Taggarkiv | Vätternrundan

Framsteg!

I måndags gjorde vi om cykeltestet från i höstas (fast jag slapp gasmasken), för att se om jag har förbättrat mig något och i så fall vilka nya pulszoner jag ska träna inom.

De första två tredjedelarna av testet tänkte jag kaxigt att det här skulle jag kunna göra hela dagen.

Sen blev det tungt.

Men vilken förbättring! (obviously)

Förra gången började jag producera mjölksyra vid motstånd 101 och puls 158, den här gången kom det igång först vid motstånd 126 och puls 170. Det innebär, kort sammanfattat, att jag har förbättrat mig så pass att jag kan utnyttja mer av min kapacitet och ligga kvar där längre innan laktatproduktionen kommer igång. Jag orkar hålla på längre med tyngre motstånd helt enkelt. Vilket är superbt! Det är tydligen en oerhört bra utveckling, enligt Richard som kan det här med tester och resultat.

Det känns väldigt spännande att min årskontroll äger rum om mindre än en månad. Det ska bli mycket intressant att prata igenom det här med mina läkare, då det har skett så stora förändringar på så kort tid – och framför allt det som jag nämnt tidigare – att min puls verkar ha gått ner. Det här vill jag dubbel- och trippelkolla så att det verkligen stämmer – för i sådana fall är det helt jävla underbart! Tänk att slippa ligga på över 100 i vilopuls.. Nu har det inte stört mig nämnvärt, men det skulle innebära en avlastning för hjärtat och att jag får en ökad kapacitet pulsmässigt.

Så här såg det ut i november 2014,
då gick jag över mjölksyratröskeln vid motståndet 101 W och ganska snabbt in i testet:

Mjölksyreproduktion november 2014

Så här ser det ut nu i mars 2015,
nu klarar jag ända upp till ca 125 W motstånd,
och det dröjer bra mycket längre innan mjölksyran rinner till!

Mjölksyreproduktion mars 2015

 

Härlig, dock ganska grå, morgontur på cykel idag. Var ca tio minuter långsammare nu när jag cyklade själv än när boysen var med. Hmm. Är nog bra att investera i en bra pulsklocka som även håller koll på medelhastigheten så jag inte börjar slacka.

Tur att man fyller år på lördag!

Alstern tidig morgon i mars

Klarälvsbanan, den segaste delen

Hemmanödlösning

Hemmabygge för att inte frysa av mig tårna. Eltejp runt främre delen för att täcka vädringshålen, och två buffar knutna med snoddar som fick bli temporära skoöverdrag.

Good morning bike ride

Träning

Måndag - cykeltest på Vo2testcenter.

Tisdag - intervallpass med LenaSATS. Fem-minutersintervaller, fem varv – riktigt kul och riktigt jobbigt!

Onsdag - cykeltur runt Alstern, 32 km. Totalt 128,5 km.

0

Lördagstur till Forshaga

Igår sken solen över Värmeland, men värmen lyste med sin frånvaro.

Fan vad kallt det var.

Vi hade tänkt oss en tur till Deje, men vi höll på att förfrysa så vi nöjde oss med Forshaga och tillbaka. En nätt tur på 4.6 mil. Jag tyckte synd om killarna. Jag hade ändå underställsbyxor och en extratröja på mig, och ändå frös jag. Vi tejpade mina SPD-sandaler med eltejp för att det inte skulle blåsa in så mkt luft genom de vädrande tyghålen – hemmabygge funkar det med!

Det jobbigaste i nuläget är att sadeln trycker lite för mycket på ett väldigt intimt ställe.

Aowchie.

Det blir till att nöta, nöta, nöta.

Låneracer

Racern jag lånar av Mikael.

Klarälvsbanan

På väg till Forshaga

Klarälvsbanan.

Forshaga 1

Forshaga 2

Forshaga 3

Värmer oss vid solväggen i Forshaga. Sol = sommar. Moln = vinter.

Trio i cyklar

Igår kväll var det gyckeltäflan med Söt Likör och CMB – jag tillhör A1, första altarna, och vi var superdupertaggade!

Med tanke på att vi har vunnit två år i rad, så planerade vi självklart att få med oss trofén hem en gång till och göra ett hat trick, alas så gick det inte hela vägen. Men men, vi kanske hade blivit helt odrägliga om vi hade vunnit för tredje året i rad..

Gyckeltrofé

Träning

Lördag - tur och retur till Forshaga på Klarälvsbanan, 46 km. Totalt 96,5 km.

Söndag - vilodag.

0

Alstern runt

Klockan ringde 05.20 imorse..

Zzzzz…

Jag var mer zombie än människa tills vi kom utanför dörren. Ah luft!

Jag smög igång med lite lätt cykling idag tillsammans med Mikael för att jag skulle få känna på hur det är att cykla på en racer (vingligt), börja vänja baken vid sadeln (aj), och få kört några mil på morgonen innan jobbet (tre komma fem). Det var en fantastisk morgon, med rosa-lila himmel, slöjmoln och en sol som långsamt gick upp över åkrar, vatten och skogar. Dagar som dessa är jag så enormt glad över att bo i Värmland – ett stenkast utanför min dörr finns vacker natur, höga berg, frisk luft och porlande bäckar. Ja där vill jag leva, ja där vill jag dö.

Det var ovant med så smala däck. Jag gillar fart och fläkt, men det kändes lite läskigt när jag fick upp farten rejält i nedförsbackarna och minsta svajande satte allt i osäker gungning. Och det här med kadens – det gäller verkligen att trampa fort, jeez, det kommer ta ett tag att lära sig.

Mikael, min cykelcoach (som kommer bli presenterad på en egen sida inom kort), undrade hur det gick för mitt hjärta när pulsen ökade, och om jag klarade intervaller. Ja, har jag skrikit och krigat mig förbi repet om och om igen på Vasan så ska jag allt se till att klara av att cykla – jag är nog starkare än somliga (mig själv inräknad) tror, som Henrik alltid sa.

Allt som allt en mycket fin morgon, och jag längtar tills jag får ge mig ut igen!

Ställa in sadeln

Inställning av sadeln.

Alstern runt 1

Alstern runt 2

Kedjestrul

Lite mek hör väl till?

Mikael Silvander

Mikael, the bike man!

Träning

Onsdag - Cykel, Alstern runt, 34.5 kilometer (totalt 50,5 km).

0

Nästa utmaning

Ingen rast och ingen ro!

I måndags gjorde vi ett löptest på eftermiddagen, hos Richard Vo2testcenter, för att se vilka pulszoner jag ska träna i under löpningen. Vi gick alltså inte på max, vilket var skönt (för då slapp jag den där förbenade masken som man ska andas i under ett maxtest), utan vi mätte bara mjölksyranivåer.

Eftersom jag inte har några nerver till hjärtat längre så slår det mycket fortare i vila, men det innebär också att det tar mycket längre tid på sig att öka mer i puls, då det måste gå via adrenalin (som är ett hormon och som transporteras i blodet). Nerverna kan alltså inte ”slå på” hjärtfunktionen som det gör på andra ”vanliga” dödliga, utan jag måste värma upp rejält.

Där kom mitt första misstag.

Jag trodde att jag var bra uppvärmd då jag hade cyklat snabbt till SATS Färjestad, så efter tre minuters gång på löpbandet körde vi på. Det blev ganska snabbt surt i vaderna pga syrebristen. Jäklar vad det gjorde ont. Men jag behövde bara springa totalt 15 minuter, sen var jag redan full med mjölksyra och det var dags att avsluta testet. En kvart låter som ingenting, men för mig som inte har sprungit på ett år, och som inte var tillräckligt igång, så var det mer än nog…

Så nu har jag nya pulszoner att anpassa mig till gällande löpningen – nästa vecka testar vi om cyklingen från i november, för att se vad som har hänt.

Vi mätte även med ultraljud på triceps, höft, midja och lår och jämförde med i höstas – och vilka resultat!

På tre månader har jag tappat 4.3 % kroppsfett, vilket tydligen är jättebra. Jag har inte gått ner i vikt, utan istället omfördelat så att jag har tappat över tre kilo fettmassa och omvandlat det till muskler och vätska istället. Just vid triceps har det fettlager som jag har runt musklerna minskat rejält, från drygt 15 mm till ca 12 mm – och det är det svåraste stället att både bygga muskler och minska fett på! Likaså höft och lår hade minskat fett och ökat muskler, men tydligast var det på magen. Det var väldigt roligt att se svart på vitt vilka resultat alla timmar i skidspåren har gett.

Men, jag kan nog inte räkna med samma siffror vid nästa mätning. Det här var tydligen exceptionellt.

Innan löptest på Vo2

The test is about to begin.

1. Löptest Vo2

2. Löptest Vo2

Var fjärde minut fick jag hoppa upp på sidan av bandet,
för då var det dags för blodprov (och jag hann få några droppar vatten).

Efter löptestet på Vo2

Efter testet!

Träning

Måndag - löptest på Vo2testcenter.

Tisdag - aktiv vila med Krav Maga på kvällen.

0

En vecka senare

För en vecka sedan var jag på väg hem från Mora.

Det gjorde ont precis överallt och jag kunde knappt hålla ögonen öppna – men oj så glad jag var! Jag hade klarat det! Jag hade genomfört Vasan! I grötiga spår, utan spår, i pölar och sjöar och backar som aldrig ville ta slut – och med ett rep som hotades att dras och förhindra min fortsatta färd mot målet.

Jag vill ge ett stort och varmt TACK till alla som hjälpt mig på färden, som trott på mig, som stöttat, pushat och sponsrat!

Trimtex – för state of the art-tränings- och tävlingskläder av högsta kvalitet som verkligen har förgyllt mina timmar i spåren!

Torsby Ski Tunnel – som gav mig och Henrik möjligheten att komma igång rejält med skidträningen redan i november (det var där jag lärde mig grunderna, tekniken, och ramlade många, många gånger)!

Kalhyttan i Filipstad – som skänkte två säsongskort så att jag kunde nöta, och nöta och nöta på deras underbara konstsnöbana! Deras backar är enormt härliga, det är en fröjd att åka skidor när det är så bra spår!

MarinaKarlstad Dietistmottagning – som har fixat ett perfekt kostupplägg som passat mig som handen i handsken, både i vardagen och kring all träning och alla lopp: uppladdning, under och återhämtning!

SATS och Lena – herregud vilken bra coach jag har, och det är lika roligt varje gång vi ses – utmanande, utvecklande och välplanerat! Jag har hela tiden känt mig trygg i allt vi har gjort, och hur vi har lagt upp veckorna – och det har verkligen gett resultat!

Min familj, mina vänner, alla er som följer, läser, kommenterar och skriver mail – er support betyder jättemycket och jag vet inte vad jag hade gjort utan all den uppbackning jag har fått. Och den markservice som mina nära och kära ställt upp med, jeez louise, jag får passa mig så jag inte blir bortskämd…!

Och självklart – Henrik! Min skidlärare som lärt mig allt jag kan. Med en stor portion tålamod, en lika stor del humor och en övertygelse om att jag klarar mer än vad jag själv tror så har du pushat på, legat mig i hasorna, skrikit ”ÖKA”, vilat med mig när jag inte orkat längre, satt fart på mig igen när jag egentligen bara velat lägga mig ner och sova, skojat, skrattat, guidat mig rätt bland burk- och klistervalla, åkt många mil med mig i spåren och otaligt många fler i bil, käkat mackor och onormalt stora portioner pasta med köttfärssås, vallat och vallat om, vallat och vallat om, vallat och vallat om, lärt mig åka sjukt fort utför, och lika lugnt och tålmodigt som Ingmar Stenmark förklarat att:

Det är bare å åk.

Jag kommer sakna våra skidturer.

Vem vet, jag kanske ringer till hösten och vill ut igen.

Men – och jag kan inte trycka hårt nog på denna punkt – om jag, mot alla odds, skulle börja prata om att åka Vasaloppet igen redan nästa år 2016, snälla, slå till mig. Rejält.

 

Ett stort TACK till er alla!!!

Ni hjälpte mig att ta mig ända hit.

Efter Vasan 1

 

 

Nu börjar nästa utmaning, get ready inför Vätternrundan och Vansbrosimmet.

Jag vilade mån-tis-ons (yikes vad jag har varit trött i veckan), sen var det dags att börja så smått igen, och idag smög jag igång med min favoritgren – cyklingen! Det fick bli ett kort och lätt pass idag, då vi ska göra ett löptest imorgon och då är det bra om benen är utvilade. Men det var svårt att hålla igen…

Jag ÄLSKAR att cykla!

Det går fort, det går lätt och allt som behövs är ett par välpumpade däck – me like.

 

Söndagscykeltur 1

Söndagscykeltur 2

Söndagscykeltur 3

Kvitto Vätternrundan

 

Träning

Söndag - Vasaloppet, 9 mil längdskidor. Totalt 73 mil.
Mån-tis-ons - vila.
Torsdag - Krav Maga.
Fredag - pass med Lena på SATS. Rörlighetsträning som uppvärmning, sen fick jag testa ”flowing”, en matta med pads som blir som is. Där jobbade vi baksida lår, mage och lite mer ben, för att avsluta med några fler magövningar.
Lördag - aktiv vila, cyklade till och från uni. Totalt 1,3 mil.
Söndag - lätt cykelpass på 1,6 mil. Totalt 2,9 mil.

0