Absolut. Lättast. Ever!
Det var inte ens jobbigt. Jag skulle kunna ha simmat lika långt en gång till.
Okej, jag ansträngde mig inte för att få en bra tid, utan jag simmade lugnt och fint – så det är klart att det skulle varit tuffare om jag hade försökt simma fort. Men jag bryr mig verkligen inte om tider, huvudsaken är att jag klarade av det!
Det var ofantligt mycket folk i Vansbro. Runt 16 000 simmare som skulle hoppa i plurret. Och jag var inte direkt beredd på att det tog 20-25 min att gå från målområdet (där man hämtade ut startbevis med mera) till starten. Vilken tur att vi var där i tid. Folk, folk, folk överallt.
Väl starten gick så gjorde jag bort mig med en gång. Jag råkade tafsa på utsidan av simglasögonen, och då mina händer var insmorda med vaselin medförde det att jag inte såg någonting… Jag plaskade mig fram och funderade på vad jag skulle göra. Strunta i det och simma hela Vansbro halvblind? Eller stanna vid första bryggan och be någon funktionär om hjälp att torka bort det?
Jag stannade och fick hjälp – efter det såg jag prima hela vägen in i mål!
Det gick väldigt snabbt till den första 500 m-bojen, och rätt vad det var hade jag simmat en kilometer, och vips var halva loppet gjort. Sista kilometern var inte särskilt jobbig heller, jag märkte inte ens att det blev motströms. Jag ska medge att det ibland kändes långt mellan bojarna – det tar ändå en stund att ta sig fram 500 m i vatten – och samtidigt gick hela loppet väldigt smidigt.
Det var inte så himla trångt heller. Jag var i startgrupp 10 med gröna mössor, fast jag hade min svarta specialbadmössa så att man lättare skulle känna igen mig, och det tog bara 500-600 meter så kom nästa startgrupp ifatt (vita mössor), lite senare kom det röda mössor också, och mot slutet var det även orangea mössor som kom crawlandes. Till saken hör att varje startgrupp startar med 15 min mellanrum – så det var alltså folk som startade 45 min efter mig som hade de orangea mössorna. Så ja, jag simmade rätt långsamt. Bröstsim hela vägen.
Och jeez vad varmt det var! Solen gassade så att jag var tvungen att doppa huvudet hela tiden bara för att svalka mig. Men jag var väldigt glad att jag hade min våtdräkt från 2XU – man får väldigt bra flythjälp, och utan den hade det kanske inte varit så behaglig temperatur! Och jag är jäkligt glad att jag numera känner mig mer säker i öppet vatten – i varje startgrupp fanns det minst ett tiotal personer som aldrig hade simmat i öppet vatten tidigare. Det är ju… smart?
Jag tyckte loppet var svinlätt, men som en vän sa efteråt – hans bror sprang Lidingöloppet på medaljtid, men de ville livrädda honom när han simmade Vansbro – han är urkass på att simma. Och är man då heller inte van öppet vatten så blir det mycket att hantera. Framför allt så skrämmer man lätt upp sig själv.
Pappa och Birger åkte båt längs med banan och filmade mina kallsupar, mamma gick längs med stranden och fotade så fort hon kom åt. Och innan jag visste ordet av så gick jag i mål! På tiden 1.32.38!

Med 16 000 simmare undrar jag om de lyckas hålla max 20 pers…

































Asså det är helt overkligt – tre av fyra lopp avklarade.
Nu är det ”bara” Lidingöloppet kvar. Och det lär bli tufft. Där får jag inte en enda meter gratis. Jag kan inte glida (skidor), rulla (cykel) eller vila på rygg och ändå ta mig framåt (simning). Jag måste transportera hela min kropp, steg för steg, i tre mil.
Men ändå känns det som att det inte är en så stor grej. Det är det sista jag gör i Klassikern. Det är klart jag tar mig runt!