Taggarkiv | Kalhyttan

En vecka senare

För en vecka sedan var jag på väg hem från Mora.

Det gjorde ont precis överallt och jag kunde knappt hålla ögonen öppna – men oj så glad jag var! Jag hade klarat det! Jag hade genomfört Vasan! I grötiga spår, utan spår, i pölar och sjöar och backar som aldrig ville ta slut – och med ett rep som hotades att dras och förhindra min fortsatta färd mot målet.

Jag vill ge ett stort och varmt TACK till alla som hjälpt mig på färden, som trott på mig, som stöttat, pushat och sponsrat!

Trimtex – för state of the art-tränings- och tävlingskläder av högsta kvalitet som verkligen har förgyllt mina timmar i spåren!

Torsby Ski Tunnel – som gav mig och Henrik möjligheten att komma igång rejält med skidträningen redan i november (det var där jag lärde mig grunderna, tekniken, och ramlade många, många gånger)!

Kalhyttan i Filipstad – som skänkte två säsongskort så att jag kunde nöta, och nöta och nöta på deras underbara konstsnöbana! Deras backar är enormt härliga, det är en fröjd att åka skidor när det är så bra spår!

MarinaKarlstad Dietistmottagning – som har fixat ett perfekt kostupplägg som passat mig som handen i handsken, både i vardagen och kring all träning och alla lopp: uppladdning, under och återhämtning!

SATS och Lena – herregud vilken bra coach jag har, och det är lika roligt varje gång vi ses – utmanande, utvecklande och välplanerat! Jag har hela tiden känt mig trygg i allt vi har gjort, och hur vi har lagt upp veckorna – och det har verkligen gett resultat!

Min familj, mina vänner, alla er som följer, läser, kommenterar och skriver mail – er support betyder jättemycket och jag vet inte vad jag hade gjort utan all den uppbackning jag har fått. Och den markservice som mina nära och kära ställt upp med, jeez louise, jag får passa mig så jag inte blir bortskämd…!

Och självklart – Henrik! Min skidlärare som lärt mig allt jag kan. Med en stor portion tålamod, en lika stor del humor och en övertygelse om att jag klarar mer än vad jag själv tror så har du pushat på, legat mig i hasorna, skrikit ”ÖKA”, vilat med mig när jag inte orkat längre, satt fart på mig igen när jag egentligen bara velat lägga mig ner och sova, skojat, skrattat, guidat mig rätt bland burk- och klistervalla, åkt många mil med mig i spåren och otaligt många fler i bil, käkat mackor och onormalt stora portioner pasta med köttfärssås, vallat och vallat om, vallat och vallat om, vallat och vallat om, lärt mig åka sjukt fort utför, och lika lugnt och tålmodigt som Ingmar Stenmark förklarat att:

Det är bare å åk.

Jag kommer sakna våra skidturer.

Vem vet, jag kanske ringer till hösten och vill ut igen.

Men – och jag kan inte trycka hårt nog på denna punkt – om jag, mot alla odds, skulle börja prata om att åka Vasaloppet igen redan nästa år 2016, snälla, slå till mig. Rejält.

 

Ett stort TACK till er alla!!!

Ni hjälpte mig att ta mig ända hit.

Efter Vasan 1

 

 

Nu börjar nästa utmaning, get ready inför Vätternrundan och Vansbrosimmet.

Jag vilade mån-tis-ons (yikes vad jag har varit trött i veckan), sen var det dags att börja så smått igen, och idag smög jag igång med min favoritgren – cyklingen! Det fick bli ett kort och lätt pass idag, då vi ska göra ett löptest imorgon och då är det bra om benen är utvilade. Men det var svårt att hålla igen…

Jag ÄLSKAR att cykla!

Det går fort, det går lätt och allt som behövs är ett par välpumpade däck – me like.

 

Söndagscykeltur 1

Söndagscykeltur 2

Söndagscykeltur 3

Kvitto Vätternrundan

 

Träning

Söndag - Vasaloppet, 9 mil längdskidor. Totalt 73 mil.
Mån-tis-ons - vila.
Torsdag - Krav Maga.
Fredag - pass med Lena på SATS. Rörlighetsträning som uppvärmning, sen fick jag testa ”flowing”, en matta med pads som blir som is. Där jobbade vi baksida lår, mage och lite mer ben, för att avsluta med några fler magövningar.
Lördag - aktiv vila, cyklade till och från uni. Totalt 1,3 mil.
Söndag - lätt cykelpass på 1,6 mil. Totalt 2,9 mil.

0

Fem mil, en blåtira och en fotografering

Torsdagens Krav-pass bjöd på en liten kyss.

En rak vänster.

Direkt under höger öga.

Vad lämpligt att jag skulle bli fotograferad för DN igår, söndags. Jag tog en selfie innan helgen och skickade till Øyvind och frågade hur han som fotograf ställde sig till det här nyllet. Hans första reaktion var att ringa DN och höra om vi kunde skjuta på fotandet tills dess att svullnad + blåtira hade lagt sig. Tyvärr var deadline för bilder på måndag, dvs idag, så vi fick vackert fota på söndagen ändå. Tack och lov för concealer.

Filipstad strålade under gårdagen. Det var sol, snö och precis lagom varmt/kallt. Spåren var djupa och stabila. Det var dock lite trögåkt, snön nere i spåren kändes ganska mjuk, i alla fall på sträckan ut till slalombacken och tillbaka. Konstsnöbanan bjöd på bättre glid, där var det lite fler som åkte så snön packades väl ihop bättre.

Jag åkte FEM MIL!

Det ni! Det har varit bra många gånger som jag trott att jag aldrig någonsin skulle kunna åka riktigt långt, men nu har jag skidat mig fram mer än halva Vasaloppet på en dag! (inklusive en rätt lång paus mitt på dagen för fotografering och lunch) Visst, ländryggen kändes rejält efteråt, och fotmassagen när jag kom hem var en gudagåva, men jag hade kunnat fortsätta. Kanske med lite sämre teknik och mycket tröttare armar och ben, men framåt hade jag tagit mig.

Øyvinds ord innan vi skiljdes var:

Om bara hälften av befolkningen hade hälften av ditt jävlar anamma då skulle många problem vara lösta.

De orden värmde. De tar jag med mig. De ska jag plocka fram då och då när gnistan behöver tändas till lite extra.

Som i morgon när vi ska filma på SATS. Det är dags för ett träningstest.

Men först kommer en bildkavalkad från Kalhyttan när det är som bäst.

Kalhyttan 1

Kalhyttan 2

Blåtira på Kalhyttan

Visst är jag tjusig?
(detta var innan fotograferingen och innan make up’en åkte på)

Kalhyttan 3

Kalhyttan 4

Kalhyttan 5

Kalhyttan 6

Kalhyttan 7

Kalhyttan 8

Kalhyttan 9

Fotografering för DN på Kalhyttan 1

Lennart på skoter och mamma bredvid - på Kalhyttan

Fotografering för DN på Kalhyttan 2

Titta! En fotograf bland träden!
Stå stilla, så vi inte skrämmer iväg honom! Det är bäst att le också, så vi ser vänliga ut.

Fotografering för DN på Kalhyttan 3

Fotografering för DN på Kalhyttan 4

Kalhyttan 10

Kalhyttan 11

Fem mil senare

Fem mil senare. Glad (och öm)!

Träning

Fredag - 3 mil på skidor (svinbra fäste!). Totalt 33.6 mil.

Lördag - funktionell träning på SATS Färjestad. Tungt och långt pass, nästan två timmar.

Söndag - 5 (!) mil på skidor – wiha! Totalt 38.6 mil i nuläget.

Måndag - vilodag.

0

Ny sponsor – Kalhyttan!

Snön börjar äntligen falla – även över Karlstads tidigare så gråa gator och torg – en månad och drygt tretton dagar till Vasaloppet, så det var banne mig på tiden.

I november-december var det skidtunneln i Torsby som var mitt andra hem under många kvällar och helger, men nu är det till Filipstad som jag styr kosan, och Kalhyttans sport- och fritidsanläggning. Härliga spår, bra backar både uppför och nedför (wiiiihaaa!), längre sträckning och fin miljö – helt enkelt superbt!

Och det är väldigt roligt att de nu har gått in som Heartcore-sponsorer!

Jag fick två fina säsongskort hemskickade till mig förra veckan – ett till mig och ett till Henrik. Det gör så mycket att kunna vara utomhus och åka – även om det är lite tyngre. Birger var även med och filmade sist jag var där, då fick jag verkligen nöta på i backarna, för att han skulle få lite olika vinklar och mer material att välja från. Då Birger går till fots med kameran skulle det bli aningens tungt om han skulle hänga med på alla 3.8 kilometer runt – utan då får jag vackert åka upp och ner, och upp och ner, och upp och ner – i samma backe om och om igen. Men det gör inget – då finns det ju en chans att någon tagning faktiskt blir bra. Om han nu inte väljer ut de gånger då jag ramlar, stapplar och gör mig till allmänt åtlöje.

Hmm. Jag kanske ska be att få vara med någon gång när han klipper och redigerar.

Jag är jätteglad att Kalhyttan valt att ställa sig bakom projektet, att de stödjer organdonation och alla som står på en väntelista tillbaka till livet. Tack!

Vasaloppet, look out!

Kalhyttan 2

Träning

Tisdag - Vo2max-pass på cykel på morgonen, 3x 3 min intervaller på puls 170. På kvällen var det gradering med Krav Maga – stenhårt krigande mellan kl.18.00-21.00. Jag gick från P1 till P2! Yay!

Onsdag - träningspass med LenaSATS Färjestad. Då jag var ganska trött i kroppen efter tisdagens dubbelpass körde vi inga intervaller, däremot ett lugnare pass med fokus på djupare muskler och uthållighet.
- Rörlighetsträning med käpp: marklyft, knäböj (olika varianter), good morning (böjer sig framåt med överkroppen, käppen på axlarna), utfall (också olika varianter).
- Bosuboll – djupa knäböj.
- Balans, en-bens-träningar. ”Draken” och ”Blomman”.
- Coreboll – ländryggsövningar. En som kallas ”Diagonalen” och sen gjorde vi samma fast med vikter.
- Bål- och stabilitetsövningar. Fyra stycken, några med vikter, några med bosuboll.

Torsdag - aktiv vilodag. Krav Maga-pass ikväll. Kommer satsa mest på teknik och mindre på fys.

0

Valla, filma, intervju. YOLO.

Då har man vallat själv för första gången.

Helt själv. Fästvalla.

Och det funkade!

Det var dags att filma lite igen. Jag och min favoritfilmare, Birger, åkte till Kalhyttan i Filipstad på söndag förmiddag och spenderade några härliga timmar i spåren. Eller, jag hade det rätt gött i alla fall. Kan tro att det måste varit lite kyligare för Birger som inte rörde på sig riktigt lika mycket..

Fast först fixades fästvallan fiffigt, finurligt & fabulöst.

Henrik var sjuk, så det blev till att bli guidad på telefon på morgonen, för att sedan inte alls göra som han sa utan istället fråga på plats vad de rekommenderade för dagen. Violett i botten och Blå Extra ovanpå. So be it.

Jag hade ett underbart bra glid, och precis tillräckligt med fäste! Tänk vad nördig jag börjar bli som tycker det här är jätteintressant med burkvalla, klister (hujedamejen), paraffin, glid- och fästzoner.

Lyckades även hinna med en intervju – helt spontant.

Jag hade precis sagt hej då till Birger, satt igång musiken i lurarna och börjat hiva mig iväg – när han ringer.

”Hej igen – du, jag har en journalist här som gärna pratar med dig.”

Hur fasiken ordnade han en journalist så fort?, tänkte jag, och vände om.

Personalen på Kalhyttan hade givetvis sett att vi var där och filmade, och frågat en reporter som var där för att skriva om anläggningen om det var hennes kamerateam. Hon blev i sin tur nyfiken (who wouldn’t?) och haffade Birger precis när han kom till bilen.

Så nu ska jag vara med lite kort i en tidning som kombinerar mäklarinfo och motorsport. Varför inte liksom.

Birger och jag på Kalhyttan

AnnaCarin Windh, frilans journalist

 Frilansjournalist AnnaCarin Windh.

Träning

Söndag - 3 mil längdskidor på Kalhyttan, tillsammans med Birger och kameran.

Måndag - vilodag.

0

Youtubefilmer från Filipstad, egenproducerade.

Igår blev det ytterligare en tur till Kalhyttan i Filipstad, denna gång tillsammans med min käre far.

Som nu har hjärtsvikt.

Ja, familjen Dalman går inte av för hackor de inte. Jag tycker kanske att han kunde kommit på nåt eget. Hjärtat är min grej.

Men med ut skulle han. Och då han inte har samma sorts hjärtsvikt som jag hade så ska det (tydligen) inte vara någon fara att anstränga sig. Men vi hade båda fått tydliga instruktioner från mamma. ”Ingen kappåkning nu, hör ni det!”, samt ”Bryter du minsta lilla ben nu Lars så får du flytta in hos farmor”.

Han följde med fyra varv runt (12,8 km) och jag tog två varv till (totalt 19,2 km).

Försökte även mig på att filma i den härligaste nedförsbacken – ja, ni får väl se själva..

Filipstad Kalhyttan 2.1

Filipstad Kalhyttan 2.2

 

Träning

Måndag - vilodag.

Tisdag - 19.2 km längdskidor på Kalhyttan, Filipstad.

Onsdag - vilodag igen (tar igen’et resten av veckan, you’ll see).

2

Mattila och Filipstad

En helg på längdskidor – check!

Och det gick galet mycket bättre än det gjorde i Sälen före jul. Något har hänt. Antingen har tekniken satt sig bättre, eller så har jag fått upp mer ork, eller så var det aningens mer utförsåkning som underlättade. Eller allt på en gång.

För jag kan inte säga att det var bättre vallat.

Igår, lördag, hade jag inget fäste över huvud taget. Det var ren is i spåren uppe i Mattila och enormt svårt att åka. Nedför gick det prima, men uppför och plant – yikes..! Jag tror jag ramlade flest gånger när jag var på väg UPP i en backe än nerför. Fast jag slog mig mest de gånger jag stöp going down. Och när det är så isigt är det ingen mjuk snö man landar i, utan rakt på stenhårt underlag. Vid ett tillfälle var jag säker på att jag hade knäckt näsan, slagit ut några tänder och hade blod överallt. Men det syntes ingenting förutom en liten fläskläpp.

Trots svårigheterna lyckades jag och Henrik ta oss runt tre mil. Det kändes jäkligt gött!

Tidig morgon i Torsby

Jag får se många vackra soluppgångar på helgerna.

Mattila 1

Mattila 3

Ett av många fruktlösa försök att ge mig lite mer fäste.

Mattila 4

Månsken över Fryken

Hemfärd från Mattila. Månen lyser magiskt över Fryken.

 

Idag var jag till Filipstad och Kalhyttan. Jeez Louise vilka enormt fina spår! Det var konstsnö, dubbla klassiska spår och ett brett skatespår, belyst på kvällen, och med riktigt roliga backar (nerför). Efter varje jobbig uppförsbacke (som ändå var helt manageable) väntade en härligt lång och snabb utförsåkning. Men min valla… Maj åh maj…

Jag lade på silverklister här hemma, och hade blivit instruerad att ha på ett ganska tjockt lager. Så jag bredde på. Det var klister tamejfan överallt. Och när jag skulle börja åka så gick det inte. Det tog tvärstopp. Jag försökte ha på lite V60-burkvalla ovanpå klistret, vilket inte var det lättaste, och sen fick jag släpa mig fram – meter för meter. Jag kunde ju inte bara ge upp och åka hem. Jag hade ändå åkt en timme i bil för att komma dit. Ett varv kunde jag väl iaf försöka, för att se om det blev bättre.

Och det blev det ganska snabbt. Vips så hade jag helt okej glid, nerför gick det superfint och uppför – ja, hmm, jag skulle kunnat ha gått uppför en lodrät vägg. Så bra fäste hade jag.

Så jag åkte på. Fem och ett halvt varv, vilket blev lite drygt två mil.
#rättstolt #nöjd

Hemgjord vallabod

Har man ingen vallabod får man göra sin egen.

Filipstad Kalhyttan 1

Filipstad Kalhyttan 2

Konstsnöbanan till vänster? No shit, säger du det..

Träning

Lördag - skidåkning i Mattila, 3 mil, med Henrik. Mycket stakträning (nada fäste).

Söndag - skidåkning i Filipstad, Kalhyttan, 2 mil. Det blev också mycket stakträning, då spåren var underbara och lättåkta. #pleaselåtVasaloppetvarasåhär

0