Mina ben!!
Det här var verkligen ingen bra dag.
Lite smått trött efter två utbildningsdagar på rad i Sthlm, fortfarande sliten i kroppen efter tio-mila-cyklingen i söndags, ett mensutbrott och dåligt humör på det. Och idag var det inplanerat backintervaller med Lena.
Idag är en dag då jag kan börja gråta.
Så sa jag till henne när vi möttes ute vid Tyrstugan. För det var så det kändes.
Tio gånger upp och ner i backen. Fem olika sätt, à två omgångar.
Första varvet:
1) Jogga upp till toppen.
2) Kick i baken upp.
3) Skridskohopp snett framåt hela vägen upp.
4) Utfall upp.
5) Sprinta så fort det bara går upp.
Och så allting en gång till.
Det regnade och var fint om vartannat. Till slut vann solen, och samtidigt kom mitt goda humör fram. Det var som jag hade misstänkt – om jag tränar så har jag i alla fall chansen att må bättre och bli gladare, få lite endorfinskjuts i systemet liksom. Men det var tungt.
Min kropp funkar inte som alla andras.
Som jag har nämnt förut så har jag inga nerver till hjärtat längre, de kapades i och med transplantationen, och man sätter inte fast dem igen på det nya hjärtat (misstänker att det kan vara mikroskopiskt jäkligt litet och tiny). Så min puls kan inte öka toute suite via nerver, utan det måste ta omvägen via hormoner. Lite så här går det till, om jag har fattat galoppen:
- Först ska kroppen inse att det är en ökad belastning på gång, vilket tar en stund.
- Den skickar då signaler till huvudkontoret, om att systemet behöver öka.
- Hjärnan ska sända denna information vidare till binjurarna, och där ska adrenalin insöndras till blodbanan.
- Adrenalinet tar sig sedan via blodet till hjärtat och verkar på hjärtat, som då börjar få upp kapaciteten och arbetsförmågan.
Vid det här laget är backen slut för länge sedan.
Det är därför inte konstigt att min puls kan fortsätta att stiga rejält även efter att jag har slutat anstränga mig. Om den är på 170 när jag kommer upp i backen så kan den ligga på 180 innan jag är helt stilla, och fortfarande krypa upp mot 185 när jag står och flåsar.
Och flåsat har jag gjort idag. Men det var riktigt gött! Tänk att jag orkade tio omgångar upp och ner i Tyrsbacken, på en dag då jag egentligen ville dra ett täcke över huvudet och käka Ben&Jerry’s tills jag exploderar. Nu tänker jag njuta av Let’s Dance!
Träning
Torsdag - en till vilodag, med lite Krav på kvällen. Inte mitt bästa pass, mycket fall och rullningar, vilket jag behöver öva mer på.
Fredag - backintervaller med Lena, se ovan.
