Taggarkiv | ultraljud

Nästa utmaning

Ingen rast och ingen ro!

I måndags gjorde vi ett löptest på eftermiddagen, hos Richard Vo2testcenter, för att se vilka pulszoner jag ska träna i under löpningen. Vi gick alltså inte på max, vilket var skönt (för då slapp jag den där förbenade masken som man ska andas i under ett maxtest), utan vi mätte bara mjölksyranivåer.

Eftersom jag inte har några nerver till hjärtat längre så slår det mycket fortare i vila, men det innebär också att det tar mycket längre tid på sig att öka mer i puls, då det måste gå via adrenalin (som är ett hormon och som transporteras i blodet). Nerverna kan alltså inte ”slå på” hjärtfunktionen som det gör på andra ”vanliga” dödliga, utan jag måste värma upp rejält.

Där kom mitt första misstag.

Jag trodde att jag var bra uppvärmd då jag hade cyklat snabbt till SATS Färjestad, så efter tre minuters gång på löpbandet körde vi på. Det blev ganska snabbt surt i vaderna pga syrebristen. Jäklar vad det gjorde ont. Men jag behövde bara springa totalt 15 minuter, sen var jag redan full med mjölksyra och det var dags att avsluta testet. En kvart låter som ingenting, men för mig som inte har sprungit på ett år, och som inte var tillräckligt igång, så var det mer än nog…

Så nu har jag nya pulszoner att anpassa mig till gällande löpningen – nästa vecka testar vi om cyklingen från i november, för att se vad som har hänt.

Vi mätte även med ultraljud på triceps, höft, midja och lår och jämförde med i höstas – och vilka resultat!

På tre månader har jag tappat 4.3 % kroppsfett, vilket tydligen är jättebra. Jag har inte gått ner i vikt, utan istället omfördelat så att jag har tappat över tre kilo fettmassa och omvandlat det till muskler och vätska istället. Just vid triceps har det fettlager som jag har runt musklerna minskat rejält, från drygt 15 mm till ca 12 mm – och det är det svåraste stället att både bygga muskler och minska fett på! Likaså höft och lår hade minskat fett och ökat muskler, men tydligast var det på magen. Det var väldigt roligt att se svart på vitt vilka resultat alla timmar i skidspåren har gett.

Men, jag kan nog inte räkna med samma siffror vid nästa mätning. Det här var tydligen exceptionellt.

Innan löptest på Vo2

The test is about to begin.

1. Löptest Vo2

2. Löptest Vo2

Var fjärde minut fick jag hoppa upp på sidan av bandet,
för då var det dags för blodprov (och jag hann få några droppar vatten).

Efter löptestet på Vo2

Efter testet!

Träning

Måndag - löptest på Vo2testcenter.

Tisdag - aktiv vila med Krav Maga på kvällen.

0

Inlagd, igen..

Asså det här är ta mej fan inte sant.

Gissa tre gånger vart jag är?

Huh, bara för att ni är så j#*%a smarta. Ja det är klart att jag är på akuten. Och snart inlagd. Som vanligt. När är det dags för en paus från det här?

Igår vid lunch började det värka kraftigt i framför allt vänster nacke och axel. Jag cyklade som en tok till sjukhuset – inte för lite värk, nej lugna ner er nu – utan för att jag var sen till ultraljudet av hjärtat. Värken i nacken tilltog när jag låg raklång och spred sig även till höger sida. Det började kännas i bröstkorgen när jag andades djupt. Efter ultraljudet kunde jag sitta upp och komma ner lite i varv innan det var dags för arbets-EKG’t.

På ett arbets-EKG ska jag cykla i ett visst tempo där motståndet hela tiden ökas, men hastigheten ska hållas på samma nivå, tills jag inte orkar längre. Med jämna mellanrum svarar jag på om jag upplever någon bröstsmärta, hur andfådd jag är och hur hög ansträngning jag upplever. Det tas blodtryck och pulsmätning samt att jag är kopplad till elektroder som mäter EKG. Allt för att se hur min hjärtrytm med mera svarar på ökad belastning. Det är psykiskt ansträngande, då det inte finns någon specifik tid som ska klaras av. Det är ingen som säger ”Kom igen, det är bara fem minuter kvar! Fyra minuter. Tre. Snart där!”

Nope. Du avgör själv när du inte pallar längre. Orkar jag mer nu? Ska jag ge mig? Har jag klarat det bättre än förra gången? Hur länge har jag hållit på?

Det var mina knän som till slut satte stopp. De var helt slut efter mina 15 kilometers vandrande igår. Men resultatet var ändå bra. Min förväntade kapacitet är någonstans mellan 113-169 watt (de har inte procent här som på Sahlgrenska), och jag klarade 150. Läkaren sa också att ultraljudet såg fint ut.

Är det då någon som klandrar mig för att jag drar på lite extra på cykeln ut till Södra Råtorp (fika med två vänner och en minimänniska) och hem igen?

Allt såg ju bra ut.

Igår kväll ökade smärtorna och jag har knappt sovit inatt. Pallade upp mig mot alla kuddar jag har. Varje andetag hugger i bröstkorg, nacke och rygg. När jag ringde 1177 och berättar:

A) Jag är hjärttransplanterad, och
B) Jo, ja, det har varit lite tryck över bröstet, på vänster sida, nej jag känner inget i vänster arm, va – vad sa du? Ambulans?

… så resulterar det i en styck ambulansfärd till CSK och en enkel incheckning på avdelning 57. Home, sweet home?

65.IMG_4306

65.IMG_4315

0

Årskontroll!

Ett år går både fort och långsamt. Det kändes som om det var igår som jag rullades in för operation. Men så mycket har hänt.

Första dagen på årskontrollen är avklarad. Två återstår.

Maj gaad vad jag har sovit idag.

08.00 Provtagning.
Sov lite.
10.00 Lungröntgen.
Hälsade på hos TIVA – äntligen var Bengt där! Så längesedan vi sågs! Tänk, båda hans döttrar har nu körkort. Jag kom ihåg när de övningskörde förra året och det var som Tom och två Jerrys.
11.15 Ultraljud – jag sov lite under tiden.
12.00 Lunch med Mona.
Sov lite.
13.45 Arbets-EKG.
Hem och sova lite.
16.00 Fika med Amanda.
Ska däcka nu ikväll och sova mycket.

Arbets-EKG’t gick lysande. 100 % är förväntad kapacitet. Det innebär att jag har samma fysiska förmåga som en vanlig frisk person. På halvårskontrollen hade jag 91 %. Idag hade jag 117 %.

Jag har alltså 17 % bättre kondition är vanliga dödliga. Yippie-kay-yay-mother-lover!

46.IMG_4150

46.DSC_0393

46.DSC_0401

0