Taggarkiv | inlines

Torsby Ski Tunnel

Tänk att det kan vara så kul (och jobbigt!) att åka skidor!

Vi kämpade på bra i två och en halv timme i fredags kväll, kom cirka 13-15 km alles in alles. Det blev många vattenpauser, och mot slutet hade vattenflaskan nästan frusit. Jag var konstant törstig och fick en rejäl ansträngningshosta i kylan. Och det var hur läskigt som helst i nedförsbackarna.

I min enfald hade jag trott att tunneln var platt.

Henrik är min nya skidlärare – han har åkt längdskidor sen han var fem år och åkt Vasaloppet fyra gånger! Han var också väldigt duktig på att lära ut teknik. Jag fick börja med att fokusera på att lägga tyngden rätt och skjuta ifrån. Sen försöka komma upp på tå i stort sett hela tiden. Sen sparka bak med ett ben i taget och staka iväg. Slutligen försöka diagonala. Efter det kom fler detaljer – sätta i stavarna rätt och skjuta ifrån med dem fullt ut, lyfta på bakre benet när jag diagonalar, böja ryggen tillräckligt för att sen räta mig helt, komma ihåg att stå på tå, slappna av och vila i nedförsbackarna, se till att stavarna inte pekar rakt upp när jag åker utför, sätta i stavarna på annat sätt vid diagonal åkning, springa i uppförsbackarna… med mera!

Det var mycket att tänka på. Jag fokuserade så mycket att det ibland låste sig helt. Men det märktes oerhörda resultat på bara två och en halv timme. Nu gäller det bara att få in det så det sitter i ryggmärgen.

Och träna upp triceps, rygg och mage.

IMG_5788

(Här går det väääääldigt långsamt, vi misstänker att fästvallan låg på aningens för långt. Jag fick kämpa mig UPP för den här sega backen, vända och åka ner, och så upp igen. Då var det rätt okej att det gick långsamt nedför… lite mer vila…) ;)

 

0

Valla i stora lass

Tre dagar utan träning. Det känns som en evighet.

Torsdag hade hostan got the better of me, och jag ringde hjärtkliniken för att höra om jag skulle införskaffa receptfri hostmedicin eller om jag behövde få något utskrivet. De röstade för en tripp till akuten för att lämna prover, så att lunginflammation kunde uteslutas. Jag kände mig rätt säker på att det inte var så illa, men då jag ändå inte vågade träna kunde jag lika gärna få lite blodvener punkterade.

Resultatet: Ingen lunginflammation. Receptfri hostmedicin. 200 kr för akutbesöket.

Det är lite sådant man får räkna med antar jag, in my situation. Borde kanske öppna ett speciellt sparkonto för alla oförutsedda besök och läkemedel som inte ingår i högkostnadsskyddet.

Idag kom vi äntligen ut igen – 18 km inlines! Så jäkla skönt!

Nästa fredag stundar skidtunneln i Torsby. Nu fanimej ska det åkas längd! Ny i teamet är Henrik, min skidlärare för säsongen. Han har stått på skidor från det att han var fem år, och åkt Vasaloppet inte mindre än fyra gånger. Vi har haft lite planering via telefon och jag har på hans rekommendationer lämnat in sidorna och fått dem behandlade, samt införskaffat valla. Rejält med valla.

Tanken är att jag ska lära mig att valla själv. Och åka förstås. Få in rätt teknik och tillräckligt med mil i benen. Innan Vasan bör jag ha åkt 65-70 mil. Dags att lägga på ett kol.

 

IMG_5757 IMG_5723IMG_5760

 

 

0

Halkig tur på hjul

Helgen spenderades i horisontalt läge. Jag var helt däckad efter förra veckan.

I söndags funderade jag på om jag skulle ta inlinesturen då eller vänta tills på måndag. Jag beslöt mig för att vänta. Ingen vidare bra idé. Det regnade hela måndag förmiddag och när väl solen tittade fram tog det lång tid innan det såg ut som om marken hade torkat upp. Till slut bestämde jag mig för att ta mig en snabbtur för att i alla fall ha kommit ut.

Nästan halva vägen, 9 km, tänkte jag ”Jag vänder, jag vänder, jag vänder”. Vägen var blöt, det låg löv överallt, och jag fick ta det så försiktigt att jag knappt tog mig framåt. Men till slut blev underlaget bättre och jag kunde speeda på.

När jag kom hem surrade hela jag av endorfiner och adrenalin. Jag var så glad! Då förstod jag mitt misstag i att inte ge mig ut i söndags. Jag fattade inte riktigt varför jag var så deppig i slutet av helgen. Men det är ju självklart – jag rörde mig ju ingenting. Motion betyder verkligen ALLT för mig. Frisk luft, ansträngning, svett och muskler. That’s my cup of tea.

Samt att vägen hade varit aningens bättre i söndags.

Men ändå, en tur på 18 km som brukar ta två timmar tog igår bara 1h 40min. Inte illa pinkat.

Nu laddar jag inför Spanienresa med Söt Likör och CMB, aka Karlstad University Choir – vi ska till Calella och sjunga röven av oss!

0

Träningsvecka

Fyra pass hittills den här veckan.

Två krav maga och två långrundor på inlines.

Onsdag: 18 km
Fredag: 22.5 km

Hade en del ont i svanken första gången jag åkte 18 km, så jag vågade inte öka i onsdags. Tänkte att det var bättre att ta samma runda och se om det gick bättre. YEAH! Det gick prima! Mycket lättare, inte lika ont (det kom pyttelite på slutet), och jag känner mig mycket stabilare.

Idag, fredag, blev det 22.5 km.

Åker då från mig, längs Strandvägen till Nöjes, över och tar Drottninggatan genom stan, över till teatersidan, längs med Klarälven förbi Råtorp och upp mot Skåre. Tar Skårebron över till Färjestadsidan och åker tillbaka längs med Klarälven mot stan – förbi Löfbergs Lila Arena och Älvkullegymnasiet. Tar bron över till muséet, åker till Stadshotellet och över igen till teatern – samma väg igen fast här tog jag Sundstabron över till Sundstasidan – och så tillbaka via Gubbholmen, Haga och Strandvägen.

SÅ KUL!!!

20.1

Skårebron

20.2

Uppför Sundstabron

20.3

 

20.4

Sundstabron

0

Framsteg!

Wicci var riktigt positiv igår när vi körde ett pass på Optimal.

Det blev stakmaskin, framåtlutad triceps, gående planka på stepbräda och flera coreövningar på boll. Hon kunde se att jag orkade mycket mer.

Jag har även märkt skillnad själv på de här veckorna sen vi har kommit igång så smått. Jag orkar mer, även på Krav’en. Känner mig något starkare överlag.

Fuck yeah!

För första gången på länge kan jag faktiskt börja tänka att det här kommer gå. Det har varit lite nervigt ett tag. Jag har i stort sett bara väntat på att bakslaget ska komma och sätta punkt. Men det verkar ha funkat. Inte tränat på sommaren, låtit (det eventuella) viruset få en chans att läka ut, justerat medicindosen, tagit det väldigt försiktigt väl jag fick börja röra på mig. Känna efter hur kroppen mår och anpassa efter det. Vara noga med att vila, sova ordentligt, äta bra och undvika folk med smittor.

Idag gav vi oss ut igen på inlines – en morgontur längs Klarälven, stavspetsarna åt rätt håll, såg till att undvika blöta löv (halka!) och mina triceps fick verkligen bekänna färg. De kommer behöva bli riktigt starka om de ska hålla nio mil på Vasan.

Dagens formulering: ”Lite jävlar anamma väger ingenting, så det är bara att packa på så mycket det bara går!”

Dagens tur: 18.5 km.

Det innebär att jag på en vecka åkt närmare fyra mil på inlines. Woop-woop.

Nu drar vi till Örebro – till Therese och Niklas!

0

Peter Jihde unt rollerblades

Donationsveckan är här!!

Det drog igång med råge igår – jag inledde veckan i TV4 Nyhetsmorgon (favorit i repris) tillsammans med Kristina Hambreus. Tillsammans betonade vi vikten av att donera och ta ställning, vi skickade en hälsning till Jenny som inte kunde vara med oss och ja, vi fick väl med kanske en tiondel av vad vi hade velat få ut.

Vilade från träningen under måndagen. Var totalt utpumpad efter förra veckan och helgen. Så idag gav jag mig ut igen på inlines. Själv. Det blev totalt 8.5 km, vilket kändes rätt gött. Durandet i benen slutade mycket snabbare idag, men i gengäld var jag lite öm i baksidan efter söndagens utflykt.

Jag måste sett väldigt rolig ut på några broar – när det började slutta nerför så tog jag spjärn vid broräcket för att sakta ner och i stort sett släpade mig fram på vingliga ben.

But I don’t do nerförsbackar. Uh-uh.

0

Roll, roll, roll away, gently by the stream

Wihaaaaaa!!!

Premiärtur på inlines! Tror kanske att jag åkte när jag var elva-tolv år sist. Så lite lagom 16-17 år sedan. Och då åkte jag i några minuter, sen gav jag upp. Det durade för mycket i benen och var inte alls kul minns jag.

Men när Wicci föreslog inlines som utomhusträning så lät det svinroligt, och jag var inte sen att nappa på det.

I fredags köpte jag ett par inlines. Igår köpte jag ett par till. Så nu har jag två par grillor. Borde räcka. Inklusive skydd. Och ny hjälm. Och utomhusspetsar till stavarna.

Birger var med och dokumenterade. Chaufför för dagen var hans barnbarn Erica. Solen strålade. Klarälven glittrade. Benen durade. Jag var som Bambi på hal is.

”Fan”, tänkte jag. ”Jag skulle haft en kudde i rumpan.”

Men det gick över förväntan. Jag höll mig på benen hela tiden. Fötterna slutade dura efter 500-600 meter (jag trodde aldrig det skulle gå över och tänkte om och om igen att det här kommer inte gå, det här kommer inte gå, det här kommer inte gå), och även om jag stapplade till ett par gånger så fick jag in snitsen mer och mer.

Totalt blev det en jungfrutur på 10,5 km. Inte illa pinkat.

Dock fick jag inget fäste alls med stavarna. De bara gled undan.

Vi upptäckte de sista hundra metrarna att jag hade haft spetsarna åt fel håll.
Gör om, gör rätt.

19.1 inlines 19.1 första inlines

0

Kvällscykling och kvällskyckling

Föreläste för Dedicare i onsdagskväll i Stockholm. Maddo var med och lyssnade, och höll på att bli rekryterad av bara farten.

Idag var det jobb från morgon till kväll (förutom en snabbis till Sundsta och köpa inlines på aftonen), och jag tog mig till gymmet först kl.21.00.

Tre killar lyfte skrot. Jag satte mig i spinningsalen. Lite bok, lite sms, lite Quizkampen. Och vips så var klockan 22.08.

Åt nästan en hel kyckling när jag kom hem. Mat som ger dig vingar!

18. cykel

0