.44 Ut i spåret.

Första varvet. Lugnt, ta det lugnt. Andra varvet. Faaan vad tungt. Tredje varvet. Det här kommer aldrig att gå. Varför har jag anmält mig till Vasaloppet? Fjärde varvet. Pust. Femte varvet. Det börjar faktiskt glida på. Sjätte varvet. Nämen, titta vem som åker skidor – och bra går det också! Sjunde varvet. Okej, armarna är lite trötta. Åttonde varvet. Det här är riktigt kul. Nionde varvet. Japp, bara 10 gånger så långt så är jag i mål på Vasan. Tionde varvet. Fuck yeah, jag åker tio varv i rad!

12:40 Lunch!

Då Torsby upphör att existera på söndagar (varför är annars allting stängt?) så bidde det käk på Pizzeria Ararat. Hamburgertallrik, strips, cola zero – och finsällskap av Kim och Fredrik (Söt Likörska och CMB’are, dvs utomordentliga människor som sjunger i kör).

14:37 Ut i spåret igen (lunchen blev kanske lite väl lång).

Första varvet. Andra varvet. Tredje varvet. Fjärde varvet. Say what? Har vi redan åkt fyra varv? Femte varvet. Sjätte varvet. Ooookej, nu protesterar både armar och ben. Och det var ett misstag att käka strips förut. Sjunde varvet. Kom igen, bara ett varv kvar. Åttonde varvet. Dags att plocka fram mer av det där som inte väger någonting. Åk för faen, åk!

16:08 Ger oss för idag. Ombyte, snabbdusch, banan.

16:24 Avfärd från Torsby. Mot Sherwoodskogen!

17:55 Hemma. Soffa. Katt. Soffa.

Med en mobilkamera kan man hitta på lite vad som.

Och det går nerför!

Träning

Lördag - en till vilodag – hade fruktansvärt ont i halsen tors kväll och hela fredagen, livrädd för att bli sjuk. Tog det säkra före det osäkra och skippade gymmet.

Söndag - Torsby Ski Tunnel, totalt 18 varv, vilket blir 23,4 km.

0

Lucia

Av den 12 december, 2014 i Söt Likör, Träning

Telefonsamtal med mor, torsdag lunch.

Jag: Idag gick jag upp tjugo i sex! (superstolt)
Mor: Ha! Vet du vad jag trodde du skulle säga?
Jag: Öh. Nej..
Mor: ”Idag gick jag upp tjugo kilo!”

Det är alltså helt osannolikt att tänka sig att jag kan gå upp tjugo i sex, däremot går tankarna snabbare till att jag kan gå upp tjugo kilo – på en dag. Okej, jag är inte känd för att vara morgonpigg, men ge mig lite cred.

Cyklade tre timmar innan provtagning halv tio!

Efter drygt en timme kom en rejäl dipp. ”Jag orkar inte”, ”Fan vad länge det är kvar”, ”Det är tungt, tungt, tungt”, ”Mitt arsle gör ONT”, ”Hur ska jag klara 30 mil på Vätternrundan?”.

Men då var det prima att ha tränat med Lena dagen före. Jag fick ta fram pannbenet. Lenas ord snurrade i huvudet:

Så här kommer det vara i perioder under Vasan och alla loppen. Det kommer kännas tungt och jävligt och som att du bara vill ge upp. Då gäller det att bita i och fortsätta.

Och som Per brukar säga. ”Lite jävlaranamma väger ingenting så lassa på för fullt!”

Efter tjugo riktigt tröga minuter vände det och gick lättare. Till nästa timme då jag fick ytterligare en dipp. Men det gick! Tre timmar senare stapplade jag mig ut från gymmet.

Idag hittar ni mig i Söt Likörs Luciatåg – lussar från 06.00 till 20.30! (hoppas halsen håller)

Lucia Söt Likör

Träning

Torsdag - distans-/intensitetpass på cykel, 3 timmar, puls 147-150.

Fredag - vilodag.

0

Zzzzzzzkidtunnel…

Av den 7 december, 2014 i Träning

Jäklar så trögt det gick idag…

Henrik är förkyld, Per likaså. Så jag åkte själv upp till Torsby och körde några varv i tunneln.

Det var svårt med motivationen. Vi hade sittning med kören på lördagskvällen, efter att ha sjungit ihop hela dagen i Mariebergsskogen, så det bidde lite sent (03.00). Det bidde också några cider. Och lite sangria.

Kom upp 12.40. Hade tänkt åka 13.00..

Det var många tankar ”Ska jag verkligen?”, ”Kan jag göra något hemma istället?”, ”Jag vill inte tappa en vecka utan skidåkning”, ”Kommer jag orka?”…

Men jag kom iväg. Sjöng för full hals hela färden till Torsby. Hittade en gammal skiva med Nordman som jag wailade till non-stop. Det var några låtar som fick mig att gråta (ja, man kan gråta till Nordman, och nej, det var inte för att låtarna var dåliga), så det funkade inte så bra som musik-att-tagga-till.

Tunneln kändes såååå lång, och jag kände mig såååå trött.

Skidorna var nyvallade av Henrik (thank jooo!), det var bara att lägga på fästvalla själv. Det blev ett litet för tunt lager så första varvet hade jag noll fäste men ett jäkla glid. Att sedan lägga på mer fästvalla på kalla skidor, det var inte särskilt lätt, men med hjälp av en norska som tävlat för landslaget fick jag på ett lager till.

Jag åkte totalt 10 varv, vilket motsvarar ca 13 km. Efter sex varv tog jag en paus, lade vantarna i torkskåpet och käkade en macka. Sen hade jag 40 minuter på mig innan tunneln stängde, och på det skulle jag precis hinna fyra varv om jag inte vilade utan bara körde. Det gick lättare med motivationen och den inre monologen när jag kunde börja räkna ner. Okej, fyra varv. Bara tre kvar. Nu är det två varv, det är alltså näst sista gången du åker här idag. Kom igen nu, sista varvet – sista gången du ska upp för den här jäävla backen. Åk nu, åååååk!

Till slut kunde jag se ljuset i tunneln (!) och packa ihop för dagen.

Det får bli slut på tänkandet. ”Ska jag? Ska jag inte?”. Det är bare å åk.

 

Träning

Lördag - vilodag.

Söndag - Skidtunneln, 10 varv  (13 km), total åktid två timmar.

0